Jag har drabbats av en ovanlig graviditetskomplikation: urinstämma. Det innebär att jag flera gånger sedan v. 11 (är i v. 16 nu) har fått helt stopp i urinröret och inte kunnat tömma blåsan, trots att det varit massor av urin i den. Detta tillstånd verkar bero på att livmodern ligger i en ofördelaktig position och trycker på urinblåsan/urinröret. Jag har hittat inlägg som är flera år gamla av några som har upplevt samma sak på olika forum på Internet, men tänkte höra om någon mer har detta problem just nu eller tidigare har upplevt det? Hur lång tid tog det i så fall innan det gick över för er? Det blir väldigt psykiskt jobbigt att veta att jag när som helst kan drabbas av att inte kunna kissa. Dagtid har gynekologiska avdelningen på sjukhuset sagt att jag kan komma direkt till dem, men de stopp jag fått har kommit sent på kvällen/natten vilket inneburit att jag behövt söka till akuten. Där har de inte alltid velat tömma mig direkt med en kateter, utan har exempelvis tyckt att jag ska testa att dricka mer vatten och lyssna på en vattenkran, trots att stoppet inte har något med det psykiska att göra utan det är ett fysiskt stopp. Jag kan känna urinen färdas fram i kroppen, men när det väl når det läget att det ska ut ur urinröret blir det totalt stopp och det går inte att få ut det hur jag än försöker. Till slut fylls blåsan upp till en nivå där det gör så ont att jag inte ens kan sitta ner och gråter av smärta, och det har hänt att vårdpersonal inte tömmer mig förrän det sker. Det blir därför enormt stressande att veta att jag kan behöva få sådana smärtor innan jag får hjälp. Jag har också fått testa att sätta en kateter själv, men den sortens kateter har inte gått att få in i urinröret vilket gör att jag blir beroende av att ta mig till sjukhus för att få hjälp. När blåsan inte har stopp så är strålen inte så kraftfull utan det rinner långsamt ut kiss, det kommer bara små skvättar åt gången och jag måste kissa väldigt ofta. Eftersom det är en så ovanlig komplikation har ingen i vården kunnat svara på när detta väntas gå över, och det känns också jobbigt och psykiskt påfrestande eftersom jag har över halva graviditeten kvar. Håller tummarna för att någon har varit med om något liknande och kan dela sin upplevelse!
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Hej! Jag är i vecka 12 och har precis drabbats av samma. Har kateter och påse nu. Hade varit så bra att få veta hur det gick för dig?
Hej!
Jag hade helt missat att jag fått svar här, hur har det gått för dig? Jag hade också påse vid första stoppet (hade den i en vecka), och efter det fick jag åka in och tömma på akuten när det blev stopp. För mig flyttade livmodern på sig i vecka 17 och efter det fick jag inga fler stopp. Någon vecka innan dess hittade en uroterapeut till slut en självtömningskateter som var tillräckligt smal för att komma förbi det klämda området, den hette Magic. Tack vare det kunde jag tömma blåsan hemma vid behov och slapp åka in akut för att få hjälp. Dock fick jag på grund av användandet av kateter återkommande urinvägsinfektioner resten av graviditeten med både resistenta och icke-resistenta bakterier. Jag fick äta antibiotika varje dag graviditeten ut för e-colibakterier och en av de resistenta bakterierna fick de till slut bort med en tablettkur ett par veckor innan förlossningen. Den andra resistenta bakterien försvann av sig själv efter förlossningen. Förlossningen påverkades inte av bakterierna och allt gick bra med bebisen. Hoppas verkligen att stoppen har gått över för dig nu, det var en så otroligt stressande och jobbig upplevelse att få den komplikationen, och hoppas även att du slapp urinvägsinfektioner efteråt!
Känner igen allt ts skriver. Har kateter nu och ska ta bort den imorgon men är så rädd för att problemen kommer kvarstå. När slutade det för dig?
Åh vad jobbigt för dig! Vilken vecka är du i? För mig slutade stoppen v 17, och jag har inte haft några problem med stopp efter det (födde mitt barn i september 2022). Om du är orolig för urinvägsinfektioner på grund av kateter rekommenderar jag att stå på dig om att få ta regelbundna tester. Trots att jag hade återkommande infektioner tog det tid innan jag fick ta kontrollprover. Jag fick alltid ta prov när jag misstänkte infektion, men jag önskade att ta rutinmässiga prover för att slippa stressen med att själv hela tiden scanna av kroppen och analysera mina eventuella symtom. När jag till sist fick igenom det fick jag lämna prov varannan vecka. Det kändes tryggt! För mig var det inte heller sveda som var det främsta tecknet på urinvägsinfektionerna utan framför allt kände jag att lukten på kisset var annorlunda. Jag håller tummarna för att du slipper långvariga besvär, och om du har några frågor eller behöver stöd är det bara att höra av dig! <3