Börjar oroa mig

Börjar bli sjukt rädd och orolig över förlossningen! Har BF om 3 dagar och har aldrig innan känt mig rädd eller orolig utan mer förväntansfull och inställd på att det kommer göra ont som fan men att allt kommer gå bra. Nu när jag är så sjukt nära har mitt tankesätt vänt totalt. Jag känner mig extremt rädd för smärtan, ev bestående förlossningsskador, kommer sambon tycka att jag är attraktiv eller bara tjock och ful efter...har till och med börjat oroa mig över att att jag eller bebis eventuellt inte överlever eller tänk om bebis inte är frisk. Kommer jag då knyta an till honom? 😔 varje gång jag känner en sammandragning eller något annat "tecken" så blir jag så orolig över att det är igång. Jag vet inte hur jag ska hantera det här. Jag känner liksom att jag inte vill föda för jag vill inte ha ont och jag vill inte skada mig men samtidigt vill jag verkligen träffa våran son såklart som jag verkligen längtar efter. Får ångest av att tänka på förlossningen och blir så förbannad över att jag inte känt mig rädd innan så jag kunde krävt ett snitt. Känns så tråkigt att gå runt med rädsla och så kommer det säkert göra ondare för att jag inte kan slappna av. Min sambo säger att vi ska "ta det när det kommer" men jag är fan inte nöjd med det svaret för "det" är ju snart här! Sen så är jag sjukt nojjig över att den lilla kommer på julafton...ingen biggie för mig men varenda en har sagt åt mig att knipa ifall det skulle börja då, känns bara som att alla blir besvikna om han kommer då 😔Ville bara få ur mig lite, sambon kan ju inte riktigt sätta sig in i det här vilket jag kan förstå...😔
10 svar