Jag har drabbats av en ovanlig graviditetskomplikation: urinstämma. Det innebär att jag flera gånger sedan v. 11 (är i v. 16 nu) har fått helt stopp i urinröret och inte kunnat tömma blåsan, trots att det varit massor av urin i den. Detta tillstånd verkar bero på att livmodern ligger i en ofördelaktig position och trycker på urinblåsan/urinröret. Jag har hittat inlägg som är flera år gamla av några som har upplevt samma sak på olika forum på Internet, men tänkte höra om någon mer har detta problem just nu eller tidigare har upplevt det? Hur lång tid tog det i så fall innan det gick över för er? Det blir väldigt psykiskt jobbigt att veta att jag när som helst kan drabbas av att inte kunna kissa. Dagtid har gynekologiska avdelningen på sjukhuset sagt att jag kan komma direkt till dem, men de stopp jag fått har kommit sent på kvällen/natten vilket inneburit att jag behövt söka till akuten. Där har de inte alltid velat tömma mig direkt med en kateter, utan har exempelvis tyckt att jag ska testa att dricka mer vatten och lyssna på en vattenkran, trots att stoppet inte har något med det psykiska att göra utan det är ett fysiskt stopp. Jag kan känna urinen färdas fram i kroppen, men när det väl når det läget att det ska ut ur urinröret blir det totalt stopp och det går inte att få ut det hur jag än försöker. Till slut fylls blåsan upp till en nivå där det gör så ont att jag inte ens kan sitta ner och gråter av smärta, och det har hänt att vårdpersonal inte tömmer mig förrän det sker. Det blir därför enormt stressande att veta att jag kan behöva få sådana smärtor innan jag får hjälp. Jag har också fått testa att sätta en kateter själv, men den sortens kateter har inte gått att få in i urinröret vilket gör att jag blir beroende av att ta mig till sjukhus för att få hjälp. När blåsan inte har stopp så är strålen inte så kraftfull utan det rinner långsamt ut kiss, det kommer bara små skvättar åt gången och jag måste kissa väldigt ofta. Eftersom det är en så ovanlig komplikation har ingen i vården kunnat svara på när detta väntas gå över, och det känns också jobbigt och psykiskt påfrestande eftersom jag har över halva graviditeten kvar. Håller tummarna för att någon har varit med om något liknande och kan dela sin upplevelse!