Jag känner att jag har så svårt att koppla av på kvällar och helger. Jag är mammaledig på heltid. Så det känns lite som att hemmet är min arbetsplats, att jag alltid är i ”jobb-mode” med allt hushållsarbete. Jag saknar att kunna slappna av, att kunna göra någon lugn och trevlig aktivitet på kvällen. Det känns som att jag har glömt hur man gör, eller som att jag inte kommer till ro. Har också svårt att tänka ut vad jag vill göra. Saker som försvårar; *Vi är trångbodda, så det finns inte så mycket plats att gå undan och vara själv. * Vår bebis är ganska arg nu för tiden och skriker mycket. Tror jag kan få ungefär en halvtimma för mig själv varje kväll, utan problem. Är det någon mer som har lika svårt att koppla av? Någon som har lyckats?

Min grabb är snart 6 månader. Han gillar att amma till sömns både på natten och dagen. Jag skulle behöva färre uppvak på natten, för jag mår dåligt både kroppsligt och psykiskt. Vi tränar på att somna utan bröstet på dagen. Det lyckas inte alltid, för han blir så ledsen. Råden vi fått är att sluta nattamma helt, i princip bita ihop tills han vänjer sig vid det nya. Jag förstår inte hur jag ska orka det. Känns som jag är två, tre dåliga nätter ifrån att kollapsa. Saker som försvårar är att vi bor så litet, jag kan inte stänga in mig nånstans och sova mig igenom när min man ”tar kampen”. Mannen har dessutom provanställning på ett mentalt krävande jobb. Han behöver mer sömn än mig för att kunna jobba. Finns det någon som har lyckats sluta nattamma utan allt för mycket bråk? Hur gjorde ni? Kan man skära ner (att han får amma en gång t.ex) eller blir bebisen ”förvirrad” då? Kan man sluta på ett lite mjukare sätt, så att man inte behöver ha tims-långa gråt under natten? Jag skulle vara helt okej att nattamma en eller två gånger, bara man får sova ostört där emellan.

Att amma är en sån jävla fälla. Nu sitter jag här med en 5 månader och ingen möjlighet för sömn eller avlastning. Han vill inte ta flaskan, så pappa kan inte mata honom på natten. Han vill äta efter 2 timmar, dygnet runt. Dessutom, nu är både han och jag lite extra kinkiga, så vi somnar inte ordentligt innan det är dags att amma igen. På dagen vill han bara sova vid mitt bröst eller i vagnen. Det betyder att den enda gången jag kan sova är när någon går ut med honom i vagnen. Och då vet jag att han kommer vara hungrig igen om två timmar. Jag är så övertrött och stressad att jag har svårt att komma ner i varv och somna. Jag ångrar mig verkligen att jag valde att amma. Om jag hade mer avlastning hade det inte varit lika jobbigt. Om nån annan kunde mata honom så jag kunde sova ostört. Det känns som att när man googlar så finns det hundra olika tips att testa för att sömnen ska funka, man vet inte vad man borde göra eller hur man ska orka genomföra en förändring. Jag är så trött och uppgiven. Det känns som att jag saknar något som andra mammor har, som gör att de orkar. När jag läser om mammor som på något sätt står ut med detta i typ ett år.. då får jag riktigt mörka tankar. Snälla ni som ska ha barn. Om ni har problem med ångest eller allmänt har det svårt mentalt.. tänk efter en extra gång innan ni börjar med amning.