Är så otroligt rädd för missfall (10+0), hur hanterade ni rädslan?

Efter tuffa veckor har illamåendet börjat avta, tröttheten är kvar och likaså oron. Har haft svårt att bli gravid med nr 2, det tog 1,5 år och en barnlöshetsutredning innan det hände. Gjorde ett VUL häromdagen, graviditeten sattes då till 9+4 och läkaren sa att allt såg jättebra ut. Sen gratulerade hon. Men... mina prover visade lågt TSH och nu misstänker läkarna hypertyreos, jag har sådana sjukdomar i familjen. Och nu är jag precis lika rädd som jag var innan VUL. Min man vill berätta för sin familj och för vår dotter men jag är livrädd att det ska bli missfall. Jag vågar inte berätta för någon. Förra graviditeten gick helt perfekt, har aldrig haft ett missfall innan eller efter den så vitt jag vet om heller. Så nu är jag övertygad om att det kommer bli så den här gången. Alla mina syskon har haft missfall, mina bästa kompisar också... Jag kan inte släppa övertygelsen om att det kommer gå fel. Hur har ni gjort för att hantera oron? Jag behöver alla tips jag kan få :(