Okej.. Alltså hörrni va f*n är det som händer med min kropp egentligen? I onsdags kväll (8/9-21) så läckte jag fostervatten, inte någon fors men jag stod upp och höll på att sätta upp en rullgardin så jag var ju vid fullt medvetande. Har aldrig känt en så lusig känsla, jag försökte knipa men förgäves. Sa till mannen att jag skulle kolla va de va. Bindan var blöt så den fick bytas men allt annat hade klarat sig, kom lite till när ja satte mig ned på toan. Ringde förlossningen i lugn och ro och berättade vad som hänt (det är vårt första barn, jag vet inte vad man ska göra) och hon sa att ja skulle stoppa in en ihopvikt handduk i trosan för att se om det fortsatte läcka under natten. Det läckte inte så jag lät bli att ringa dem igen (det var det vi hade kommit överens om). Dagen därpå skulle ja till min Bm och hon var övertygad om att jag hade kissat ned mig.. Alltså.. Jag har kissat ned mig förr å de kändes inte sådär.. Jag är ingen person som ger mig och lägger mig platt för läkare så jag sa bara som de va att de är helt omöjligt att de va kiss, jag vet hur det känns å detta va helt annorlunda. Hon höll ändå på sin teori.. Ja orkade inte å lät henne vara, de läcker ju inte längre åtminstone. Men NU kommer vi till det som jag är så jävla förvånad över och som jag behöver hjälp med att förklara, om någon kan... Ända sedan dagen innan jag läckte lite fostervatten så har jag haft molvärkar, lite starkare varje dag nästan. Dem känns i ryggen framförallt men strålar ned i ljumskar och lååångt ned i bäckenet/fiffi. MEN nu kommer vi till det konstiga! Värkarna försvinner inte om jag är uppe och rör på mig på dagen så hela dagen är full med värkar, oregelbundna sådana visserligen, men när ja ska gå å lägga mig så kan ja känna av kanske en enda värk innan jag somnar sedan är jag helt fri från värkar under hela natten... Jag förstår inte? Ger min kropp upp hoppet på att få ut ungen om jag somnar?🤔 Förlåt för långt inlägg men snälla hjälp! Idag har vi gått två dagar över tiden (bf+2)och jag är så jäkla trött på detta samt lite rädd för att bli igångsatt.. Min man får inte vara med på bb på de sjukhus som kan sätta igång mig, men han får vara med på bb på de sjukhus där jag får föda vaginalt... Kaos med denna jävla Coronan 😔 Mvh nervös
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Låter som förvärkar du har, som jag läst och upplevt själv så ska förvärkar försvinna vid vila, riktiga värkar försvinner inte. Kan ha varit fostervatten, har läst om andras berättelser vart de läckt fostervatten lite då och då under slutet av graviditeten. Har dock inte varit med om det själv. Ja, Corona har verkligen ställt till det i vården. Man förstår ju varför restriktionerna finns men det är ändå tråkigt när det påverkar just förlossningar och bb vistelser. Att få barn är ju det absolut finaste man gör i livet, även om man som kvinna ibland känner sig mer kopplad till barnet än mannen då man burit barnet i 9m så är ju det lika viktigt för mannen att få vara delaktig i allt. Som HELA förlossningen och bb vistelsen. Jag har har hört om sjukhus som bara släpper in partnern när själva förlossningens slutskede startar. Jag tycker det är väldigt hårt och kallt av vården att neka mannen att vara med samt att ta bort tryggheten för kvinnan. Hoppas det ändras nu när restriktioner skulle lättas!! Jag har haft tur då mitt sjukhus låtit partnern vara med under både igångsättning, förlossning och bb vistelse. Kan inte föreställa mig att tvingas av vården att göra det ensam. Jag har fött barn 3 gånger och jag har både positiva och negativa upplevelser av mina olika förlossningar och om själva personalen och hjälpen man fick eller inte fick av dem. Men det jag vet är att min man har varit drivande och fört min talan då jag inte kunnat, man är ju ett team under förlossningen och att vården tar bort det är sorgligt!! Lycka till, håller tummar och tår att bebis kommer av sig själv! 🌸
Jag vet som det tär på en när man går över tiden och man kopplar allt som händer i kroppen att det ska vara starten på förlossningen. Förstår din oro över att vara själv och trots dålig erfarenhet av vården så är det sköterskor med varma hjärtan som jobbar på förlossningen och jag har aldrig upplevt så härlig stämning på ett sjukhus, till min förvåning! Hade jag varit du hade jag packat bb väskan full med godis/eller vad du tycker är gott, god dricka iPad hörlurar och laddare för att fördriva tiden med om det blir igångsättning. Om det är till någon tröst så ville jag inte ha sambon där när värkarna satte igång, hemma skicka jag iväg han på uppdrag för att inte ha han i vägen😅 Oavsett hur det blir för er så kommer ni vara tillsammans när bebis kommer, det är ju faktiskt det som är huvudnumret och där & då kommer förarbetet vara glömt🥰
Skönt med ett ordentligt svar, tack! Jag borde kanske inte vara besviken över att jag får sova på natten men det känns som att kroppen lurar mig hela dagarna och gör mig svintrött, jag orkar ju inte ens med att ligga i soffan, än mindre vara trevlig eller ens lik en människa 😶😅 Jag har fått en tid för kontroll innan igpngsättning den 21/9, om det blir någon igångsättning så kommer allt ske på sjukhuset, hur omogen livmodertappen än är. Man hamnar i ett rum med plats för två kvinnor och då får inte min man vara med utan han får komma först när det är dags för förlossningen och värkarna har börjat ordentligt. Enligt min Bm och pappret jag fick så kan det ta upp till tre dygn.. Kan ju säga att som förstagångsföderska och allmänt skiträdd för det mesta som har med Graviditeten att göra så kommer det förstöra väldigt mycket för mig att inte få ha med min enda trygghet under tiden som livmoderhalsen mognar. Det låter kanske löjligt men jag är jätterädd för att bli lämnad ensam, speciellt i en situation som jag inte kan styra över. Jag har för mycket dåliga erfarenheter av vården för att känna mig trygg på ett sjukhus så jag håller alla tummar jag har för att förlossningen ska sätta igång på naturlig väg.
Det behöver inte ha varit fostervatten, det kan ha varit vattniga flytningar. Jag fick det vid några tillfällen de sista veckorna, trodde först att jag läckte fostervatten för det var precis som vatten. Det låter som det är förvärkar du har, och det är inte konstigt att dom försvinner när du lägger dig, för får man förvärvar så ska man ta en paus och vila. Det är de kroppen signalerar. Dessvärre så betyder inte förvärkar att det är på gång. Jag hade en del kraftiga förvärkar runt bf men födde bf+12. Blev igångsatt och har bara positiv upplevelse av min förlossning. Tänk som så, igångsättning eller ej så har man som först föderska inget att jämföra med. Har du fått allternativ om vad som gäller vid igångsättning? Jag var hemma och tog tabletter och åkte in först när värkarna kom tät och då åkte vi in tillsammans min sambo och jag. Stort lycka till🌼