En av mina största orosmoment nu när dttern ska få ett syskon är överlämningen när vi åker in till BB. Tänk om det blir så att man ska åka in på natten och dottern sover, och när hon vaknar är vi inte där utan farmor eller en kompis. Hur kommer hon att reagera då? Tänk om man inte hinner vänta på barnvakt. Tar man med sig det stora barnet till förlossningen då, så får farmor hämta där? Eller tänk om förlossningen startar mitt i natten och vi inte får tag på någon. Vad gör man? Känner ett uns av dåligt samvete inför detta. Hur har det gått hos er när ni ska in till förlossningen? Har ni väntat med värkar hemma och sedan åkt in och lämnat över syskonet när värkarna känts "på riktigt"? Och när började era förlossningar? Hur löste ni det med syskonet? Och tänk om förlossningen tar flera dygn. Jag är så orolig och stressad över att min dotter ska känna sig ensam och övergiven..
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Vi löste det så att pappan har varit hemma med syskonen då vi inte har speciellt lätt att få barnvakt.
Hej! Nu är det länge sedan du skrev ditt inlägg, men jag är i samma sits nu. Om du ser detta, så får du gärna skriva hur det gick. Jag har en son som kommer att vara 2 år när bebisen kommer. Han har aldrig sovit borta och har inte haft barnvakt mer än några timmar dagtid. Oron inför förlossningen tar över mina tankar helt och hållet. Själva förlossningen känns som en bagatell jämfört med mina känslor inför att lämna vår son. Tänk om att vaknar mitt i natten och är ledsen och vi inte är där. Eller på morgonen. Jag dör av sorg när jag tänker på det. Jag vet att majoriteten av alla barn går igenom detta och att mina känslor är överdrivna, men det gör det inte lättare för det.
Förstår absolut din oro, jag var precis lika orolig inför min förlossning. Här är det farmor och farfar som bor klart närmast, så vi visste att de skulle ta vår dotter. Men vid den åldern (dottern var 2 år vid den tiden), så hade hon svårt för både farmor och farfar av någon anledning så jag var sååååå nervös. När första värken kom så var det som bortglömt. Klockan var runt 00 när förlossningen startade, vår dotter sov i sin säng, 00:54 föddes vår son i badrummet när farmor och farfar var nere och mötte ambulansen, 4 ambulanspersonal var utanför vår dotters dörr med bår och det var ganska livat, men hon vaknade aldrig av det. Vid 05:30 när vi var på förlossningen så fick vi en bild från farmor att dottern hade vaknat, hon var lite reserverad i ett par minuter, sen var det som att ingenting hade hänt. Nu blev det en lång historia, men det jag försöker säga är att jag tror att syskonet klarar det så mycket bättre än man tänker sig från början. Sen den dagen är farmor och farfar stora favoriter här hemma, så för oss blev allt extra bra :)
Jag har liknande oro. Väntar barn nr 2 och första barnet är drygt 10 månader nu, så det går inte att förklara för henne att det kan hända att en dag vaknar hon och mamma och pappa är borta. Vi har det lite svårt med barnvakt för att farmor reser bort hela maj och början av juni (jag har beräknat bf 2 juni), farfar bor hyfsad nära men det kommer ändå ta för honom tid att komma till oss och dessutom jobbar han så det är inte säkert att han är hemma när allt börjar. Mina föräldrar bor långt ifrån oss, men för att vara mindre oroligt bestämde vi att min mamma kommer ungefär två veckor innan beräknat bf och stannar en vecka efter beräknat bf. Det blir tre veckor sammanlagd och vi hoppas på att bebisen kommer under den tiden hon är här. Min dotter kom nästan på beräknat dag (var beräknat 16 juni kom 15 juni kl. 21.16), så jag hoppas att det blir nästan likadant med andra barnet :-) lycka till och hoppas det löser sig för er :-)
Vi hade löst det så att vi har en nära granne som är min arbetskollega som min dotter träffat ofta som kunde komma med kort varsel när som helst, förutom dagtid men då var ju dottern i förskolan så hon var beredd att hämta. Och vi träffades ofta på slutet. Annars var det mormor och morfar som skulle backa upp och de kom dagen innan beräknad förlossning och de har 15 mil att köra, så under tiden de körde startade mina värkar, typ kl 11, så vid 15 ringde jag hem min man och vid 17 åkte vi kn och då var jag öppen 7 cm och vid 18:30 kom lillebror ut, vår dotter hade svårt att somna på kvällen och orolig men trygg med mormor och morfar så gick jättebra och hon hälsade på mig nästa dag och jag fock senare åka hem tack och lov. Men det är väl bra att ha någon man känner sig trygg med och gärna att man kan umgås med dem lite ofta innan, men det kommer att gå bra vilket som, de anpassar sig otroligt bra de smä och de överlever en orolig natt eller att det blir konstigt för dem om fel person är där då de vaknar. Men vet hur denna oro känns, och det kan ju som sagt gå rätt fort också så är väl lika bra de kommer så fort värkarna startar
Blev igångsatt med nr 2 och 3 så det var ju bestämt vilken dag det skulle sättas igång. Jag åkte in själv till BB och sen när värkarna väl startade så ringde jag min man och han ringde barnvakten( 5 minuter bort) och kom sedan. Men då var storebror (22 mån) så trött efter dagen så han var redan i säng när barnvakten kom. Sen var pappa hemma igen när han vaknade. Allt gick så fort, bebisen var nästan ute när han kom till BB.
äldste sonen var 20 mån när lillebror föddes. Min syster kom och hämtade honom och hade honom hos sig ett par dygn. Äldsta hade då aldrig lämnats bort eller sovit borta. Det gick bra och han mådde bra hela tiden. Jag tänkte inte alls på äldsta förrän det var dags att åka hem. Hade liksom fullt upp med att föda. Tilläggas att jag hade otroligt snabb andra förlossning, han bara var inne på bb en dryg timme innan han var ute och då åkte vi ändå hemifrån när vattnet gick och värkar kom.
Jag kanske är helt känslokall men varför tror man att barnet ska reagera så kraftigt på att det dyker upp en barnvakt en morgon? Jag tror snarare att man gör barnen en björntjänst om man hela tiden ska sopa banan och tro att det bästa är att barnet alltid ska styra. Barnvakten är ju en för barnet känd person som förhoppningsvis älskar sitt barnbarn. Storasyskonet kommer säkert att bli bortskämd och ha jättemysigt med barnvakten.
Har hört från vänner att dem gjort så att mormor / farmor / barnvakt fått komma över nån dag innan och stanna fram till förlossningen. Så då hinner barnen också känns sig trygg och inte bli rädd ledsen eller nått och bara vakna en morgon plötslig står de nån där.
Dottern är 2 år och förstår inte riktigt att hon ska bli storasyster. Eller vad det är ens. Vi har förklarat att farmor eller vän kommer att vara med henne när mamma och pappa åker in till BB och hämtar bebis. Vi har fler som kan ställa upp och ta henne men jag är ändå orolig för själva överlämningen. Även om de personer som vi frågat kan ta henne känner henne väl så vill jag inte att hon ska känna sig otrygg
Man kan ju prata med barnen om att de eventuellt kan vakna en morgon och där sitter en barnvakt istället för mamma och pappa. Sedan tänker jag att den som är barnvakt vill ju barnet väl så då är der ju inte hela världen om barnet blir lite ledsen. Jag tänker också att man gjort upp med vem som ska vara barnvakt och då stänger de inte av sin mobil, inte nattetid heller.
Mannen får ha barnen* i väntrummet menar jag.
När jag fick barn nr 2 startade förlossningen med vattenavgång mitt i natten. På den tiden bodde vi bara några mil från mina föräldrar så de kom efter nån timme och passade vår dotter. Hon var drygt 4 år då så vi kunde ju förklara för henne. Det gick väldigt bra allting. Nu har vi flyttat och har 4 timmar till mina föräldrar och 6 timmar till svärföräldrarna och jag väntar barn nr 3 i sommar. Har ganska snabba förlossningar i bagaget. Skäl till oro alltså, men nödlösningen är ju att ta med barnen till sjukhuset och mannen får ha barnet i väntrummet/caféet och hoppas att någon barnvakt hinner dit innan själva födseln.