Behöver lite råd, eller överreagerar jag? Jag har en svärmor som vill veta allt om mitt barn (hennes första barnbarn). I början var det mycket anklagelser mot mig t ex när bebisen grät, så hoppa hon på mig o sa vad har du ätit? (jag ammade då). Ska hon äta igen? Hon åt nyss kunde hon säga. Nu när mitt barn är lite större (8 månader), så är det mer kommentarer som har du gjort det, hon är inte trött hon vakna nyss (sov i 30 min brukar sova i 1h). Hon vill hålla henne hela tiden, fast hon är ledsen o vill va med sin mamma elller pappa,kan också störa mig på när hon pratar med mitt barn men det är riktat mot mig, t. Ex. Kryper du än? Vill du byta blöja osv, eller när hon pussar på mitt barn.. Men är också tacksam att hon vill hjälpa till men det blir för mycket och kommer in på min integritet och jag tar det personligt, även om jag vet att hon menar väl, så blir det ändå fel. Någon som har liknande "problem" vad ska man göra? Ska jag säga något?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Du överreagerar inte. Känner så igen mig! Märker dock att mitt tålamod med min svärmor är så mycket mindre än det jag har med min egen mamma. Men jag tror att det mest handlar om att man törs och kan säga ifrån till sin mamma, men inte vågar det till sin svärmor. Och karln säger ju såklart inget, haha. Min svärmor sa till mig att "nu behöver han inte äta mer" när jag matade min son. Sa ingenting men det är ju självklart inte hon som avgör, utan min bebis som känner när han blir mätt. Många sådana där pikar. "Oj vad kall han är om händerna" och "han kan visst sova utan vagn på dagarna" (den kan han absolut inte) får man höra och jag biter mig i läppen när hon ska komma med sina råd haha. Du är hursom inte ensam och det är inte konstigt att du tar åt dig!
Tack för era kloka svar, skönt att jag inte är ensam. ,jaa jag måste säga ifrån för mitt eget bästa. Men är konflikträdd samt osäker som förstagångsmamma. Men är rädd att bägaren rinner över och det förstår vår relation istället. Ska ta tag i det och försöka säga ifrån så fort jag blir obekväm. Det där med närhet, så sa hon också till mig så fort min bebis somna i min famn, frågade hon om hon skulle ta henne o lägga i vagnen.. Efter ett par gånger o läst mycket om att närhet är såå viktigt sa jag faktiskt ifrån o sa nej, det är mysigt såhär!! , o då blev hon tyst. Ohh nu när vi ändå är inne på det, när lillan var typ 1 månad o jag ammade o hon grät vid bröstet kunde min svärmor stå och titta på o bara se på, blir så irriterad idag att jag inte sa ifrån.. Men ska bli bättre på de där.
Om du känner dig obekväm med ngt så ska du absolut säga till. Man kan ju göra det på olika sätt så att inte svärmor tar illa vid sig. Du kanske kan säga till på ett sätt där du utgår från dina känslor? Tex "när du gör så här/säger så här så tar jag illa vid mig för att..." då har du markerat att du inte känner dig bekväm men du har samtidigt inte skällt ut henne. Och när hon gör ngt du upplever som positivt så kanske du kan säga det också. Då minskar du risken för friktion i relationen samtidigt som det är du som sätter gränserna kring ditt barn. Det låter så larvigt att behöva göra så mot en vuxen människa men vissa tänker sig inte för och är kanske lite för på och ser inte att det är fel utan snarare att det är att hjälpa till, fast det inte kanske uppfattas så. Det viktigaste är nog att vara ärlig utan att "skuldbelägga". För hon gör det säkert inte för att vara elak utan för att hon ser det som att hjälpa till. Men om du inte upplever det så är det viktigt att du förmedlar vad och hur du vill ha hjälp. Och hur du vill kommunicera i närheten av ditt barn. Det är trots allt du och din partner som känner ert barn bäst 😊
Min svärmor är lite likadan. Hon pratar med vår 3månaders dotter fast det är riktat till mig. Hon har väldigt mycket åsikter om att hon inte tycker om att ligga i vagn t.ex. Varenda gång hon kommer på besök så ska det komma kommentarer om hur vi "skämmer bort" med närhet och att hon inte kommer kunna bli buren av någon annan än oss. Min man säger att det bara är att säga ifrån och sen slå det ifrån sig. Jag är dock väldigt osäker i mig själv och tar jättelätt åt mig. Kan bli så ledsen att jag sitter och gråter efter att ha fått besök för att någon sagt något. Det verkar vara lite av en "generationsgrej" det där, att slänga ur sig onödiga kommentarer och veta bäst hela tiden. Försök att strunta i andras kommentarer och glöm aldrig att du gör ett toppenjobb ❤️
Du ska absolut säga något om det är något du inte känner dig bekväm med. Det är ditt barn och känner du att svärmor kliver över gränsen så säg ifrån. Blir hon sur och tvär är det hennes problem. Det är ditt barn, dina regler gäller och hon fått rätta sig efter det. Passar det inte henne så behöver hon inte träffa dig eller ditt barn överhuvudtaget. Man ska inte dalta med andra vuxna om hur de beter sig mot eller är mot en själv eller ens barn överhuvudtaget. Sätt ner foten.