Hejsan, för 5 veckor sedan kom vår efterlängtade lilla dotter . Vi har kämpat länge för att få barn och hon har varit så efterlängtad. I samband med förlossningen började jag få ångest och en sorts panik började byggas upp i stundens hetta så försökte jag tänka bort det men det gick inte och dagen efter hon kom så började jag få panikattacker och känna mig otacksam och värdelös. Har varit och pratat med en kurator och det hjälpte verkligen men nu i denna veckan kom oron och nervositeten tillbaka… vet inte alls vart den kommer ifrån… någon annan som känner igen sig i detta?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag hade mycket jobbiga känslor när vår efterlängtade dotter kom. Sa det till BVC efter tre månader och fick träffa en kurator och en läkare och fick bra hjälp. Det är ju världens största omställning och ingenting blir sig likt mer, och det tar tid innan känslorna kommer i ordning. Man känner ju inte varandra. För mig blev det nåt slags existentiell kris, och sen blev det lättare med tiden men det dröjde innan jag kände nåt tydligt band mellan oss, och innan jag tyckte om att vara själv med henne. Jag tror inte man kan grubbla sig till vad det handlar om. Grubbleriet kan vara ens värsta fiende, allt blir bara större och svårare när man ska lösa det själv. Kan du och sambon prata bra om det? Prata med BVC också, och be om hjälp till mer samtalsstöd om du behöver. Och var inte rädd för känslorna, låt det finnas, men ta hand om dig och barnet så bra du bara kan samtidigt. Tids nog kommer man ikapp sig själv, med lite hjälp.
Det är normalt att känslorna flödar eller stängs av. Det kommer bli bättre kan jag lova dig. Försök ha lite rutiner i vardagen om mäjligt och se till att få lite frisk luft och motion då och då. Det hjälpte mig mycket. Lycka till!
Skönt att höra att det inte bara är jag , till en början så tror jag att ångest kom för jag kände inte så mycket för vår dotter när hon väl kom ut. Nu vet jag inte riktigt vad orsaken är och jag grubblar massor för att försöka lista ut det
Jag är allmänt ängslig och hade liknande känslor till en början. Jag tror att de var framförallt kopplade till stress och sömnbrist. Som förälder vill man såklart att allt ska vara perfekt, inte minst om man är van vid lugn och ro. Vad tror du är anledningen till dina känslor?
Det låter lite som att du ev är på väg in i förlossningsdepression eller typ baby blues, när man är nedstämd och ledsen. Är rätt vanligt att den som inte har fött åker på det med, för det är ju ändå en traumatisk upplevelse och en stor omställning i livet oavsett hur förberedd man är! Jättebra att du har varit i kontakt med kurator, skulle rekommendera dig att försöka ta dig dit igen eftersom du sa att det verkade hjälpa. Och du är inte värdelös eller otacksam, även om man kan känna så. Om du har möjlighet så fundera lite på varför du känner så? Om du känner dig värdelös, är det för att du känner att du inte kan hjälpa till på nåt sätt med bebisen? Ge din partner massage eller stötta på olika sätt genom att tex hjälpa till med matlagning och annat? Nu vet jag inte om din partner ammar eller hur ni gör, annars fråga henne om hon behöver nåt extra? Som min partner brukar säga: "Man gör sitt bästa utifrån sina egna omständigheter". Det kommer gå bra ska du! Men var vaksam på dina känslor så att du inte hamnar i depressions-träsket D: Tror du kan söka hos BVC-sköterskan enklast! Annars kan du rådfråga där och se vad som är lättast. Ta hand om dig💖