19 år och gravid

Vad glad jag blir för eran skull! Så kul, grattis! Du får gärna uppdatera här i tråden om du vill varefter tiden går. Goda nyheter behöver man i dessa tider! Och var inte rädd för att berätta, folk är så bra på att döma andra människor men det är bara att försöka att inte ta åt sig och våga glädjas öppet ändå. ❤️

Det har gått bra tack! Är just nu i vecka 24 och sjukskriven.. men annars känns allt så himla bra. Alla har tagit det bra och även min pojkvän har fått smälta det och är lika glad som mig. Det behövdes tid bara, och allt löser sig är något jag verkligen lärt mig ❤️ Har dock inte vågat visa lyckan utåt. Håller det ”hemligt” även om folk spekulerar och hört saker i vår lilla ort. Vill sprudla om det på sociala medier som alla andra kan men jag känner inte riktigt mod för det. Så det är väl det som är jobbigast, att inte få visa sig lycklig. För folk frågar mina vänner och spekulerar osv osv. Men det kommer väl en dag jag med kan det, hoppas jag 😊

Hur har det gått för dig? 🌷

Ja jag får nog inse det är så, tack ❤️

Nu är jag brutalt ärlig och säger precis vad jag tycker. En människa som som är så dum som din kille verkar vara, kommer inte att gå att leva ihop med i längden så dumpa honom och gå vidare, spill inte mer tid och energi på honom! Snälla! Han är inte värd varken dig eller barnet! Lägg den energin på dig och barnet istället! Det behöver ni! Du är alldeles för bra för honom! ❤️

Har pratat med honom mer nu och det går i alla fall att ha en diskussion men han tycker det ”bara” är att göra abort, ”bara” att ta bort, ”bara” mitt fel. Jag ifrågasatte varför han ville vara här och umgås med mig om han känner så, men då fick jag till svar att han tycker om mig. Men om han nu hade tyckt om mig hade han ju inte försökt tvinga mig till något jag inte vill? Han tyckte även det var pinsamt att berätta för tex föräldrarna, för sa han behöver prata med någon kanske. Men det var tydligen alldeles för pinsamt... vet inte vad jag ska ta mig till riktigt 😭

Hej! Vill bara säga att min mamma fick mig när hon var 19 år. Hon har uppfostrat mig själv men också fått hjälp av min mormor och morfar som jag står väldigt nära. Vi är bästa vänner och träffas nog lite för ofta :)

Då bor vi en bit ifrån varandra. Men du ska se att allt kommer att bli bra. ❤️

Tack 😭❤️

Du verkar vara en stark ung kvinna med skinn på näsan. Som någon annan skrev, du har mycket att vara stolt över. Du kommer klara det här galant :)

Får försöka se det så, tack! Jag bor i Värmland 😁

Men du, har du jobb och egen lägenhet och kan ta det ansvaret så har du redan mycket nu att vara stolt över. Att bli mamma är ju liksom nästa steg i livet då. Du får absolut inte känna att du tvingar honom till något, för det gör du inte. Ett underhåll på sin höjd, resten är jag övertygad över att du klarar alldeles utmärkt själv. Var stolt över dig själv, gå rak i ryggen genom livet. Sträck på dig som någon så fint sa till mig en gång! 😁 Det kommer att gå bra för dig i livet och barnet klarar sig bättre utan en ointresserad och oengagerad pappa som inte vill ha barn. Får man fråga en personlig fråga? Vart i detta avlånga land bor du? Du behöver självklart inte svara.

Om han verkligen inte vill ha barn så är det hans ansvar att skydda sig eller inte ligga med dig. Det är inte du som förstör hans liv, han har ett ansvar för situationen som har uppstått. Du har ju varit tydlig med att du inte skulle göra abort. Sedan har ju han varit tydlig med att han inte vill ha barn så javisst kanske han och du borde ha pratat om en säker preventivmetod. Men ibland blir det som det blir när lust är inblandat och i stunden är det lätt att inte tänka på konsekvenser. Att han hotar dig och försöker tvinga dig till abort är aldrig ok. Tala med ungdomsmottagning eller kurator så att du kan få stöd. Du kan inte tvinga honom att ta ett vårdande ansvar för barnet, blir inte bra för någon. Så om du är säker på att du vill behålla barnet och göra det själv så gör det. Det är tufft att vara själv, men ännu tuffare att ha ett litet barn i relation med någon som inte vill eller kan ta ansvar, då går mycket energi och fokus åt till det än till att fokusera på barnet.

Denna kommentar har tagits bort av dess författare.

Jag har jobb, egen lägenhet och har bott hemifrån sen jag var 15 år. Så jag känner att det är inget problem. Och det är en sån självklarhet för mig att behålla det, det kommer vara tufft men jag är beredd på att göra det själv. Känner mig så självisk i det hela, både mot barnet som kanske får växa upp utan en pappa och för att göra någon pappa som inte vill. Men det är ju lika själviskt av honom att försöka få mig göra abort. För skulle jag göra abort är det för hans skull. Vi båda har sätt oss i denna situationen så då tycker jag man får stå för det. Men det känns som han inte gör det. Vill inte veta resten av mitt liv och höra från andra hur jag förstört hans liv, men samtidigt kan jag få det bästa som hänt i mitt liv, och jag är redo att kämpa för det. Önskar det hade gått att få båda nöjda i det hela, men det går ju inte. Jag har ju valet i mina händer. Han vill inte höra på nåt utav de jag säger, är som att prata med en vägg. Verkar som han absolut inte kan se det ifrån mitt perspektiv men själv gör jag allt för att se det från båda perspektiv. Ingen kunde veta det skulle se ut såhär och jag är lika chockad själv, känns som han inte inser det. Utan bara ser det från hans vinkel och det gör så ont

Eftersom du inte känner hans föräldrar vet du ju inte hur dom är, dom kanske är jättesnälla och absolut vill ha kontakt med dig och barnet och det finns ju ingenting som säger att dom inte kan träffa er bara för att pappan inte vill ta sitt ansvar. Och skulle fallet vara att de inte alls är snälla människor så behöver du inte oroa dig för den saken heller, då har ni helt enkelt ingen kontakt. Jag har inte heller någon relation med min biologiska pappa, däremot blev jag adopterad av min mammas man när jag fyllde tjugo år. Han är en helt fanatiskt pappa till mig och morfar till mina barn. Därför fasthåller jag att förälder är ingenting man blir utan något man väljer att vara. Men ge pappan till barnet lite tid, vill han inte så låt honom gå. Men oroa dig inte för vad andra ska säga, i slutändan så är det du som kommer att få ge, och också få tillbaka så mycket kärlek av detta lilla underverk som du bär på. Vad andra tycker är inte relevant, du är en vuxen människa som kan ta ansvar själv. Jag vet inte hur ditt liv ser ut med boende och jobb mm men jag vet att sånt löser sig också. Sen en dag kommer du att sitta och titta tillbaka på den här tiden och bara vara jäkligt stolt över dig själv och vad du har åstadkommit.

Ja precis, det är svårt att inse. Har knappt insett det själv. Får prata med honom sen. Tänker mycket på vad hans föräldrar ska tycka/tänka? Om han väljer att inte ha kontakt med mig och barnet men dem samtidigt vet dem har ett barnbarn i världen? Det måste väl vara hemskt för dem, och sen att barnet kanske inte får en pappa i sitt liv. Jag har själv växt upp med en pappa som inte brytt sig, men jag har ju världens bästa mamma. Och har klarat mig fint ändå. Så mycket jag går och funderar på...

Jag tror att det är viktigt att du sätter dig ned med honom och går rakt på sak. Säg -Jag kommer att behålla vårat barn, du får välja själv om du vill vara delaktig i vårat liv eller inte. Antingen går du All In och är pappa eller så tar jag hand om barnet själv. Vissa människor måste man vara övertydlig med för att de ska förstå. ❤️

Han kanske är själv i chock och vet inte vad han ska svara el göra, han kanske måste typ ”inse” De verklighet. Men om du bestämt dig för detta, så go for it. Kanske han inser sen att det är detta jag vill ha. Vem vet 🤷‍♀️

Fina du ❤️ Han var här och sov hos mig och han är exakt som vanligt? Som att han glömt vad jag berättade dagen innan? Vet inte om det är för att stötta mig för han såg hur ledsen jag var, eller om han tar för givet jag ska ta bort det. Trots jag sa till honom när han frågade vad dem sa på umo, då sa jag ”det är min kropp, jag bestämmer” då fick jag bara svaret ”ja” så jag vet inte vad han tror.

Vad roligt att det har gått bra för dig, jag har tänkt på dig idag. Vet du en sak? Att göra det själv är mycket bättre än att göra det med någon som ska ha halva vårdnaden men inte tar halva ansvaret. 👍 Förut skrev jag historian om mina två första barn. Men jag vill berätta att jag har två barn till, två små pojkar, den ena är 1,5 år och den andra är 3,5 månader. Jag har också två fantastiska bonus barn som är 11 respektive 16 år, så är det något jag kan så är det att ta hand om ungar i alla åldrar.😉 Och jag är helt övertygad om att det kommer att gå galant för dig, bara du tar hjälp av nära och kära när det är jobbigt, för det kommer det att bli ibland men det är värt det, varje bristning, varje grått hårstrå och varje vaken natt. Att få barn är den största gåvan man kan få. Den största kärleken man kan uppleva, och jag är så glad för din skull att du också för chansen att uppleva detta, inte alla får det tyvärr. ❤️

Ja, efter han berättade det sa ”tycker om dig” och skulle krama mig innan han skulle åka, men då blev jag riktigt besviken och bad han bara åka. Är så rädd vad hans familj och omgivning ska säga, och rädd han berättar för fel person som säger så nästan alla vet och vill inte göra de officiellt för jag är inte långt gången ännu. Så mycket som skrämmer mig, ska försöka skita i vad andra säger och fokusera på mig själv. Men det är svårt, livet blir inte som man tänk sig men det är väl det som är det charmiga med det. Min dröm är att bli mamma, att det skulle ske nu det visste jag inte, men att ta bort min dröm för någon annans skull vill jag inte. Ska försöka se de positivt ❤️

Varit på Umo nu och jag hann inte ens berätta jag ville ha kvar barnet innan hon sa de själv hur mycket det märks jag vill ha kvar det. Hon peppade mig och berättade själv att hon var 18 år och det kommer gå bra. Men får beredd på att göra detta själv, men sen har jag så fina vänner och familj som jag vet kommer vara där för mig och barnet. Känns mycket bättre nu, är inte så långt gången ännu så hoppas verkligen det går som det ska. Tack för alla svar, ni får gärna fortsätta skriva för det hjälper mig så mycket! Tack ❤️

Sollilja Jag blir mörkrädd när jag hör hur högt utbildade vuxna människor beter sig! Tack gode gud för att du stod emot deras påtryckningar! Snart kommer du att få uppleva total kärlek, någonting som inte kan jämföras med något annat. Grattis! ❤️

Värt att nämna för min del är väl att bebis kommer om 17 dagar nu. Så blev absolut ingen abort för mig även om alla i min omgivning tjatade😬