Jag vet inte hur jag ska orka med den här fasen. När andra säger ”äntligen fredag” på jobbet börjar jag få stresskänslor och lite panik för att förskolan ska vara stängd i två dagar. Sen börjar det. Bråk om precis allt. Hon vägrar äta, vägrar sova, ligger och sparkar mig i ansiktet för att det är kul, kastar mat på golvet och kollar min reaktion, skriker om att få se på ipad hela tiden, vägrar gå ut och leka, vägrar ta på strumpor, vägrar byta blöja. Hela dagarna går till att försöka lura, muta, tvinga, göra ett bus och spännande äventyr av allt, för att typ få på henne strumporna och allt ovan. Vi går till badhus tidigt för att trötta ut henne, hittar på allt vi kan, men hon vägrar ändå sova och skriker ”MAKEN!!!” för att hon vill vara vaken. Sen blir hon övertrött och det blir mer bråk. Hon slutade åka barnvagn när hon var drygt 1,5 och skrek tills hon tappade luften nästan om vi försökte med den. Så fick hon gå själv eller åka sparkcykel, som hon verkligen gillade ett tag. Nu vill hon bli buren överallt. Hon skriker och gråter tills jag plockar upp henne. Hon väger runt 14 kg och jag har jämt ont i ryggen, Det här har ju gjort att man inte pallar planera eller hitta på nånting, eftersom sovet nästan alltid går åt pipan eller man får lägga en timme på att övertala henne att gå ut, och då är vad man nu skulle göra försent. Jag orkar inte bära så långt heller och oftast vägrar hon åka bil, så vi blir låsta hemma och i närområdet. Jag är så uttråkad och less och stressad på samma gång. Hur länge ska detta hålla på? Gör vi fel? Hon vinner ju de flesta striderna genom att trötta ut oss. Måste vi dra mer gränser? Hur? Jag pratar med henne, säger att jag förstår att hon är arg, men vi ska gå hem från affären nu eller vad det nu är, jag gör så gott jag kan men det räcker ju aldrig. Trött och ledsen och misslyckad känner jag mig och snart är det väl fredag igen. Tips?