Jag börjar: mina förlossningar har varit väldigt olika men den gemensamma nämnaren är att det var en skräckblandad förtjusning.. att blöda efteråt och känna sig så mörbultad som man känner efteråt i alla fall efter första var faktiskt en chock. Tycker att mvc borde informera om detaljerna efteråt..
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Första barnet var bristningarna värst. Fick sy ett stygn precis vid urinöppningen så att kissa var en plåga, för att inte tala om första gången jag skulle bajsa hemma. Kändes som hela nedre regionerna skulle trilla ut i toaletten haha. Hade en snabb och smidig förlossning och graviditet så var hemma redan dagen efter. Men fy vad ont det gjorde att kissa. Med andra kände man ju ändå att man hade lite koll och efter ännu en smärtfri graviditet och en ännu smidigare förlossning så var jag som vanligt igen fast med en skitstor blöja. Kunde ha mina vanliga jeans två dagar senare och röra mig bormalt redan dagen efter när vi åkte hem. Rätt tacksam över det nu i efterhand med en 1,5 åring som hade saknat sin mamma. Flyttade dessutom 10 dagar efter med allt som hör till. Hade jag inte fixat efter ettan 😂
Med första barnet så blev jag chockad hur kroppen kändes efter förlossningen det var inget man hade talat om. Kändes som en lastbil hade kört över mig, backat över mig och kört över mig igen. Kunde knappt röra kroppen i en veckas tid, bristningen i underlivet gjorde det så det sved som helvete varje gång jag skulle kissa. Avslaget som luktade gammal fisk. Fyfan. Med andra barnet var jag inte förberedd på eftervärkarna för det hade ingen berättat om. Gud nu när jag väntar tredje vill inte ens veta hur dom eftervärkarna kommer att kännas!
efter vården var hemsk. jag som uska hade kunnat tagit hand om allt sj. fick ingen gehör i från vården alls. kände mig så nertykt å förminskad som människa. Jag hade fixat å föda min son i bilen alldeles sj. fick vänta på ambulans i ca 15 minuter svimmar i ambulansen så dom får ta sonen i en annan ambulans. får sen åka till ett sjukhus där jag mår så pykist dålig från tidigare incidenter. får samma jävla kärring till barnmorska som tidigare. är så uppåt av adrenalinet och stress så "bedövnings" sprejen verkade inte( dom är även känd för å vara dålig på å ge smärtlindring) jag är i chock så jag fryser så jag skakar får inte veta var min son är. sen så låter dom en ducha sj ( vilket man inte får om man har förlorat en del blod) jag svimmar i duchen får äntligen min son i famnen sambon kommer och jag kan äntligen lungna ner mig. den första som fråga hur jag mådde efter allt de var sambon för han såg vilket vrak jag var. den kvällen/natten grätt jag bara. sen viste dom inte vilka prover dom tog på sonen så dom stack sönder hans händer å fötter. sen fick jag ingen frågan om jag ville ha samtala stöd eller hjälp efter allt jag skulle få 2 påsar järn på förmiddagen fick säga till 3 gånger innan jag fick hjälp. hade dom brytt sig så skulle dom även ha lagt in mig för jag hade aldels för lite blod i kroppen 2 dagar senare fick jag bli inlagd på ett annat sjuk hus och fick 2 påsar blod då jag fick sånna bröst smärtor av att jag hade för lite blod som hjärtat skulle pumpa runt. visa har fruktansvärt dåliga efter bemötande.
Jag hade läst på väldigt mycket om tiden efteråt och tyckte jag var väl förberedd, men nej, jag hade bara avslag i första veckan efteråt, sen fick jag tillbaka min mens efter bara en och en halv vecka trots att jag helammar och dom två veckorna nu efter mensen försvunnit igen så har det runnit slem ur mig, det ser exakt ut som slemproppen fast det kommer ut varje dag hela tiden. Sen var jag inte beredd på att både jag och min partner skulle känna oss redo för sex så snart efteråt, han var redo redan dagen efter födseln och jag efter bara två veckor när stygnen hade försvunnit, men vi väntade tills i alla fall tre veckor efter förlossningen. Jag var oxå rädd för att få förlossnings depression pga tidigare problem med psykisk hälsa, men det har jag inte heller fått. Folk har också under hela graviditeten sagt till mig att första tiden med en bebis är jätte ansträngande och svår, min son är 5veckor nu och jag tycker att det har varit en av dom enklaste och en av dom minst känslomässigt krävande sakerna jag har gjort, trots att han haft förkylning och svårt att sova i en veckas tid nu. folk sa också att det skulle bli ont om sömn meden bebis, men helt ärligt har jag sovit bättre än vad jag gjort på flera år innan jag fick barn. Jag tror många försökte skrämma mig till att inte skaffa barn eller så har väldigt många helt enkelt haft det svårare än jag.
Jag fick också höra att tredje skulle vara annorlunda, för oss gick jag över 10 dagar och hon ville nog stanna ett tag till men jag längtade och p g a många falska larm samt tidigare väldigt snabba förlossningar så fick jag en igångsättning, efter två doser gick det igång och någon timme senare var hon ute. Tyckte att jag fick uppleva mera denna gång och som tur var så har jag inte spruckit under någon av förlossningarna. Har kört pilates och knipövningar under alla graviditeter så jag känner att jag har återhämtat mig fort. Nu 6 mån efter fl och det är som att jag inte har fått några barn alls. Så nu är vi sugna på fjärde barnet. Men det värsta nog att jag blev så blek efteråt och var så svimfärdig efter duschen att de fick köra fram sängen till duschen så jag kunde lägga mig.
Jag sprack rysligt mycket och fick åka iväg till operationssal. De sa att det skulle ta ca 1,5 timme men det var ungefär 6 timmar senare som jag fick träffa min man och min bebis igen! Jag svimmade när de satte bedövning inför op, sen blev operatören tvungen att kalla in jour för att hon blev osäker på hur hon skulle sy. Under hela tiden satt min man kvar med bebis på förlossningsrummet och undrade hur det gick för mig och när jag skulle komma tillbaka. Kan ju säga att jag inte alls var beredd på att ha så mycket besvär efteråt som det blev... Till er som imte fött än är främsta rådet jag kan ge att inte slarva med knipövningarna! Be om hjälp om det är svårt. Lite starkare muskler innan hade gett bättre förutsättningar att träna upp igen efteråt.
Fick min tredje för en månad sen. Kan säga att eftervärkarna gör jätte ont. Mer än vad de gjorde med de andra två. Och jag håller med er. Vi blir dåligt informerade gällande livet efter förlossningen. Det är så olika mellanslag graviditeter ovh förlossningar.
Jag hade läst väldigt mycket innan första barnet så jag hade nästan förväntat mig att ha mer ont efteråt. Barn nr 2 blev mer av en chock med förlossningen men den blev igångsatt och sen gick allt så fort att min kropp inte riktigt hann med, så då var jag väldigt trött och slö efteråt, och pga av väldigt många förlossningar just då så fanns det inte plats att få stanna kvar på bb-hotellet mer än en natt utan jag fick åka hem snabbare än vad jag ville. Undrar hur det blir nu efter tredje förlossningen? Har läst att den kan vara den lurigaste vad gäller förvärkar och även eftervärkar som kan sitta i länge. Men man vet ju aldrig i förväg.
Jag hade också läst på en del, samt att min bästa vän fick sitt andra barn ett par månader innan men jag var ändå inte beredd på att jag skulle ha ont/känna mig mörbultad i nästan två månader! Eftervärkarna var det heller ingen som hade varnat mig för. Sen så var det samma för mig, direkt efter förlossningen var jag helt slutkörd! Som tur var så fanns det en pall i duschen och min sambo ordnade så att vi fick låna en rullstol när vi skulle till BB (den var mitt primära fortskaffningsmedel i typ två dagar). Det var säkert fler saker jag tänkte skriva men jag fastnade i en evighetsnattning 🙄
Oj stackare :-( jag fick livmoderinfektion som tydligen kan vara dödlig om man inte får rätt vård i tid. Dessutom var vi inte hemma i stockholm utan nere i Göteborg och jag blev inlagd på specialförlossningsavdelningen i tre dygn med intravenös antibiotika.. detta hände efter andra barnet .. händer tydligen väldigt sällan men ändå. Hade fruktansvärda smärtor i buken och väldigt hög feber.. väldigt bra omhändertagande vi fick och jag blev frisk men man blir lagom ödmjuk efter såna händelser.
Jag hade läst på ganska mkt innan min förlossning som va i början av detta år. Men att jag skulle blöda sååå mkt efteråt hade jag väl aldrig trott. Va som en chock... Och kunde knappt stå på benen timmarna efteråt när barnmorskan ville att jag skulle duscha. Väl inne i duschen höll jag på svimma. Va så yr. Och höll i sig dagen efter. Kom inte upp ur sängen. Kunde bli så fick jag till svar. Men de avtog och dagarna efter åkte vi hem. Tanken på toalettbesök va en ren mardröm! Fy! En vecka efter förlossning fick jag feber och inflammation i livmodern, då jag hade små rester av moderkakan kvar. Att detta kunde ske hade jag ingen aning om. Frågade en sköterska då vi gjorde testerna på bebisen dagarna efter förlossning om att jag hade ont i sidan av magen, gör knipövningar fick jag till svar. Tänk om man visste att detta kunde ske.... Så tiden efter förlossningen för min del va ingen höjdare.