min 6 mån som slår sig i huvudet så fort han ammar eller äter från flaska. Han ligger hela tiden och dunkar näven i tinningen! Försöker få honom att slut men då blir han irriterad och slutar äta. Vad är detta för knäppt beteende? Någon mer som haft såhär?

har ett litet problem. vi har en maxi cosi cabriofix till vår son. googla så ser ni hur den ser ut. Den finns en liten rundad "huvudkudde" som går omkring huvudet och en liten rumpkudde. detta är ju babyinsatsen. Min son är nu 2,5 månad och har växt 10 cm sen födseln och jag tycker fasen han sitter helt nerklämd i babyskyddet. Frågade på bvc men de visste inte heller hur han skulle sitta.. Jag provade ta bort babyinsatsen men då blir stolen lite väl djup och då försvinner ju det där stödet runt huvudet som han ska ha från babyinsatsen.. när tog ni ut era insatser hur gamla var bebisarna då? Jag vill inte åka bil med honom just nu då jag tycker att han kläms ihop så pass, men när man som sagt tar bort kudden så blir stolen lite stor. Han protesterade lite sist vi åkte och gallskrek mitt på motorvägen .. men det kan ju ha varit nåt annat för han blev lugn då han fick nappen.. fan vad svårt det är. ska vi behöva köpa ett helt nytt babyskydd eller vad gör man

Fasen vad man stöter på mothugg till val man gör kring sitt barn. Sonen är 5 veckor och var riktigt snuttig så gav napp vilket räddat både honom och mig. Han sover SÅ gott med den och jag får lite lugn och ro. Älskar att se hur han riktigt myser med sin lilla napp (som han bara får när han ammat sig mätt först och när vi ska åka vagn eller bil). han älskar sin napp! Köpte även en babysitter med vibration i veckan, då han är i utvecklingsfas och måste vaggas omkring på hela dagarna för att känna sig trygg.. blev påfrestande för mig så nu köpte jag denna vibrerande babysitter för att iaf kunna lämna en trygg bebis medan jag själv duschar och käkar osv. Han älskar den! sover så tryggt i den tack vare vibrationerna. lilla snutten. men fått så mkt negativa kommentarer om att ha en vibrerande babysitter... men aldrig någon vettig anledning till vrf det skulle va dåligt.. hmm.. använder ni sån? vad tycker ni om att ta till lite "nödhjälp" för bebis skull? :)

halloj. beräknad bf igår.. så har gått 1 dag över idag. Vaknade imorse kl 06 av mensvärk som gick över efter kort stund. Tog morgondusch och fick 2 korta mensvärkar igen. Blev fundersam så tog fram en värk-app och klockade.. har alltså hela dagen (13,5 timmar nu) haft dessa skärande mensliknande smärtor till och från. de kommer med 5-14 minuters mellanrum och varje smärta (värk?) håller i ca 40-60 sekunder. Förlossningen sa att det kan hålla på såhär i ett dygn till om jag har otur.. men jag var välkommen in när som helst om jag inte kan hantera smärtan. (föredrar att vara hemma då jag i värkpauserna trivs med min egen säng, min egen dusch och kunna laga pannkakor i värkpauserna som nu hehe) Men känner någon igen min beskrivning på smärtan? Är det värkar när det känns som mensvärk i ett bälte runt ryggen, som kommer var 5-15 minut och håller i sig 40-60 sekunder? jag känner att jag börjar bli utmattad men käkar redigt och sover i de korta pauserna när smärtan väl avtar. Så än så länge är det hanterbart även fast det känns som jag ska tuppa av när själva smärtvågorna kommer.. åh.. Vill bara det ska sätta fart. inget vatten har gått än, ingen slempropp eller blödning vill jag tillägga.. :(

Har ni gått hemma, höggravida, och inte kunnat göra så mycket på egen hand om dagarna pga olika krämpor? Såhär ser mina senaste veckor ut (från vecka 37 ca när alla mina krämpor började komma, idag klev jag in i vecka 40). Går hemma med hunden, vi är båda uttråkade då promenader knappt funkar nu i slutet. Han är dock världens bästa sällskap under dagarna så glad jag har hunden. Men har även en fantastisk kille som bryr sig om mig och är snäll. Det enda jag kunde önska var väl att få bli lite mer.. sedd? Jag väntar på honom hela dagarna, blir så glad och pratig när han kommer hem, min höjdpunkt på dagen! Jag låter honom gå och gymma sina 3 vardagkvällar i veckan då han kör pass på ca 2-3 timmar. Jag vill låta honom göra det han mår bra av! Det enda jag kan känna är att han ibland målar upp helgerna efter sin träning och sin stora matlagningsdag (sjukt duktig med sina rutiner) och jag unnar honom det med. Men jag upplever någonstans att han inte ser att jag är beroende av honom för att ens få ut något kul av helgen.. när han väl är hemma/ledig varje helg och jag inte törs ta mig hemifrån på vardagarna när han jobbar, ska det vara svårt att uppmärksamma? Idag tex så har han lagat sin mat i flera timmar, jag bad imorse att vi skulle ta bilen till mina föräldrars gård och vara utomhus med hunden för både min och hundens skull som sitter hemma hela vardagarna.. absolut sa han, men han skulle bara träna sen skulle vi åka på eftermiddagen. Sen fick han för sig att sova 2 timmar innan träningen för att orka så mkt som möjligt. så allt försköts ju och han stack till gymmet vid 15 på em och kommer hem till 18... SEN ska vi åka.. alltså hela dagen har gått och vad har jag fått göra? sitta på soffan med hunden och bara vänta på alla hans måsten:( jag känner mig älskad och uppskattad varje dag av honom men den här delen är svår.. och ja jag har pratat med honom om detta flertalet helger nu. Han tycks inte förstå. "snart är bebis född och du kommer kunna ta dig ut ordentligt igen vi kommer få det så kul hjärtat".. jo men visst. men att i väntans tider sitta här hemma med ont i rygg och höfter, tryck i bäckenet vid minsta promenad, inget att göra hemma... det tär på mig psykiskt och jag vill att han ska fatta detta.. och vilja göra saker med mig. åh.. Någon som upplevt detta själv?

hallå! klev in i vecka 39 idag, (38+0). Såå nära bf nu.. har faktiskt känt molande mensvärk i ca 3 dagar nu och imorse var det värre än tidigare plus ett djävulskt illamående. Varm dusch + 2 frukostar senare har det avtagit men jag funderar på om det kan vara på g.. Någon som känt liknande? Jag har nämligen inte haft ett enda symptom eller kämpa under hela graviditeten och så dyker denna värk och illamående upp plötsligt sen 3 dagar tillbaka som sagt. Är egentligen så redo för bebis ankomst nu så jag är inte rädd att han kommer tidigare, där emot blir jag nervös och darrig av tanken.. jösses! 😍

Är gravid i vecka 38 och har precis fått sluta gymma pga stickningar och tryck neråt underlivet. känns ofta som jag ska antingen kissa på mig eller som att en fot ska komma utsparkandes.. riktigt obehagligt. Hoppas på att bebis kommer tidigare faktiskt. Tänkte fråga om någon mer upplevt att kvällarna är värre som höggravid? Jag mår som allra bäst mellan 05-13 på dagarna. Sedan sover jag lite middag mellan 13-16 och efter det brukar kvällarna fallera totalt. Bebis sparkar som mest då, trycket neråt ökar, det gör ondare i ryggen och benen börjar det krypa i. Jag blir deppig på kvällarna och nu har jag gråtit varje kväll i en hel vecka. Min kille frågar vad det gäller och han passar upp på mig, men jag finner ingen förklaring till min gråt mer än ett tiotal luddiga anledningar.. lite rädsla för förlossningen, lite rädsla för hur vår relation förändras när vi snart är föräldrar, ångest över att jag inte klarar av att aktivera min hund när jag är hemma på dagarna och killen jobbar, ångest över hur ekonomin ska ordna sig, gråter även mycket över all smärta som kommer om kvällarna och illamåendet som smugit sig på. Ledsen för att jag inte kan gå promenader utan att behöva stanna och vända hem efter 500 meter pga tryck neråt.. ledsen över att jag vill vara på gymmet men inte orkar.. jag borde ju vara glad över att jag haft en underbart bra graviditet ända fram till vecka 37! jag har inte mått dåligt, jag har fått betald gravidpenning, jag har kunnat styrketräna på gymmet fram till vecka 37, jag har världens bästa sambo och hund.. förstår inte varför jag är så ledsen nu helt plötsligt.. jag blir så besviken och orolig .. Någon som upplevt liknande känslor såhär i slutet? kram på er.