Killen och jag har varit oskyddade sen Januari i år...det har inte tatt sej än så vi provade med ägglossningstest denna månaden. Kände på mej ganska fort att det tog sej, fick jätteömma bröst, konstiga cravings, osv. men tog inget graviditetstest eftersom det var för tidigt. I tisdags fick jag magkramper, som jättemensvärk blandat med "måste akut på toa-känsla"...tänkte att nu är det kört, jag får ett tidigt missfall. (Har gjort abort för några år sen och kände igen "värkarna"). Kramperna släppte efter en stund, men inget mer hände. Igår kom kramperna igen, och jag fick "mens", fast att min nästa evnt mens är beräknad till nästa vecka...tänkte att jaha, då var jag väll inte gravid då. Idag har varit en lång dag, resande i bil. Vid 20-tiden kom kramperna igen och så fort jag kom hem så gick jag på toa, och ut kom en klump. Det var inte levrat blod utan snarare vävnad (liknande kycklingsenor). Insåg att DÄR kom missfallet. Det kan låta känslokallt men jag blev inte ledsen utan vet att det är så det funkar, ibland blir det fel och kroppen avbryter graviditeten...vi kör på igen bara. (Vi är 30 år). Nu undrar jag då, när beräknar jag min nästa ägglossning? Man räknar ju X antal dagar efter första mensen, men räknas detta då som "mensen"?...eller ska jag räkna från när jag beräknat skulle få min mens nästa vecka? Jag har fler ägglossningstest, men vill ju inte slösa bort dom på fel vecka. Är det någon som har ett konkret svar? Tacksam för hjälp.

Säkert en helknäpp fråga...men jag har sökt med ljus och lykta på nätet efter svar på detta, men hittar inga vettiga svar, om ens några alls! Är det någon här som har erfarenhet av detta? Har någon fött med intimpiercingar i? Hur blir silikonbröst efter man ammat? Tacksam för seriösa svar ^__^

Hej! Jag och min kille har varit ihop i snart ett år...redan tidigt visste vi att det var vi som hörde ihop och att vi skulle ha barn ihop. (Jag har gjort en abort med en annan kille som var helt fel person tidigare i mitt liv) Att sluta med p-piller har varit på tal länge men jag har inte vågat eftersom jag är sjukskriven. Jag har en kronisk sjukdom (CFS/ME och fibromyalgi) så jag kommer kanske aldrig mer kunna jobba...så rädslan för att skaffa barn ligger och svider i bakhuvudet. Har vi råd?...har jag ork?...kommer jag bli av med min sjukpenning?...osv. Min kille är helt fantastisk så jag vet att både jag och barnet kommer vara väl omhändertagna de dagarna jag mår extra dåligt...så där är jag inte orolig :) Jag blir 30 år om några dagar så den biologiska klockan börjar ticka mer och mer högljutt ;) Så idag bestämde vi oss för att NU slutar jag äta pillerna! Jag är glad, rädd, orolig, överlycklig och totalt jäkla skräckslagen! Precis så som det ska kännas antar jag, hahaha! Är det någon här som har erfarenhet av att vara kroniskt sjuk med värk och orkeslöshet, ihop med att vara gravid? Vet någon hur det funkar med sjukpenning när man blir gravid?...kan man bli av med den? Har googlat lite, men det känns bättre att diskutera såhär. Tacksam för svar :)