Ber om ursäkt för detta otroligt pessimistiska inlägg, men behöver verkligen skriva av mej. Har bf om 3 dagar, men kommer förmodligen gå över tiden, eftersom det är vad min mamma har gjort med alla 5 barn och som förstföderska talar sannolikheten för det. Men bryter samman av bara tanken på att eventuellt vara fast i den här kroppen i kanske ytterligare 2 veckor! Hur klarar man sista tiden?!? Och hur gör man det utan att se ut som Venus från Willendorf på slutet? Var helt inställd på att vågen skulle stanna på +13-14 kg, men det fortsätter ju bara! Har ätit hälsosammare än vanligt under hela graviditeten, fram till för 2 veckor sedan då jag typ inte får ner nåt annat än knäckebröd, glass och vattenmelon. Och det är inte ens några extrema mängder, för det får jag inte plats med. Har dock inte rört på mig lika mycket som vanligt. Gick hem från jobbet sista maj pga att jobbet blev för fysiskt ansträngande. Brukar jogga och gymma 5 dgr i veckan, men numera är en timmes promenad om dagen tillräckligt för att jag ska bli helt slut. Hatar känslan av att vara så svag. Hatar att va utstirrad vart man än går och alla pliktskyldiga kommentarer om hur ”vacker” man är och att folk fortfarande ska ha så j-a roligt åt ”hej tjockis! Höhöhöhö....”. Inte direkt som att man levt utan spegel i nio månader och missat det faktum att man bara blir fetare och fulare för varje dag som går. Om nån känner likadant eller har nåt fint tips på hur man kan fördriva tiden fram tills lillen behagar komma ut är jag evigt tacksam.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Vet precis hur det känns, är i v 37 och helt slut asså, knappt sovit på flera veckor! Vi får helt enkelt stå ut tills bebisen kommer 😒 du är inte ensam
Behöver inte vara fel på dig. Kanske är bebisen envis, gillar och mysa i mammas mage. Tänk positivt. Jag håller mina tummar för dig och lycka till med allt jag hoppas det går så bra för dig 0 bebisen oavsett 👍😅
BF + 12 idag och fortfarande ingen unge. Konstaterades 1 cm öppen och fick en hinnsvepning för 4 dagar sedan. blev lite hoppfull när slemproppen började lossna dagen därpå men annars har inget hänt. 3 dagar kvar till induktion. Känns helt sjukt att man ska behöva bli igångsatt, som om det är nåt fel på en.
Jag gick upp 25 kg. 18 kg gick bort på 2 månader själv. Resten sakta me säkert. Tränar och äter dock inte rätt annars kan fettet kanske minskas snabbare om man är en aktiv el sportig kvinna. Men oroa dig inte . Dag för dag och när de händer, och ni mår bra. Så kommer allt bara glömmas.
Jag gick övertid 10 dagar. Det va jobbigt måste jag säga. Inte fysiskt men mentalt. Genom att tänka när kommer du. När ska de hända. Vänta och vänta. Bli större och Större. De ganska tufft. Men idag tänker och pratar aldrig om det. Man glömmer. Drick ingefära, bada och ha sex mycket så kommer bebisen kanske lite fortare :-)
Förstår att du tycker det är jobbigt! När bebis sen är ute är allt glömt..;) tänk på att det kan vara mycket vätska du samlar på dig också och allt är ju inte ”fett” som man går upp, bebis och moderkaka och en himla masa fostervatten väger också. Försök att tänk bort siffrorna på vågen,
Kan verkligen förstå din frustration, med barn nr 1 så kom han bf+4 och det var helt ok. Barn 2 och 3 blev många dagar över och sen igångsättning. Gjorde allt jag kunde komma på för att det skulle starta men det var inget som fungerade. Jag försökte ta dan som den kom, planera in lite varje dag att göra, med de senaste graviditeterna så skulle det ju dessutom vara saker med de stora barnen. Har du nån hobby som fungerar att hålla på med så gör det, läs massor,kolla film. Jag lagade en hel del extra mat inför småbarnsveckor. Baka m.m. Jag gick upp mellan 12-20 kilo men det ramlade av rätt fort det mesta och sen efter 1 år var man tillbaka.
MamsanMaria: Tack, lite pepp var precis vad jag behövde! Har inga vänner eller närstående som har barn eller är gravida, så ingen kan riktigt relatera till frustrationen. Hittills har ingen kvinna förblivit gravid för resten av livet, så det är ju åtminstone ett gott tecken, hehe. lycka till med din bebis och hoppas du snart har tid att föda barn 😊
Freudberg: Tack för dina kloka ord! Har haft så svåra kroppskomplex genom hela livet, men måste verkligen släppa den skiten nån gång och börja va snällare mot mej själv. kroppen behöver ju läka innan man ger sig in i nåt ”renoveringsprojekt”. Har plöjt igenom ett antal serier hittills, men ska försöka träffa lite folk också, även om man inte orkar med några äventyr.
Mandat: Tack för att du delar med dej! Hoppas för din del också att han eller hon inte dröjer så mycket längre. Intressant ändå att det kan skilja sig så mycket från barn till barn när de väljer att komma. Stör mej också på att folk frågar hela tiden. Som om man skulle undanhålla för morsan, syskon mfl. att man fött eller nåt! 🙄
Viiktoriiia: Usch då :( men tack, det värmer iaf att veta att man inte är den enda som inte är i extas i alla dryga nio månader... Håller tummarna för oss båda att det inte dröjer alltför länge nu!
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.
Vet hur det känns.. Är i 40+3 och håller på att bryta ihop nu. Haft en tuff graviditet och nu orkar jag inte mer. Har tyvärr inget peppande eller lugnande att säga förutom att jag vet hur det känns :( Hoppas att bebisarna vill komma väldigt snart!!!
Känner igen mig i det du skriver. Jag väntar mitt tredje barn och har idag gått över en dag och tycker det är ett helvete. När jag väntade första födde jag henne ca en vecka innan bf och mitt andra barn ca en vecka efter. Trodde på något vis att jag skulle ha mer tålamod denna gång, men nej. Hatar när folk frågar om det har kommit bebis ännu eller som du säger dessa "hej tjockis" kommentarer. Jag låter mig gråta och vara upprörd över att jag inte fått bebis ännu och så försöker jag göra så mycket jag kan för att tiden ska gå, men det är inte lätt. Hoppas vi snart har våra små!
Åh förstår dig! Kännt precis samma i båda mina graviditeter då jag verkar gå upp mycket, ca 20 kilo på varje trots mycket rörelse och var fit innan Båda. Och hade ganska nätt kropp vid första så blev också mycket bredare över höfter, axlar, rygg etc. det är nycker som kan hända vid kroppen vid en graviditet som det inte talas om och det blev en chock för mig! Tog lång tid innan jag accepterade mig själv igen, jag hade gått ned allt efter ett år ca. Den andra gången, nu för 2 månader sen har jag gett mig tid att läka och försiktigt komma tillbaka till rörelse. De tips jag vill ge är att du inte tänker att ”du ska tillbaka till den kroppen du hade förut” för du är en ny variant av den du var innan, och det är så det ska vara - du har skapat en person liksom. Tänk också nio månader inne - nio månader ute- alltså att det tog nio månader att komma till det som kroppen är idag så låt det ta tid, bli inte frustrerad att saker tar tid. Och när folk skojar om att Du är tjock - säg då att det faktiskt sårar dig att höra det och att det inte alls är speciellt empatiskt att skoja med en gravid på det sättet. Jag gav svar på tal flera gånger när människor i min närhet skojade på det viset. En del blev paffa men fick nog en tankeställare också. Var ärlig med hur du känner! Med tiden så är det tyvärr inte så mycket att göra åt. Men jag tyckte det var skönt att ha lite olika saker planerade varje dag typ. Inte stora saker för det orkar en inte och det är viktigt att vila! Men typ fika med en kompis(hemma eller på stan) gå på spa/simma, ha seriemaraton i soffan med massa go frukt och choklad. Osv! Snart är bebis här!! Heja heja 💕
Skönt att kunna skriva av sig ibland! Jag har egentligen inte mycket att komma med mer än lite pepp! Jag fick också höra att jag sääääkert skulle gå över tiden med första barnet för det gör ju typ ALLA förstföderskor och jag hade väldigt lite förvärkar etc. Mina 2 första barn är födda på 39+3 och 39+4 (bägge utan direkt förvarning innan) så tji fick alla runtomkring. Angående vikten så tror jag inte att det blir några problem för dig om du redan innan hade vanan inne att röra mycket på dig. Bebisen kommer ju på den härligaste tiden på året när du kan promenera hur mycket som helst, kanske finns nåt utegym i närheten t.o.m? Heja heja, utgå inte ifrån att bebisen är kvar därinne i 2 veckor till, det vet du ju faktiskt inte. Jag gick in i v 36 idag och längtar sjukt mycket jag med, men just nu hinner jag inte föda barn så hon får allt stanna några veckor till. 🤪