Jag är snart gravid i vecka 30 och är så taggad på att det (typ) snart är dags för lillen att komma! På grund av en fysisk åkomma kommer jag inte kunna amma, och jag har vetat detta hela mina graviditet. Min sambo har peppat mig och tagit upp dem positiva aspekterna av att vi bara kommer köra bröstmjölksersättning, exempelvis att det kan göra matningen mer jämställd då det inte bara är mig det hänger på då. Har fram tills nu känt mig lugn i vetskapen om att det bara blir ersättning, men nu har känslan vänt lite. Läste på på 1177 häromdagen och det var som att jag började tänka på allt det negativa med att inte kunna amma sitt barn, typ att bröstmjölk ger ett visst skydd mot infektioner. Har känt mig så nedslagen och har för första gången i just matningsfrågan känt mig så sjukt otillräcklig för att jag inte kommer kunna amma mitt barn. Vad gör jag om han inte vill ta flaskan? Eller om ersättningen inte är nog? Någon annan som inte ammat (såväl självvalt som av andra skäl) och kan dela med sig lite av sina erfarenheter?