Kommer hem idag efter jobbet och från det lilla jag klarar på gymmet numera. Det vill säga inte mycket, mer av rutin. Killen har klippt gräset och precis trimmat färdigt när jag kör upp på uppfarten. Går fram till honom och säger att det blir fint och får bara till svar "det hjälper inte mig". Nahepp, blir ju så klart lite ledsen för svaret jag fick och går upp och börjar laga mat istället. Nu när han skulle lägga sig så frågar jag varför jag fick ett sånt svar när jag uppskattar att han klippt gräsmattan osv. Då kommer det ju fram att han inte tycker att jag har klippt gräsmattan på länge... Jag är gravid i vecka 30 och har haft ont av skumpandet när jag klipper gräset sedan ett bra tag tillbaka (jag jobbar även som fastighetsskötare och har fått sluta klippa gräs pga att det gör ont). Jag ska även tillägga att det är jag som näst intill alltid har gått i slänterna med handgräsklipparen här hemma varje sommar och har aldrig haft problem med att klippa gräs eller trimma. Då hade han även sökt på Google efter vad gravida kan klara av osv och menade på att det inte skulle vara några problem enligt vad som står på nätet att klippa gräs, rida, jogga eller göra aktiviteter över lag. Inte en tanke på att varje graviditet är individuell eller någon omtanke över huvud taget. Detta är inte första gången han hintar om att jag inte gör någonting och det gör mig så ledsen. Det värsta är att han är så jävla känslokall över graviditeten och att jag går sönder mitt framför honom! Jag jobbar, jag lagar mat, jag tvättar, jag städar, jag plockar in och ur disken, jag klipper också gräset och trimmar i vanliga fall, jag visar omtanke... Och jag bär vårat barn!! Inte ens sista delen av graviditeten får man lov att ta det lugnt för något eller någon. Jag känner bara för att ge upp allt! Fy fan alltså 😭