Vår lilla tös började äta gröt direkt efter vi avslutat amningen när hon var ca 3 månader och började med välling på natten när hon var 6 mån. Men - hon hatar allt som inte är gröt! Inte intresserad av plockbitar jag lägger fram, får kväljningar av olika smakprov av mat och har ibland kräkts rakt ut. Spagetti och köttfärssås på burk går väl an, men hon tycker inte om det. Hur ska jag göra? Börjar tappa orken och motivationen att stå och koka/laga all denna mat som hon ändå inte tycker om och jag bara får slänga och blanda till gröt i slutändan.. kommer det av sig själv eller bör jag göra nåt annorlunda? Hon har fått sina första två tänder nertill nu. (Hon äter smörgåsrån, majskrokar och gillar att suga på all sorts frukt)

Vår lilla tös på snart 6 månader får en flaska välling kl 20 när hon ska sova. Sedan vaknar hon mellan 23-01 igen och vill äta ca 120 ml ersättning, därefter vaknar hon igen vid 4-5 och vill äta resten. Jag har verkligen försökt allt känns det som! Hon vägrar ta nappen utan nöjer sig endast med flaskan. Har provat ge fler mål under dagen men hon kräks bara upp dom eller spottar ut för att hon är mätt, vill inte ha gröt innan läggdags, skriker så länge hon inte får flaskan på natten. Vad ska vi göra? Går det till sig av sig själv?

Vår 4 mån dotter somnar vid 21-22tiden och har alltid gjort det. Sover ibland fulla nätter till 5-6 tiden och ibland vaknar hon flera gånger på natten och vill äta eller ha tutten. Är det för sent att lägga henne vid 21-22 eller vad tycker ni? Hon börjar ofta klia sig i ögonen och bli gnällig däromkring och aldrig dessförinnan (logiskt eftersom hon alltid är inställd på sömn vid 21-22)

Vår lilla tjej på 3,5 mån hatar att ligga på mage. Hon gillar att sitta i knät och har blivit mycket starkare i huvudet vilket resulterar i att hon kan hålla huvudet själv en stund när hon lutar sig fram osv. Men när jag lägger henne på mage, lägger mig framför henne med en leksak och pratar så vill hon inte lyfta huvudet. Hon lyfter på rumpan och försöker istället ta sig fram, när det inte går så blir hon så arg att hon skriker. Hur bör jag tänka?

Hej på er! Födde min kära dotter för ganska exakt 3 veckor sedan. Har sedan dess haft mestadels blodigt avslag, alltså klarrött och väldigt få dagar har det varit mer brunaktigt. Vet inte om det till saken hör att jag syddes några stygn efter slidväggen pga en blodutgjutning/blåmärke som sprack och gjorde att jag förlorade ca 1 l blod. Är detta normalt? Jag blöder i mängd mycket mindre än när man har mens, men det är ändå störigt liksom.. En annan fråga är kring dessa stygn. Jag och sambon låg för första gången igår och efteråt såg jag att ett utav stygnen lossnat. Vad jag vet ska dessa ändå lossna kring 2-3 veckor efteråt, så kan det ha varit på väg att lossna och av samlaget så for den eller bör jag oroa mig?

Har under halva graviditeten besvärats av galet svullna händer, ben och fötter och är nu i vecka 36. Detta har lett till att jag nu har gått upp 19 kg sedan start och har dessutom ett medfött hjärtfel som man tror kan vara lite boven i dramat till all denna vätska. Jag försöker köra stödstrumpor och högläge så gott det går men tycker det inte fungerar helt bra. Någon som har några underlättande tips för en höggravid i denna sommarvärme för de sista veckorna? Kallduschar?