Min älskade Simon.. Han tror att jag ska lämna honom hela tiden, vid minsta tjaffs så bönar han o ber om att jag ska stanna hos honom, hade liksom inte tänkt lämna honom för nån småsak? Jag älskar honom och vill absolut inte lämna honom, hur ska jag få honom att förstå det? Jag ställer upp, jag säger ofta att jag älskar honom osv.. Verkar som han stör sig på mitt tidigare liv, då man var singel, festade och träffade många män, han är fruktansvärt rädd över att förlora mig o de säger han själv. Men hur ska jag få honom att fatta! Jag vill inte ha någon annan, jag tackar inte jag till någon annan än honom!
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Hane o hona? De låter som att du snackar om hundar eller vilda djur ute i skogen.. Men sex o så har vi ofta och det är bra sex, det tycker både han o jag, de enda som inte fungerar är hans oro för att bli lämnad. Har iaf pratat lite mer nu, och bestämt oss för parterapi, o så ska vi gå hos mvc psykolog, de är tydligen väldigt bra, eftersom att vissa problem har kommit sen jag blev gravid, (mest mina humörsvängningar) så det blir nog bra tillslut. Vi tar oss igenom allt, vi är starka och tar oss igenom både med och motvind...
Som tur är har vi ingen svartsjuka i vårat förhållande, bara osäkerhet ifrån hans sida
Det är hans problem, men drabbar dej. Gå med på parterapin, du kanske kan få några redskap med? Tex något han vill höra eller något han kan behöva bli påmind om...
Han föreslog parterapi, men jag känner inte för att prata med någon. Tycker att han behöver prata med någon själv om sitt beteende.
Han måste förstå att han kan lita på dig kanske jag ska skriva istället.
Vilken jobbig situation! :( Jag var ungefär som din karl när jag väntade barn, trodde att mannen skulle lämna mig för någon yngre förmåga med smala ben och platt mage. Så jag förstår också honom lite.. Det är verkligen ett dilemma, men berätta hur du känner och att du inte orkar att han är osäker. Du ska inte behöva tjata varje dag om att du inte ska lämna honom. Han måste kunna lita på dig. Stor kram
Han har aldrig haft riktiga förhållanden förut, bara tillfälliga osv. Han är ju 9 år äldre än mig, han tycker att han är tjock (195, 102kg, absolut inte tjock!) han tror att jag vill ha någon yngre som har tvättbräda på magen. Idag ska jag iaf uppmuntra honom med god mat och massa mys.. Hoppas att han fattar innan jag tröttnar totalt iaf :/ igår jobbade jag kvällen, o de va stressigt osv då smsa han o sa att han älskade mig osv, en hel gullig Bibel typ, hade mkt att göra så skrev lite kort att ja älskar honom med, då blev han orolig o frågade om han har gjort nått fel? Då skrev jag ett sms om att jag inte orkar med honom när han är osäker, då trodde han att jag ville göra slut så han åkte o bröt ihop inför mina föräldrar o lämnade våran hund där, så att jag kunde sova hos mina föräldrar eftersom att han inte trodde att jag ville se honom? Vart får han allt ifrån :( blir så ledsen. Gårdagen slutade iaf bra, men gillar inte att han fjäskar så mkt, jag älskar honom inte för saker osv, jag älskar honom för att han är han
Förstår dig att de e slitsamt, så va oxå sambon förut, han kunde fråga varför jag som e (enligt honom) snygg å yngre vill va med honom. Jag svarade bara gång på gång att det är han jag älskar å han gör mig så lycklig. Min sambos rädsla tror jag låg i att han blivit lämnad å bedragen förut men genom å prata med varann fick jag honom å förstå att det man varit med om förut kan man ej ta med i nästa förhållande, jag e ju inte hans ex å idag e han mycket tryggare i sig själv å vårt förhållande. Kan din killes oro för att bli lämnad ha grund i nåt han varit med om? Sen e det ju såklart upp till han med å jobba med sig själv, inte kul å va den som blir misstrodd hela tiden. Prata med han å fråga hur hans tidigare relationer varit å förklara som du redan gör, att vem du va innan e ju inte vem du e nu, att du vill 100% satsa på er men han måste oxå satsa då å släppa sin oro. Hoppas det löser sig å grattis till kommande bebis!
Ja sånt gör jag ofta. Men hur mkt jag än engagerar mig så känns det inte som att han förstår endå. Visst jag får ofta meddelanden på fb osv om att jag ser bra ut (från killar som jag inte ens är vän med) då tackar jag och säger på än gång att jag är lyckligt förlovad och väntar barn, o så är de Inge mer med det. Hans oro stör mig