3e missfallet sen i november och man tänker att det borde bli lättare att ta det där tidiga missfallet men världen slås ner värre och värre för varje gång. Frågor väcks. Varför? Vad gör vi för fel? Kan vi göra något annorlunda? Samtidigt så vet vi att vi gör allt för att få vårt efterlängtade barn. Någon annan som genomgått missfall på missfall och där det sen ändå fått stanna? Just nu känns det ganska hopplöst. Vi blir ju gravida men det får inte stanna. Hur har ni som upplevt detta gjort? Har det helt plötsligt bara funkat eller har ni gjort något speciellt? Sorgen är så svår att ta gång på gång. 😭