En vecka är kvar nu sen är det beräknad Bf för min del och är så sjukt nervös trots hjälp jag fått. Jag var på en kontroll på Sös (södersjukhuset) förra veckan på förlossningsavdelningen för att titta till bebisen. Hör då medan jag satt i ett väntrum, en kvinna som skrek som om hon (ursäkta uttrycket) blev styckad levande. Blev så j-vla rädd!! Bredvid mig satt en annan gravid kvinna som fnissade åt det hela! Men jag förstod inte alls det roliga i det. Fick kalla kårar i hela kroppen... hur ska man ta sig igenom de här? Hjälper ens epidural? Usch så hemskt :(
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
25 av 27 svar
När jag födde min dottee (2 år sen) hann vi inte med något annat än lustgas, då jag var öppen 10 cm när vi kom in! Lustgasen var underbar måste jag säga, dock fick jag ingen då hon skulle komma ut för hennes hjärtslag blev sämre. Men skrek inget, utan man klarar det ändå! Försöker nu bli gravid igen, och längtar till förlossningen 🙂
Hade hur bra förlossning som helst , skrek ej men jag var heller ej tyst man e ju tvungen att krysta;).. har 2 barn nu, med första flickan tog själva förlossnings prossecen 2,5h och med andra flickan 17 minuter rena raketen jag kom in och var öppen 10 cm hade ej starka värkar hemma .. kom in för att kolla om vattnet hade gått å plupp så kom en stark värk när jag precis kom till östra sen kom lillan ut väldigt fort :) Bästa förlossningar ever:)... du klarar detta kör på bara ungen ska ut oavsett:)
Jag skrek massor av både smärta och panik och då hade jag fått epidural...
För mig med min första så var det mer ett jobbigt tryck än att det gjorde ont och det lät mer som jag trycktes ihop och skrek samtidigt men ont tyckte jag inte att det gjorde. Var mer bara ett jävla jobb att få ut sonen på då 4,5 kg, Pust. Men nu 7 månader senare ska jag få en till i Maj, tror det kommer gå lika bra då. Med första tog det ca 16 timmar från det att vi kom in tills han var ute men tänk positivt och sug åt dig allt positivt, tänk att snart, snart får du se ert fina barn. Släpp aldrig den tanken och var inte rädd att fråga om saker eller fråga saker, va så lugn du kan och j som sagt va positiv! Och skit i omvärlden, ta in det barnmorskan säger och fokusera på andas, positiva saker och saker som du ser fram emot och som gör dig glad. Det kommer gå så j***vla bra! Håller alla tummar för dig 💪🏼
Jag skrek under båda förlossningarna, men inte så mycket av smärtan som av att få kraft under utdrivningen. Vid första förlossningen blev jag tillsagd att INTE skrika under krystvärkarna så när jag fick göra det under andra förlossningen så blev jag väldigt förvånad och lite ställd. Att skrika ger mer styrka (kanske du har hört om du går på gym) och dessutom frambringar en förlossning en extrem inre kraft som måste ut (så har det känts för mig iaf).
Jag tror det är väldigt individuellt hur man hanterar smärtan och inget av sätten är ”fel”. Vissa går in i sig själva och är lugna, jag däremot skrek som bara den när krystvärkarna kom! Gör som du själv känner funkar bäst! Lycka till ❤️
Jag har fött tre barn utan epidural och bara lustgas och har inte skrikit men alla är olika och hanterar även smärta olika. Vi väntar nu fjärde och ser fram emot fjärde förlossningen.
Jag förstår din känsla helt! Jag var också rädd! Jag förlöste för 2 månader sedan nu och det som hjälpte mig som mest mot rädslan under förlossningen var att prata. Prata prata pratat om rädslan! Bär den inte själv! Tala om dina rädslor för din partner eller vem som är med dig under förlossningen. Prata med undersköterskan och barnmorskan, om läkaren finns på plats prata med den då! Det kanske är en inviduella känsla men jag tycker att rädslan alltid bli värre om man bär den själv ☺️ Ingen kommer kunna ”trycka ner din rädsla” för det är din rädsla och din upplevelse. Ingen kan ta der ifrån dig eller förminska den. Men kom också ihåg, att låt inte rädslan ta över dig! Det är du och din kropp som bestämmer, inte rädslan! Du kommer klara detta! Det är inte för intet att det är kvinnan som föder barn ;) GRIL POWER! Lycka till med allt ☺️
Alla är olika, vissa skriker, andra inte. Att läsa "föda utan rädsla" hjälpte mig! Tror den finns som ljudbok också. Var själv väldigt nervös, orolig och rädd. Vi anlitade en Doula och det är ett av dom bästa besluten i mitt liv! Det finns doulor som man kan anlita även sent i förlossningen. Googla runt lite vet ja! WWW.doula.nu Tror man kan träffa en Doula för att prata också om man är rädd. Hoppas något av alla råden folk skriver här hjälper dig. Det är du som ska föda och ingen annan. Finns inga rätt och fel. Vill du ha bedövning ska du ta det. Om du har något speciellt önskemål eller om det är något du verkligen vill att barnmorskorna ska veta, skriv ner det och ta med till förlossningen. Berätta för dom vad som skrämmer dig, dom kommer göra allt för att hjälpa! Stort lycka till, kom ihåg att du är stark!
Jag skrek inte under mina två förlossningar. Man tappar egentligen styrka i kroppen och det tar mycket energi av kroppen att skrika, något som skulle behövas till krystandet. Ibland när jag började ta ut "ljud" påminde barnmorskan mig att ta ut styrkan neråt och inte genom mun.
Primal-vrål och stön. Dessa läten var för att få mer krut i krystvärkarna samt att smärtan inte blir lika framträdande. Ont i halsen har man några dagar efteråt :D Men det var det värt!
Tror inte jag skrek speciellt vid någon av mina tre förlosningar, var väldigt fokuserad på andningen och nr 2 och 3 kom väldigt fort. Mamma var med när trean kom och hon sa lite förvånat efteråt " Du skrek inte" men jag hummade mig mera genom värkatna.
Och glöm för gudskull inte att andas! Lyssna på barnmorskan, be henne andas med dig om du inte vet hur. Andningen hjälpte mig genom varenda värk(fram tills lustgasen vid 8-9cm).
Jag fick bebis 13/8 , förra måndagen, får flaschbacks till o från o börjar gråta, smärtan blandat med endorfiner, lättnad, kärlek. Det är de bästa jag upplevt o kommer uppleva. Åkte in 15.30(öppen 2cm men åkte hem) 17.00 tillbaka(bilresan var hemsk, 10min kändes som 30) 18.30 öppen 7-8cm. Vattnet gick 9cm och började då med lustgas(ÄLSKADE lustgas) testade även sterila kvaddlar,ont som fan i 10 sek men de va Nice! 22.51 va han ute.. 3755g 51cm REN KÄRLEK. Är så stolt att jag klara mig utan epidural/morfin etc. Förstår de som tar. Men jag VILLE känna smärtan. Du kommer klara de galant tro mig de är de bästa du kommer uppleva i ditt liv, med eller utan bedövning!
Jag har fött två barn utan epidural, första för att jag ville veta hur det kändes, andra för att det gick för fort ( 1h 45min efter första värken var han ute). Trodde jag skulle dö typ vid första barnet, men man klarar det. Hjälpte att tänka att man är en värk närmare slutet. Kvinnor i alla tider har fött barn och vi är skapta att klara det. Andra barnet var mkt bättre. Hade fokus på andning och det hjälpte. Ja, jag skrek som en stucken gris på första förlossningen, mam går tillbaka och blir väldigt primitiv. Andra sa jag inte ett knyst. Så det är nog väldigt olika hur ont det gör. Men oroa dig inte, du klarar det! Tätt som det är så är det över. Lycka till!
Äsch det där ska du inte oroa dig över! Epiduralen är grymt bra, lustgasen också. Jag blev såååå full på lustgas att barnmorskan sänkte dosen efter ett tag.. Jag skrek under krystvärkarna, då tar man ju i för kung och fosterland alltså. Det mest intressanta med våra kroppar är ju att så fort bebisen kommer ut så försvinner all smärta. Det går verkligen från 100 till 0 på smärtskalan på typ en sekund. Kommer gå jättebra för dig! Hejaheja!
Du kommer fixa det, vi är gjorda för detta. Jag födde våran tjej för fyra månader sedan och det gjorde ont. Men det är en smärta som går över och en smärta som är positiv. Jag tog både epidural och lustgas och det var helt fantastiskt. Lycka till, kommer gå hur bra som helst. Och behöver du skrika, skrik hur mkt du vill!!
Jag skrek inte alls, på någon av mina 2 förlossningar. Epiduralen hjälper, sååå mycket! Jag var så bestämd innan att jag INTE skulle ha epidural. När jag haft inte sova värkar i 7 timmar så tog jag det och då skrattade jag, åt frukost och hade ett normalt samtal med min man för första gången på ganska lång tid. När nummer 2 skulle komma ut så sa jag till min man när värkarna börjat ordentligt att jag längtade efter epiduralen. Sen kom han ut hemma i badrummet med bara min man närvarande. Men det fick bra det med och skrek inte hellernär jag födde utan bedövning. Alla är olika, för kommer ihåg att jag hörde samma vrål båda gångerna vi vart inne på förlossningen. Då undrade jag om det var på riktigt 😅
Jag skrek som en galning och skrämde antagligen livet ur alla födande som hörde mig 😂 Problemet för mig var att allt gick så fort så jag hann inte riktigt med. Lustgasmasken dämpade skriken men tyvärr så var det bara det som var. När jag kom till krystningsfasen var det inte tid eller möjlighet att skrika. Kan däremot väldigt högt ha bett sambon fara och flyga och frågat om vi skulle byta plats när han nämnde nåt om att andas 😂 Men som sagt för mig så gick allt väldigt fort (19.15 något är fel, 23.30 anländer till förlossningen, 02.39 sonen född) så jag hann helt enkelt inte med 😅
Jag skrek under krystvärkarna men mest för jag tyckte det gav mig kraft att ta i. Hade lustgas och det gick jättebra. Så här i efterhand så känner jag att mina förlossningar varit fantastiska och jag borde varit mer nervös över det som kommer efteråt, typ ett litet knutte som kommer helt utan manual och instruktionsbok 😂
Jag skrek inte, d e som man bara följer med kroppen o krystat allt man kan. O så lyssnar man på barnmoskorna som sitter o hejar på o vägleder en. Lustgasen gjorde susen oxå.
Många skriker,. Jag förstår inte när de hinner för jag var fullt sysselsatt med min nya BFF lustgas 😉 Personalen tyckte att jag var ovanligt tyst
Förresten, 1+ här på att istället för att skrika ”humma” i mörka toner/dov röst så att säga. Hjälper kroppen att fokusera ”neråt” och bli tung! Hellre också i slutet av värkarna att tänka och/eller säga ett tungt jaaaaa = signalerar till hjärnan och kroppen att det är något positivt som händer.
Jag skrek inte alls! Gjorde lite innan jag fick ryggbedövningen men efter den var det typ himmelrike haha! Kunde prata och skämta mellan krystvärkarna till och med! Det kommer gå jättebra! Prata med personal om bedövning när ni kommer in, och berätta om din rädsla så de vet så kommer de ta hänsyn till det och hjälpa dig! Och jag lovar dig, sekunden din bebis kommer upp på bröstet - då är det värt all smärta i världen!! Hann tänka samma sekund hon kom upp att jag hade gjort det 100 gånger om!
Jag sa inte ett knyst under hela förlossningen, gick in i mig själv och fokuserade på andningen :) Men vissa tycker ju det hjälper att skrika och vissa säger att de inte kan hålla emot det där skriket som kommer inifrån. Men var inte orolig, du har en fantastisk upplevelse framför dig och det kommer gå bra oavsett :)