Vårt första barn var likadan! Väldigt språkligt framåt från ca 1,5 års ålder och upp i 3-årsåldern (sedan kom andra jämnåriga ikapp talet).

Vår BVC-kontakt kommenterade att barn kan utveckla olika sidor i otakt - intressera sig jättemycket för t.ex. språket, grovmotoriken eller finmotoriken och liksom \"strunta\" i någon av de andra sidorna ett tag. Det brukar tydligen jämna ut sig i längden - rätt vad det är kan de få upp ögonen för någon av de bortglömda sidorna och överge den de ligger före i för den. (Det klassiska exemplet är bebisar som lär sig gå och plötslig blir mycket mer pratiga och kommunikativa inte långt därefter, eftersom de inte längre behöver lägga sin mentala energi på att lära sig gå.) Sen kan det så klart vara lite personlighetsdrag också vad som intresserar mest!

I vårt fall hade vi en väldigt ojämn liten kille här hemma. Mycket språkligt framåt och fysiskt duktig, som pratade så att förskolepersonalen häpnade och som var starkare, snabbare och uthålligare än sina ett år äldre kompisar som nybliven treåring. I gengäld gick det inte att få honom till nån som helst finmotorisk aktivitet, glöm allt vad pyssel hette, och han var svårflörtad socialt och verkade ha svårt att förstå sociala koder till en nivå som oroade oss (därav vårt samtal med BVC, som då ansåg att det nog inte var något att oroa sig för i hans fall). Det dröjde ända till 4-årsåldern innan första tecknen på att det skulle jämna ut sig kom, men sen gick det ganska fort. Han blev som från ingenstans jätteintresserad av kompisar och pysselböcker, ville bjuda över någon varje dag och lekte jättefint, kunde sedan sitta länge länge och rita prick till prick, skriva bokstäver och bygga lego ... men ville helst inte gå ut, cykla eller klättra i träd som han jämt gjorde förr och han uttryckte ofta att han var trött och ville mysa (förr var han aldrig trött och ville aldrig mysa). Han är bara 5 nu så vem vet hur det blir i slutändan, men numera tar jag det hela med lite mer ro då jag sett att det finns potential för alla sidor hos honom - och då löser det sig nog.

Om er lilla fortsätter prata på hög nivå ska jag förresten varna för att man lätt behandlar ett sådant barn som äldre än det är. Vår son lät så lillgammal jämt, använde svåra ord och lät verkligen som att han förstod en massa saker, men vi har insett i efterhand när hans (mer språkligt typiska) småsyskon blivit samma ålder att vi nog lurades lite av hur vårt första barn lät och ställde för höga krav på en så liten skrutt :/ Bara för att de har orden för något och kan resonera om det när man sitter ner i lugn och ro så betyder det inte att de faktiskt följer det/förstår det i skarpt läge!

Språkutveckling