Jag har läst nästan all litteratur om matkrångel jag kan komma över, och jag har försökt med alla tips och tricks men inget verkar hjälpa. Jag har också bett bvc om hjälp och de ska kontakta en barnpsykolog.

Finns det någon som haft liknande upplevelser och vill dela med sig? Något tips eller lite pepp till en trött mamma som vänder ut och in på sig själv för att barnet ska äta? Jag är tacksam för vad som helst!

Jag har emellanåt stark värk som känns som mensvärk i mitten av magen långt nere. Är det någon mer som upplevt?

Ingen blödning.

tjatade på mig att ”pumpa ut mjölk” och lämna bebis hemma hos dem så att jag kan vila. Varje gång vi träffade dem så frågade hon mig om jag hade utpumpad mjölk för att HON vill mata honom. Varje gång jag bad om att få bebis så att han kan amma så fick jag konstiga blickar från henne. Tar bebis ifrån mig och ger inte tillbaka på flera timmar. Går iväg med honom. Om bebis gråter ska hon trösta. Är vi ute på promenad ska hon köra vagnen. I somras var vi på familjeresa med dem, jag tror jag knappt fick vara med mitt barn under hela den resan. Hon ska upp med bebis, hon ska ut med bebis, hon ska mata, hon ska byta blöja. Hon tar sig friheten till allt! TROTS att jag faktiskt säger ifrån och TROTS att hon ser att jag blir ledsen och arg.

Efter den resan har jag satt stop för besöken. Tyvärr får det dock inte gå mer än 3 dagar utan att de får träffa honom. Jag har inget stöd från min man som säger att jag ”snackar skit om hans mamma” för jag säger att hon är JOBBIG och att hon bidrar till min ångest.

Min bebis var inte så fäst vid mig, vilket gjorde mig ledsen. Om han var ute på promenad med svärmor blev han inte ens så glad när han kom hem och såg mig. Nu vill inte jag anta saker, men för mig verkade det som att hon tyckte om det. Hon kunde stå vid dörröppningen och säga ”där är mamma” och titta på honom för att se reaktionen. Glad blir hon när hon ser att han inte ger någon reaktion.

Nu är han 8 månader och har kommit in i separationsfasen och sträcker ut armarna för att jag ta honom. Klagar hos andra även hos henne. Detta accepterar hon inte! Hon blir avundsjuk när bebis vill till mig, det ser man på hennes min. Hon struntar totalt i att min bebis gråter och skriker efter mig, då ska hon gå iväg med honom till ett annat rum istället. Igårkväll gnällde bebis hos pappa då sa hon ”låt mig se om han vill till mig” bebis sträckte ut armarna till henne och hon va så nöjd och glad och säger ”åh kolla han sträcker ut armarna” sedan tittar bebis på mig och är påväg att gråta så ställer hon sig upp och går iväg.

Det finns så mycket mer som jag inte ens orkar skriva. Jag orkar inte mer, jag mår verkligen dåligt av att ens tänka på allt detta. Hon ger mig total ångest. Vad ska jag göra 😭

Resterande oktober har vi försökt bli gravida och har fortfarande negativa teststickor.

Hur långtid efter tidigt missfall vart ni gravida igen? Behöver få lite hopp igen.

Jag har typ 1 diabetes och har haft sen jag var liten, och äter vegansk kost. Har bra hba1c men min diabetesläkare skrev att blodsockret gärna får ligga mellan 3,5 och 7,8. Jag behöver tips och råd för typ snacks och saker som känns lite lyxigt eller festligt, men som är blodsockervänliga och veganska! Jag är fullständigt TOKIG i chips men det kommer jag ju inte kunna unna mig alls i samma utsträckning… tack för hjälp ❤️

Är detta något vanligt vid 8-9 månader och vad kan man göra?