Min dotter blev nyligen ett år och jag har väl egentligen inte tänkt över första ordet osv förrän nu, när vissa i omgivningen ständigt frågar om hon sagt något än? Men nej, inga medvetna ord, bara det vanliga rabblandet av stavelser som ma-ma-ma, da-da-da osv. Blir lite irriterad emellanåt, särskilt på en bekant vars dotter är två månader yngre (och allt ska jämföras!) och säger mamma medvetet. Men alla barn utvecklas väl olika? Har ni några tankar eller råd att ge mig - det att strunta i andra är väl det självklara men ja... inte alltid så lätt.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Kärleksbarn; jag menar att det finns vuxna som bara kör på med sitt eviga pladder utan att ta in vad någon runtomkring säger/tycker/tänker. Det hörde egentligen inte till ämnet utan var bara en reflektion från min sida.
Ja jag vet att trotts att man vet bättre så suger man åt sig som en svamp när det gäller hur andras barn är. Din flicka är inte onormal på något sett. Hon är på gång eftersom hon ändå "pratar" och övar sig med olika ljud. Du kan inget göra mer än att vänta ut henne. Hör du hennes säga maaammmmaaa så svara henne -Ja här är mamma. Även om det kanske inte är ett klockrent mamma. Det ger henne en bekräftelse på att hon börjar närma sig ord som hon vet vad de betyder. Min första son började prata när han var 7månader, tok tidigt. Så när han var 1år pratade han rätt mkt! Min andra son blir snart 1år och han har precis i dagarna börjat säga mamma, titta och DÄ (där). Så han är inte alls som sin storebror. Självklart kan inte jag heller låta bli att jämföra lite mellan mina barn, jag är ju van vid att stora killen pratade så mkt vid det här laget. Men det är ju snarare så att min andra son är "normalare" i sin utveckling när det gäller talet.
Det är väl mer denna ständiga förväntan från omgivningen som blir lite påfrestande emellanåt. Och de som av någon anledning behöver skryta med vad deras barn kan. Självklart kan det vara intressant att jämföra, men här blir det hela tiden "skryt" och påpekanden att en yngre kan mer... och jag älskar självklart min dotter oavsett! Var mer att jag ville höra om det fanns fler med liknande situation och folk i omgivningen som inte kan låta barnen sköta sitt eget.
Gud nej, det är inte lätt! Min dotter är sist när det gäller allt som rör motoriken! Har en väninna som fick barn fyra veckor före mig och hon har hela tiden tjatat om att jag måste träna hit och tränadit med min dotter! Blir så less! Precis som att alla barn föds med likadana förutsättningar. Det gör de ju inte! Nu är min dotter snart nio månader och jag känner så här att visst hon är sen, men och?? Nån måste ju vara sist. ;-) Men när någon frågar dig tycker jag att du ska svara att hon säger mamma, eller så svarardu att hon börjar prata den dagen hon har något att säga! Hon är väl en eftertänksam tjej som tar in tillvaron istället för att babbla på! Finns många vuxna som borde ta lärdom av det.. :-P Lycka till med din lilla filosof!