Någon som har tips på vad man ska säga och inte säga för att öka chanserna för att få ett planerat kejsarsnitt. Det är inte så att jag är rädd för själva förlossningen, men jag jobbar med försäkringar och har hört så många skräckexempel och alla nära familj och vänner har oxå haft väldiga komplikationer efter, jag kan inte nämna en som med gott samvete kan säga att allt känts bra efter och att dom vill förlösa vanligt igen. Jag vet hur psykiskt dåligt jag kommer att må om läkningen inte går snabbt, det är liksom inte själva förlossningen jag är ”rädd” för utan hur jag kommer att må efter. Jag vet även alla fördelar med att förlösa vaginalt men jag tycker fortfarande inte det är värt allt lidande efter.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tack Amaee!!!
Kolla in vanja vikström! Hon har skrivit och pratat om rätten till att få välja, finns även statistik etc på hennes blogg. Ett planerat kejsarsnitt är inte samma som ett akut, eller urakut snitt. Ändå bollas all den statistiken ihop.
Kära Mamma! Jag har en dotter på 4 månader. Redan vid tidig inskrivning nämnde jag förlossningsrädsla. Jag fick gå till en aurorabarnmorska, flera gånger. Det var inte roligt och jag kände att beslutet som jag fick på papper först några veckor innan mitt ks, konstant hängde i luften. Vad jag förstått efter denna process är att om du propsar på det, så kommer de nog inte säga nej. Vet inte om detta är olika i landstingen men de verkar vilja dra en igenom processen bara för att få till det vaginala. Stå på dig. Och försök lugna dig i tanken att ingen ger dig ett nej, det vore emot etablissimanget. Men det kommer fortgå under graviditeten, denna process. Men du ska ha ditt KS. Kan säga att KS-förlossningen vi genomgick var underbar. Det var helt förträffligt att veta vad som hände, och att det var som en ville. Önskar dig en underbar graviditet, njut så mycket du kan, lyssna inte på alla besserwissrar och låt inte vården vagga in större oro hos dig. Du ska föda med KS om det är vad du vill. Önskar jag själv låtit mig njuta mer när jag ser tillbaka, men det är så lätt att vara efterklok. Ha det gott ♥️
Tack Hyrkes för ditt svar. Faktiskt inte orkat lägga ner tid på att svara alla som hjälpt mig med det jag efterfrågat. Himla kul att folk haft så himla bra förlossningar och visst kan det gå bra. Kul för alla som väljer och vill förlösa vaginalt och kan välja det utan att folk ifrågasätter. Jag tycker inte det är rättvist att man inte kan få bestämma över sin egen kropp! Det finns en del privat som jag inte kände att jag ville dela med mig av som oxå fått mig att vilja ha ett ks. Inget jag egentligen hade velat dela med mig av därför jag inte gjorde det, jag bad inte om att någon skulle förstå mig jag bad om tips för dom som var i liknande sits. För mig är sex väldigt väldigt viktigt och det är det finaste jag och min man har ihop och bara tanken av att inte kunna njuta av det längre med honom vilket redan kommer bli svårt när vi får ett barn men ännu svårare om jag inte läker som jag ska. Det tog mig många många år att bli bekväm med sex och mitt underliv och då jag dessutom för några år sedan haft väldigt mycket problem med herpes även i underlivet som blommade upp vid minsta stress, minsta raksår och även efter sex så känner jag väl till hur smärta i underlivet kan kännas. Jag kommer gå på en stark antibiotika kur 1v innan BF för att jag inte ska få något utbrott och barnet inte ska bli smittat men kuren håller inte hur länge som helst och jag vet eftersom jag känner min kropp att herpesen kommer blomma som aldrig förr av all stress och alla sår i underlivet efter en vaginal förlossning! Hade kunnat skriva en novell hela natten men känner inte att jag varken har ork eller lust att förklara mig mer. Tack för all er som gett mig svar utan att ifrågasätta...
Tycker de är spännande att inte många kan vara objektiva i denna frågan. Hon efterfrågade tips för ks, inte hur bra era förlossningar var. Tycker inte man behöver lägga sig i varför man vill ha ks, för de är Ingen som frågar varför vill du föda vaginalt ? Jag själv är i processen och detta har brytit ner mitt psyke så att jag inte kan ta hand om mitt barn ordentligt, kan inte sova, eller koncentrera mig utan är ständigt stressad. Jag drog igång processen redan i v 13 på inskrivningen. Har ännu inte fått igenom då jag har en vaginal förlossning som ser så himla bra ut på papper. Har dock haft problem i 2 år men allt ser så fint ut trots en grad 2 bristning. Litar inte alls på vården då jag inte fått den hjälp jag har behövt. Dessutom att bli förminskad bara för man vill ha ks, förstår inte varför lägga energi? Jättekul att ni haft superförlossningar och vill göra om det ! Och visst behövs positiva berättelser komma fram men samtidigt inte försöka bota någons rädsla/ångest/ psykiska mående genom att skuldbelägga med frågan varför vill du ha ks. Vi som vill ska inte behöva förklara för er utan för de som tar dessa beslut vilket är förlossningsläkare på sjukhusen om i landet. Lycka till hoppas du får igenom de du vill, genom att vara ärlig om hur du mår och vilken oro som du bär på
Det är ju de negativt man oftast hör om därför känns det som att det oftast blir komplikation. Men det födds så mycket barn och i det allra flesta fall så går det bra. Jag blev förlöst med akutkejsarsnitt pga av olika anledningar men hade hellre gått igenom en ”vanlig” förlossning då b.la återhämtnings tiden är oftast mycket kortare vid en ”vanlig” förlossning. Man kommer upp på fötterna i princip direkt vid en vanlig förlossning, man slipper hamna på uppvaket vilket är mer regel än undantag vid kejsarsnitt. Det är ju som sagt en operation man genom går. Är absolut inte emot att man väljer att göra kejsarsnitt men viktigt att väga för och nackdelar om man har valmöjligheten. Tycker du ska prata med din bm om dina tankar och resonera er fram till vad som funkar bäst för just er. Lycka till.
Tryck på dåligt psykiskt mående. Kan inte knyta an, ser inte framemot barnet. Fick beviljat i v 24. Kämpat för ks redan 2 månader innan vi försökte skaffa barn. Skulle aldrig föda genom fiffi! Inte med skaderisken det finns.
Hej, jag är livrädd för smärta och var väldigt rädd inför allt som hade med förlossningen att göra. Födde min första dotter juli 2018, inga komplikationer alls efter förlossningen. Nästa bebis kommer om ca 2 månader, är lika rädd igen trots att det gick så jävla bra sist. Förstår att du har en rädsla, jag var och är både rädd inför smärtan samt att jag ska gå sönder helt och hållet där nere....men ett snitt skulle jag vara mer rädd inför...min syster fick genomgå ett akut snitt och hennes problem efter det var fruktansvärda.... Hoppas det löser sig för dig. Jag kan ärligt säga att min förlossning är det coolaste jag gjort och samtidigt som jag är nervös och rädd inför nästa så är jag sjukt taggad på att få göra om det igen.
Hej.. tycker det känns hemskt att du vill föda med ks pga vänner och familjs berättelser. Vad är det för fel på folk att alltid göda folks rädsla, och bara dela med sig av det negativa? Jag är flygrädd vilket gör att jag alltid får höra klyschor som ”det är farligare att åka till flygplatsen”, och en miljard berättelser om när det ena eller andra obehagliga hänt när folk varit ute och rest. Precis på samma sätt delar folk med sig av all dålig service osv för man förväntar sig att allt ska vara perfekt och när något brister lite måste man dela med sig. Det skapar en lite förvrängd bild och är man dessutom rädd så är man som en magnet för alla historier. Sen en annan tanke jag har (som jag ofta får när diskussionen kring vaginalt/ks kommer upp) är att många tycks resonera som så att efter en operation ska det vara ömt och göra ont för att vara normalt, men efter en vaginal ska man vara redo att springa en maraton direkt efter förlossning. Självklart är man öm efter en vaginal förlossning, men dessa obehag som folk upplever.. är de egentligen värre än obehagen besvären efter kejsarsnitt? Ont kommer man ha efteråt oavsett, men med kejsarsnitt har du garanterat ont under ett par veckor medan vaginalt kan läka betydligt snabbare än så
Fast det där var en ganska konstig anledning till att vilja ha snitt. När du blir snittad genomgår du en operation i buken med allt vad det innebär. Du blir uppskuren i alla magens lager för att komma till livmodern. Läkningsprocessen är mycket större och svårare för kroppen än en vaginal förlossning. Du nämner att du inte kommer kunna sitta bland annat, när du är snittad är du mycket mer begränsad i dina rörelser och vad du kan/får göra. Du bör prata mer med kirurger och barnmorskor som är utbildade och kunniga i ämnet än att lyssna på historier från andra. Jag hade förövrigt världens bästa vaginala förlossning, coolaste jag upplevt och fungerade som normalt (förutom blödningen) direkt efter :)
Tack Emmla för ditt fina inlägg, vilken himla tur du haft! Jag har sett så många förlossningsvideos och gråter av lycka varje gång, måste hålla med om att det är sjukt häftigt och jag tvekar fortfrande hur jag ska göra, största rädslan är som sagt inte själva förlossningen utan hur mitt underliv kommer att må efter :(
Jag har förlöst tre barn vaginalt och det är det häftigaste jag gjort i mitt liv. Tredje barnet födde jag ståendes och tog emot henne själv, med barnmorskan beredd bakom förstås! Varje gång jag ser en förlossning på tv så får jag en längtan att göra det igen, men vi ska verkligen inte ha fler barn. 🙈 Jag önskar alla kunde få uppleva den känslan, den är obeskrivlig, men jag förstår också din rädsla. Om herpesen kommer besvära dig eller inte kan jag inte uttala mig om, men om det inte vore för den risken så skulle jag rekommendera dig att föda vaginalt så länge du inte har några andra riskfaktorer. Den upplevelsen och känslan efteråt är något man inte vill missa! Vad det gäller statistik för förlossningsskador så måste ju ändå antalet kvinnor utan besvär vara många fler än de med. Tänk på allt annat som vi försäkrar oss emot men som aldrig inträffar? Lycka till med förlossningen hur det än blir! ❤️
Tack Sahra för ditt långa och utförliga svar. Förstår precis de där med att man känner sig som en flickspoling, hört det av många. spelar ingen roll hur gammal man är man känner sig så liten när dom pratat till dig. Jag nämnde kejsarsnitt redan vid inskrivningen då svarade bm, gumman tänk inte på det nu, vi ska ta oss igenom din graviditet först... och frasen de behöver inte bli så för dig när man nämner om alla skräck exempel man hört. Nä, de behöver inte men riskerna finns! Det är bara så frustrerande att man inte får välja själv vad som ska göras med sin egen kropp och sitt framtida barn! Har en nära vän från Iran som berättade att de är tvärt om där , där förlöser nästan alla med snitt och ingen vaginalt. Hur kan det vara så??? Det jag inte nämnt är att jag även lider av herpes, mest på läpparna men någon enstaka gång vart annat år får jag även ett sår där nere och det är hemskt, kan inte ens ha trosor eller gå på toa, det dyker ofta upp efter att jag ex vaxat mig eller råkat raka hål på mig. Och oturligt nog har jag fått utfall 2 gånger under graviditeten redan och Läkaren har sagt att jag kommer få en kur antibiotika 7 dagar innan bf , för att säkra att inga utbrott kommer i samband med förlossning och då för att säkra att barnet inte smittas. Men , antibiotikan håller inte i sig hur länge som helst och jag vet att jag kommer få utbrott där nere om där kommer finnas öppna sår och jag vet hur ont jag har och fasar kombinationen av herpes utbrott och en förlossning. Hue jag kunna ta hand om ett barn när jag inte ens kan gå på toa eller sitta ner ???? Tack alla för era fina svar, känns skönt att någon av er iaf har fått en fin och mindre smärtsam förlossning och eftertid och min dröm är att kunna förlösa vaginalt utan komplikationer och utan en smärtsam eftertid. Som nämt jobbar jag med försäkringar och att vi tagit fram en förlossnings försäkring som kostar 5000kr+ , som framförallt ersätter komplikationer vården inte hjälper till med säger nästan allt.
Är i samma situation fast pga av andra orsaker. Väntar 2:a barnet och mina ”rädslor” är sekundära. Blev igångsatt v.42 med 1:a barnet. Födde ett stort barn på 4,5 kg och ett huvudomfång på 37 cm. Hon låg med näsan uppåt som gjorde utdrivningskedet utdraget. Upplevde att kroppen blev forcerad till att göra något den inte var beredd på. Moderkakan lossnade inte så fick ta ut den på op. Missade de 2 första timmarna med min familj. Det som var positivt var att jag fick inbokad tid och plats på förlossningen, då moderkakan inte lossnade fick jag också min grad 1 skada undersökt och sydd av läkare på op med bra bedövning. Vet att många har bra erfarenheter av ingångsättning men är rädd för att behöva gå igenom det igen. Läste på mycket innan förlossningen och var mer peppad på en vaginalförlossning då men upplevelsen gick emot allt som man hört och läst om. Resultatet på SWEPIS studien lugnar ju inte heller direkt... Tog upp direkt på MVC denna graviditeten att jag önskar kejsarsnitt, lika bra säga det rätt ut som det är. Är inte rädd för att föda vaginalt, är rädd för att behöva gå igenom samma igen och att något ska gå fel och tiden efter. Tyckte förlossningsupplevelsen tog bort en del av glädjen den första tiden med min dotter. Ser det som att välja mellan pest eller kolera. Kejsarsnitt är ju en stor bukoperation. Vid första besöket så sa BM att det skulle skickad remiss till aurora. Har nu varit på 3 besök och träffat 3 olika BM och fått prata om detta igen och om aurorasamtal verkligen är nödvändigt. Att det är något för de som är jätterädda och har fobi. Känner mig mer arg än rädd just nu. Att man ska behöva känna sig förminskad och ifrågasatt varje gång. Upplever att en del BM nästa hyser agg och irritation mot blivande mödrar som har de här känslorna, att det ”inte är enl. mallen”. Bättre att bemöta rädslor med ödmjukhet, lyhördhet och att ge korrekt information. Jobbar själv i vården och det kanske provocerar vissa med. Varje besök på MVC och även vid inskrivning på förlossningen har det påtalas då det står i min journal vad jag arbetar med. Ställer väl andra frågor än vad de är vana vid, är skolad att allt som sägs och görs i vården ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet. Den här gången tänker jag stå på mig och vara mer ifrågasättande. Vill inte ha svar som ”det är inte säkert att det blir så denna gången”. Inte bli bemött som en liten flickspoling utan som en vuxen kvinna och blivande mamma. Att föda barn är bland det största man kan göra i livet, det ska vara en fin och trygg upplevelse!
Jag har fått två barn på naturlig väg. Jag fick bli sydd båda gångerna med några stygn. Förutom att man såklart var trött i kroppen och öm mellan benen några dagar efteråt, så hade jag inga större problem, och tyckte jag återhämtade mig snabbt. Jag tror att om man har en normal förlossning utan större komplikationer så är återhämtningen snabbare än vid snitt. Vid ett snitt har man ju ett ganska stort operationssår som ska läkas. Sen är det tyvärr så att folk älskar att berätta skräckhistorier för gravida, de berättar sällan om att man haft en lättare förlossning än man trött man skulle få. Lycka till med allt, oavsett snitt eller ej :-)
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.
Hej. Tänkte bara berätta att jag hade inga problem efter mina förlossningar. Och då var de två kämpiga förlossningar som tog tid. Sprack ingenting vilket självklart gör det lättare för återhämtningen. Var sjukt svullen där nere såklart, men de la sig på en vecka ungefär. Ville bara säga att de finns chanser att de går bra också, tyvärr är de mest de dåliga vi får höra om :) Lycka till!