Har just plussat och är otroligt överväldigad och skraj (vecka 6) första graviditeten. Jag ska just påbörja sista terminen på sjuksköterskeutbildningen och det innebär kliniska examinationer, 15 veckor praktik (32h/vecka +8 h plugg/vecka). Är såklart orolig för hur jag ska må och orka. Hur ska jag tänka? Klarar jag att plugga? Hur fungerar hjärnan? Är just nu så galet trött. Någon annan i liknande situation?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Har inte riktigt varit i samma situation, men vill bara säga att långt ifrån alla mår dåligt under graviditeten. Jag jobbade 100% till v 39+2, hade jobbat till 40+0 men fick influensa sista veckan. Och mitt jobb kan liknas väldigt mycket med just studier (bortsett från tentorna då), och det gick hur bra som helst 🙂
Jag hade kört på och gjort klart studierna innan bebis kommer och omvärderat under vägen om graviditeten är tuff. Jag har varit trött och lite illamående första trimestern men hade blivit tokig om jag bara satt hemma på dagarna.
Det är oftast som värst med tröttheten i början, och eventuellt precis i slutet. Jag hade försökt köra på om jag var i din sits, men omvärdera längs vägen. Jag hade en jobbig graviditet med trötthet och illamående men kunde kämpa mig igenom det och ändå jobba, utan någon sjukfrånvaro. Jag tyckte att hjärnan fungerade bra trots tröttheten. Lycka till med graviditet och plugg!
Hej! Man vet inte än riktigt hur man kommer må. Vissa mår så dåligt när de är gravida så de blir sjukskrivna och sitter hemma, medan andra klarar sig hur lätt som helst. Blir det riktigt jobbigt kan du ju alltid ta studieuppehåll, det är inte så illa. Vill man så klarar man vad som helst så länge det inte är det fysiska och det med just praktik kan bli svårt, men som sagt det finns saker man kan göra, folk att prata med tex på universitetet. Jag jobbade 100%, hade 2 årig barn, var gravid (första och andra trimester) samtidigt som jag gjorde sista halva året på universitet (läste dessutom en fristående universitets kurs på allt detta) med examen. Japp, det gick, man fick plugga varenda kväll, glömma att sova ut trots trötthet, säga hejdå till allt annat än barn-jobb-plugg, men det gick och nu är jag himla stolt varje gång jag tänker på det;). En människa kan klara mycket bara den vill. Angående uppehåll är det inte så illa, jag hade flera års uppehåll innan jag valde att göra det sista halva året på universitet och det gick, det gick :). Prata med rådgivning på universitet, se hur du kan planera det, vad du har för möjligheter, det ordnar sig.