I min förra graviditet använde jag mest jeans då jobbet tillät de. De va lite lättare att tråckla ihop jeans med gummisnodd än vad kostymbyxor är, som mitt nuvarande jobb kräver.

Kan inte gå upp i storlek på blöjan då vi precis klivit upp i storlek och storleken över blir alldeles för stora.

Min son på 3 år håller nu på att skolas in, det kommer pågå under ca 2 veckor enligt schemat, han är inte van vid mycket barn/förskolemiljön. Vi har nu varit där i 3 dagar 1,5h per dag. Jag undrar nu, hur har era barns inskolning gått till? Vad fick ni för bemötande av personalen? Information? Jag upplever inte våra som så intresserade av att ta kontakt/lära känna sonen, men det kanske inte är så lätt då han är väldigt social,självständig och springer runt och undersöker/leker själv. Jag har all förståelse för det, men jag hade förväntat mig annorlunda, att bli lite mer välkomnade, visat sonen runt lite och förklarat lite mer för honom att såhär gör vi när vi äter frukt osv. De är kanske lätt att va dömande som förälder och att de säkert är annorlunda sen, men nu känns det mest som att dom tycker han är väldigt mycket eftersom han har mycket energi och helst inte pratar med honom förutom när han ska sägas till. Sen reagerar jag lite på att en pojke där vart väldigt ledsen och ropade efter mamma men tyckte att han mest fick gråta ut själv.. Är det för tidigt att prata med pappan om att kanske söka en annan förskola? Jag är väldigt introvert och har inte pratat jättemycket med pedagogerna mer än lite kallprat, och inte haft mycket frågor än heller så inte direkt utvecklat en relation till dom, men de ligger nog mest hos mig. Både jag och pappan är med dit nu i början och han tycker allt är bra men att han håller med om dålig info/dåligt intresse för barnen. Är jag för känslig??? Sonen är ju mitt allt och vill att han ska ha det bra och han verkar trivas, men jag vill ju såklart att jag också kan känna mig trygg med att lämna han där 15h/veckan.

Hoppas någon orkar läsa och vill ge sin upplevelse!

Undrar om det finns någon här som kunnat hantera förlossningsvärkar?

Tex har någon sorts smärtlindring hjälpt dig?

Jag hade panikångest dödsångest 6 h i sträck så länge förlossningsvärkarna varade och tills moderkakan var ute. Var helt okontaktbar o hyperventilerade o gallskrek. Personalen var tvungna att bära ut bebisen tills jag slutat skrika o sparka. Efteråt var jag helt mig själv. Lustgas fungerade bara om man djupandades så det funka ju inte då jag hyperventilerade hela tiden. Epidural satte de 2 gånger utan ngn som helst effekt bara mer ont i ryggen. Känner mig väldigt lurad av vården som beskrivit att värkar skulle kunna toppas av med hjälp av lustgas/eda. Även att det skulle va en minuts paus mellan värkar för att vila? Nej de kom konstant. Inget av detta stämmer och undrar om någon mer upplevt detta? Personalen på förlossningen sade att detta var ovanligt med så många timmars panikattack. Men någon annan måste väl också upplevt detta?

Jag har inga minnen av detta utan har fått berättat av de som var i rummet (man o Personalen).

Idag är vår son 2 veckor gammal och jag upplever att han majoriteten av dagarna sover bra både under dagen likväl natten.

Men sen har vi vissa dagar, som igår kväll och i natt, då han är vaken i fleeera timmar i streck. Spelar ingen roll om jag ammar, går runt med honom, försöker ha hud-mot-hud, nynna något mm. Han finner ingen ro utan skriker och verkar obekväm. Övertrött. Till slut får jag panik och gråter för man känner sig värdelös.

Någon annan som varit i samma sits? Kanske har något tips? Tar gladeligen emot egna erfarenheter, tips, vad som! Tack!