Jag är gravid i vecka 21+4, väntar första barnet, och har haft en sån där oförskämt bra graviditet än så länge. Än så länge inga direkta komplikationer alls. Jag har så svårt att känna känslor för detta barn som växer i mig, även om jag sett henne på ultraljud och känner henne sparka så har jag så svårt att greppa att jag och min sambo ska få barn. Och samtidigt har jag så svårt att känna känslor och få ett band med barnet. Det känns som jag någonstans distanserar mig... det är en ganska skrämmande känsla. Är det någon som känt någorlunda likadant under sin graviditet?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Känner också igen det. Är nu i v18 och har knappt känt av graviditeten och har skämts över det... Angående känslor för barnet, så försöker jag vara med i massa gravidgrupper/mammagrupper på fb, köpa saker till barnet för att själv kunna förstå att det är en liten bebis i magen som jag bär på. Det är somsagt svårt när man inte känner något, det kanske blir lättare när man känner lite sparkar att det faktiskt är någon liten där inne. Att känna såhär är normalt, ingen kan säga åt en att må dåligt pga att man är gravid, utan mår man toppen så ska man egentligen skryta om det hahah. Allt löser sig
Hade också svårt att känna något för bebis i magen. Men för mig tror jag att det var ett försvar mot vad som skulle kunna hända. Vågade helt enkelt inte känna för mycket. En väninna fick åka hem utan bebis precis när vi plussade och jag tror helt enkelt att jag förberedde mig på det värsta. Tyvärr. Men bär hon väl kom så skulle jag aldrig kunna tänka livet utan henne. Så jag tror det kommer för dig också.
Jag kände inte så mycket för bebis i magen heller, det var så overkligt allting. Jag var även livrädd att jag inte skulle känna något när han väl hade kommit heller, men så har det verkligen inte varit trots att vi hade en tuff start (bara de första dagarna jag hade svårt att förstå att den lilla skatten faktiskt var min alldeles egna) :) så det lär komma för dig, förr eller senare.
kände som dig då jag var gravid kunde inte fatta att det låg ett barn i min mage. det fattade jag typ på förlossningen, tyckte det fortfarande var overkligt. idag är han 18 månader och min kärlek är obeskrivligt, så oroa dig inte det kommer nog. 😊 vissa är lite långsammare på att ta till sig bara, ja om det inte är förlossnings dep. som någon skrev då.. då är det ju annorlunda såklart. men om det inte handlar om det kommer nog känslorna när du fattar på riktigt. Så var det för mig iallafall, behöver ju inte betyda att du har likadant men jag skulle inte oroa mig så mycket. allt kommer naturligt sen. lycka till med allt 😊
Jag var så rädd för att något skulle gå fel att jag inte riktigt tillät mig själv att glädjas åt framtiden.
Kärleken växer med tiden. Jag hade också en bra graviditet utan komplikationer. Jag kunde känna att jag brydde mig om barnet i magen och att det var mysigt att vara gravid. Men inte så mycket mer än så. Det är en helt ny människa som kommer in i era liv. Ni ska lära känna varandra och lära er att samspela. Kärleken kommer att växa med tiden. Kärleken till mitt barn växte mer och mer efter att sonen var född. Nu är han snart fyra månader och jag älskar honom mest av allt
Alltså jag är jätteglad för bäbis i magen och jag oroar mig väldigt över den redan. Men kan inte påstå att jag känner att jag älskar bäbis än. Jag känner mer och mer känslor för varje vecka som går så känner inte att jag behöver oroa mig. Jag tror inte du behöver vara så orolig. Känslorna kommer nog med tiden 😊