Min fru har förvandlats till ett fullständigt kontroll-freak och undrar om någon annan varit med om liknande och hur ni kom ur det. Jag är föräldraledig och tar hand om bebis 24h om dagen. Men dagen börjar med att mamma väljer kläder - jag får absolut inte göra det. Hon bestämmer när, vad och hur mycket bebis ska äta. Jag sköter all matning, men kan inte styra något. Om jag ser att bebis är mätt måste jag få godkänt av mamma först. Och då måste vi först pröva flera gånger till fast att bebis absolut inte vill ha mer mat. Skulle mamma inte vara inne så måste jag rapportera exakt när och hur mycket bebis åt. Jag la upp ett mat-schema för bebis som BVC tycket var bra, men mamma ogillade det och saboterade det. Nu tvingar vi i bebis mat nästa varje timme hela dagen "eftersom hon åt så lite förra gången". Jag måste också lägga upp ett schema vilka aktiviteter jag och bebis ska göra under dagen. Jag sköter som sagt bebis 100% men mamma går hela tiden bredvid och kritiserar eller säger till vad jag ska göra. Tex "ta på mössa" varje gång vi går ut eller "Tvätta rumpan" varje gång jag byter blöja. Och då menar jag varje gång, dvs typ 20 gånger om dagen. Som ni förstår har all glädje med att vara föräldraledig har helt gått i kras av det här. Jag och bebis har det jättebra ihop, det är bara det att mamma inte klarar att släppa kontrollen. Vad göra?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Helt sjukt! Detta är inte ok mot pappan. Tycker att du ska vara ärlig och berätta så som du känner och tycker, kanske boka in en familjerådgivning för att få extra tips? Mamman ska kunna släppa på det, du ska få träffa dina vänner även om ungen är förkyld- mamman kan ju passa då? Man ska ha egentid fast man är föräldrar tycker jag. Först och främst tycker jag att du ska prata med mamman och säga så som du tycker att det inte är OK, sen kanske ni kan se efter vad ni behöver hjälp med. Mammans uppförande är absolut inte ok. Hoppas det ordnar sig.
ja, det är en fantastisk upplevelse att bli far och se den lilla komma till världen :) och ja, det kan tyvärr ändra några saker som du skriver - jag hade det riktigt bra med barn och hustru, men tyvärr efter några år delade våra vägar och jag hittade lyckan hos en utländsk kvinna som kom från Filippinerna och du kan läsa mer om min berättelse här https://citizen21.se/ Jag hoppas att lyckan fortfarande ler mot dig
Jag hoppas också på att det blev bra för pappan! Ingen kul situation för honom!
Jag bumpar upp den här, för jag tycker att den är oerhört relevant och viktig att diskutera. Ingen verkar ha nämnt det här än, men jag tycker faktiskt att det handlar om psykisk misshandel. Någon fler som ser det? Jag hoppas verkligen att allt blev bra för den här pappan och att skitstövel beteendet från mamman inte knäckte honom helt. Ps. Jag förstår såklart att man vill att allt ska gå bra och att det kan vara svårt att lämna över ansvaret. Jag anser dock att det här handlade om MER än det. vad säger ni?
Tycker ni ska boka tid på familjerådgivning. Man kan få det gratis via kommunen, socialtjänsten. Sen får du helt enkelt sätta dig med din sambo och ge lite av ett ultimatum, det här tär på vår relation och är inte bra för barnet. Vi måste göra nått åt det här för det funkar inte. Du kan ju även försiktigt ta upp att hon verkar må dåligt och fråga om du kan hjälpa henne igenom det på nått sett.
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.
Jag tycker synd om dig, för ett så pass stort barn är ju inte som en liten spädis som måste ha allt "serverat". Man måste ju lära sig att känna mättnad och hunger och då kan man inte tvinga i mat. Visst är det bra att ha mattider och vissa rutiner runt läggning m.m men man måste även få vara flexibel. Om mmman är arbetslös så kan väl hon gå ut på en härlig promenad nu i vårvädret eller annat. Du måste ju få känna att det är du som har ansvaret under din föräldraledighet och då bestämmer du. Visar hon att hon är mätt så är hon det, man kan inte tvinga i nån mat. Du kan ju fråga mamman hur hon skulle känna det om hon blev tvingad att äta mer "för att hon åt för lite förra gången". Min mellanflicka har alltid varit ojämn i maten på så vis att hon kan äta väldigt mycket eller väldigt lite, men det kompenserar hon genom att äta mer nästa gång. Du måste ta upp det med mamman, kanske be om att få hjälp via BVC om det inte fungerar själv. För eran relation och mamma-barnets relation.
Du kanske kan prova att HON ska ta hand om bebis 100% i 24H så kanske hon kommer på hur otacksamt hon beter sig? Sen är det ju inte super snällt mot bebis att tvinga i den mat, dom MÅSTE få känna känslan av mätt och hungrig, huvudsaken är att bebis dricker bra (måltiderna ska INTE vara en dålig tid på dagen). Så med det sagt så ta upp det halt random på BVC och fråga vad dom tycker om hennes sätt att hantera saker. Skulle detta bli värre, så får du kanske se till att få vårdnaden om bebis för hon verkar inte helt stabil med hennes sätt, det kan bli negativa konsekvenser av det från bebis i längden. Hoppas allt löser sig, stå upp mot henne och gör vad DU vill göra för barnet är lika mycket DITT! ✊🏼
Det låter som ett extremt kontrollbehov. Vad jag förstår är erat barn 14 månader(?) Jag hade förstått om det var en nyfödd och man är som mamma så otroligt rädd att någon ska gå fel. Men efter så lång tid borde man släppa på den extrema kontrollen. Att tvinga i bebisen mer mat trots att hen är mätt är inte bra alls! Det är en slags misshandel. Tycker att du ska tala om för mamman att hon trampar dig på tårna och att hon går för långt med sitt kontrollbehov. Det låter som att hon behöver någon att prata med. Hon litar inte på dig när det gäller att ta hand om erat barn. Tycker att du ska hjälpa henne med kontrollbehovet genom att INTE bemöta henne i alla hennes krav. Hon måste lära sig att släppa kontrollen pö om pö. Hon förstör relationen mellan er samt mellan dig och bebis. Tycker du ska vara mer bestämd och be henne att backa. Du som pappa ska också ta egna initiativ och dina val är minst lika bra för bebis som mammans val. Lycka till!!
Jag tror det vore nyttigt för din fru att komma bort lite, antingen över dagarna eller hälsa på någon, kanske någon släkting eller vän som går att sova över hos några dagar? Jag kände själv att jag fick ett stort kontrollbehov när jag var föräldraledig, jag tyckte att det var väldigt jobbigt att lämna vår son till barnvakt och så. När jag började arbeta kändes det jobbigt att tappa kontrollen. Efter hand måste jag ju koncentrera mig på jobbet och nu är det superskönt när jag känner att även andra kan ta hand om vår son. Känns lättare att lämna till barnvakt och så nu också, kan slappna av ordentligt. Det är svårare för din fru som inte har ett jobb att gå till, men det är nog bra för alla om hon kan komma bort lite.
Kan du prata med din sambo och förklara hur jobbigt det är för dig? Ofta tror jag att ett sådant kontrollbehov kommer ur rädslan att något ska bli fel. Men din sambo behöver ju lära sig att lita på dig framför allt för din och bebisen skull, men även för sin egen. Det låter som att det blir stressande för er allihopa. Kanske kan ni testa att träna på att hon ska släppa på kontrollbehovet med små steg? T. ex. genom att bestämma att du väljer kläder till bebis 3 dagar i veckan och att hon absolut inte får ha några synpunkter på det. Ibland tror jag att det kan vara lättare att försöka komma till en förändring med enkla planer i små steg. Då har ni tillsammans skapat spelregler och det blir lättare för dig att hänvisa till vad ni kommit överens om, ifall din sambo ändå vill lägga sig i dina beslut. Sen kan man stegvis trappa upp och lägga till fler och fler saker som du ensam får lov att styra över. Hoppas att ni lyckas jobba er ur det!
Jag tycker personligt att du ska vara mer som bestämd. Alltså mot mamman. Du ger mat och säger bestämd. Hon är mätt! Och tar bebisen och gör annat. Du ska ut. Hon har på sig bra! Och tar ut henne. Du byter och tvättar rumpan och säger om hon lägger en kommentar. Hon är ombyt! Jag sköter detta nu. Lite mer som bestämd mot henne att du klarar dig själv med utan hennes kommentarer. Fortsätter hon. Ja då tycker jag du ska ge henne bebisen så hon får sköta allt och din pappa ledighet är tlll att bara vara hemma och kolla på.
Mamma är arbetslös. Men jag ville absolut inte gå miste om pappaledigheten så jag har lång pappaledighet fast att hon också är hemma. Jag kan göra grejer med andra över dagen och det fungerar bra, så där har jag ett litet andrum. Prövade också att göra en plan på att åka bort någon dag och träffa lite vänner på annan ort, men det ogillades och jag fick ställa in. Det dyker alltid upp något som gör att jag måste ställa in aktiviteter som jag tänkt mig, typ "det regnar så då kan man inte leka ute" eller "nu är bebis förkyld så du måste stanna hemma"
Låter jättejobbigt! Varför är mamman hemma när du är pappaledig? Åk iväg en dag eller två med bebisen. Har du ingen kompis som också är pappaledig du kan hitta på något tillsammans med era barn?