Jag fick tidigare i veckan reda på att jag är gravid, jag och min sambo har försökt i nästan ett år så det har ju varit efterlängtat. Men, just nu känner jag mig så blandad. I samma sekund som jag fick plus på stickan slutade jag med e-cigg, jag slutade även tvärt med mina antidepressiva (trots att min läkare sagt att det är ofarligt i början av graviditeten, men jag vill inte riskera något) Jag vet att detta kan påverka mitt humör helt klart. Men jag vet inte. Jag är så otroligt glad och tacksam för detta lilla mirakel men samtidigt så känner jag bara att från och med nu kommer hela mitt/vårt liv förändras. Det är läskigt och på något sätt så känns det väldigt jobbigt. Men sen känns det ännu mer jobbigt att jag känner att det är jobbigt. Det här är ju vad jag vill och vad vi försökt uppnå i nästan ett år? Är det någon som kan känna igen sig i det här? Eller är jag ensam? Har någon några tips? Vad gör man? Vill inte känna såhär.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Åh tack för din kommentar. Det hjälper att veta att man inte är ensam att känna som man gör. Ja, det kanske är dags att boka in ett samtal med psykologen bara för att få hjälp att bena ut allt. Tack igen!
Jag vet precis vad du menar. Jag gick inte på antidepressiva men hade viljat ha ett barn länge, sen blev jag gravid, var tvungen att tvärt sluta snusa, hade just kommit ut en depression, hade väldiga problem med psykisk ohälsa. Jag vart självklart glad, men också rädd och visste inte om jag fortfarande ville ha barn. Jag tror det mest handlade om en chock, blandat med abstinens från snus, hormoner som gjorde humöret kaos. Men kring vecka 9 så gjorde jag ett ultraljud där jag fick se den lilla bönan och efter det började mina känslor sakta men säkert vändas och jag började inse vad som skulle hända. Det man längtat efter, kärleken man får uppleva, man växer upp en gång till genom sitt barn, och jag ångrar inte en sekund att han kom till världen. Men prata med psykolog om det känns överväldigande, det gjorde jag och det hjälpte mig mängder. Du är bäst och du fixar detta, men ge det tid. Man får känna vad man vill!