Hej, jag skriver detta och känner en stor ledsamhet över allt… Min son som är 2 år 2mån gammal har sovit i egen säng i eget rum sedan 5 månader gammal pga att han rör sig mycket i sömnen och låter och då kan inte vi föräldrar sova. Nu sedan snart en vecka tillbaka så gråter han på kvällen och säger att han är jätterädd och inte vill sova i sin säng, bara i vår säng. Vi har till och med burit in hans säng i vårt rum för att försöka kompromissandet han är livrädd trots det. Jag vet inte vad jag ska göra. Han är väldigt verbal och sagt att Han är rädd för ”gubben i glasögon”. Jag har tänt en nattlampa i hans rum och försökt locka honom med den att sova k sin säng. Det funkar inte. Varje dag pratar han om att han är jätterädd.. jag blir så ledsen och orolig. Han säger också ibland att han är rädd för vår katt som han alltid annars älskat. Han har råkat se sommarskuggan på Bolibompa och är rädd för den också. Vi försöker förklara att den inte är riktig och på låtsas. Någon som har tips? Från en desperat mamma som inte sovit på en vecka :(
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Vi har faktiskt systemet från Ikea med dimmer på en lampa men tänker att vi kan testa den i sonens rum istället. Och tack för tipset om att ”leta i rummet” och att be något läskigt att gå därifrån. Tror ärligt talat att eftersom jag själv alltid var mörkrädd som barn (är än lite idag) och dessutom alltid känt mig mottaglig för det övernaturliga så tycker jag det blir otäckt när min son börjar prata om någon gubbe… och vet också att om man känner av sådant (om man tror på det dvs) så ska man be dom att gå därifrån. Men tillsvidare har vi ändå bestämt att vår son får sova i sin säng i vårt sovrum för vi har börjat vänja oss vid det mer och mer. Och så länge han då känner sig trygg så mår jag bra 🙏 vi tar nog nya tag efter jul.
Håller med alla om en starkare nattlampa. Min son är 2,5 och kan ibland vara jätte rädd för olika saker när han ska sova eller vaknar ibland och är rädd. Det som funkar för oss är att kolla igenom rummet efter läskigheter, han får själv hjälpa till. Och när han är rädd för ”en läskig tant eller gubbe” så säger vi åt den läskiga tanten eller gubben att ” gå iväg, du är inte välkommen här” och uppmanar våran sov att göra detsamma. Det verkar ge honom mer självförtroende och göra att han känner sig modigare men också att han har vårat stöd i det som är läskigt. Det funkar för oss, hoppas det kan vara till någon hjälp :)
Hoppas det ordnar sig! Finns ju bra lampor på t.ex Ikea med dimmer som ger lagom med ljus utan att bli *för* ljust. https://www.ikea.com/se/sv/p/askmuller-bordslampa-gragroen-00492489/ Vi har en sån i vårt sovrum så jag kan tända på natten när jag ska ge dottern mat! Kan lysa starkt men också svagt så det blir som mer ”mysbelysning” kanske inte riktigt är en ”barnlampa” men den är ganska liten men ger bra med ljus i ett rum och kostar inte skjortan! 🤗
Så bra svar och tips, tack!! Ja han har sett sommarskuggan och barnen på förskolan pratar mycket om hen å leker. Men han verkar inte vara rädd för just den nu efter att vi visat klipp på när dräkten tas av, nu vill han istället titta på dessa klipp om och om igen. Han är helt klart mörkrädd då han skriker ”hjälp!!” Och springer till mig om det är släckt i ett rum. Även på dagtid. Tack för det du skrev om lampan! Kanske nattlampa inte varit tillräckligt… själv var jag också mörkrädd som barn … kunde inte heller ha min dörr stängd så min mamma hade en nattlampa i hallen, en sån i eluttaget. Men jag var alltid rädd ändå… kanske var för lite ljus då…
Hade alltså en vanlig lampa tänd och inte en nattlampa. Nattlampor brukar ju vara så fisiga i sitt ljus… Har han fått se eller råkat fått se på något som han upplevde läskigt? Isåfall försök komma på vad och ställ fler frågor så ni kanske kan hitta bakgrunden till varifrån han fått det från och prata med honom om det. Går han i förskolan? Fråga i sådana fall personalen där om de sett på något där eller att några andra barn sett och berättat eller lekt något som han blivit rädd för… ibland behöver det ju inte vara att han sett något utan att han hört. Äldre barn kan ju vara väldigt bra på att beskriva och berätta och små barn har ju livlig fantasi….
Han kanske tycker det är för mörkt? Ju äldre han blir desto mer medveten blir han ju om sin omgivning osv och mörkret blir ju barn mer medvetna om ju äldre de blir. Läskigt att inte kunna se något om man vaknar på natten jun Frågade min mamma om det här och jag själv ogillade tydligen mörker när jag var liten så mina föräldrar hade alltid en lampa tänd i fönstret i mitt rum på natten när jag skulle sova. Hade så i flera år visst! Kommer ihåg att på vintern så hade jag en julängel i fönstret och det var så himla mysigt minns jag 🙏🏻
Hej, tack för responsen! Han har fått sova hos oss i några nätter men när ingen av oss får sova en blund är det inte hållbart… jag brukar nu lägga honom i sin säng och sitter kvar och klappar honom på ryggen tills han somnar, inatt sov han faktiskt nästan hela natten där! Och hans säng står som sagt i vårt rum nu så han har nära till oss. Jag visade honom ett klipp på youtube igår när de tar av sommarskuggan dräkten av en person och efter det tror jag att den rädslan har lättat. Men han verkar vara väldigt mörkrädd, vilket jag också alltid var som barn så jag förstår det. Vi ska försöka ta en dag i taget och till jul ska han få en ny säng av sin farmor, som ser ut som en bil som jag då kommer använda för att få honom att vilja sova i sitt rum. Hans säng i kombination med rummet kanske har skapat dåliga förnimmelser. Tills vidare får han sova i sin säng i vårt rum om det inte blir bättre. Jag själv var också rädd för att sova ensam och rädd för mörkret och fick alltid sova hos mina föräldrar men då jag än i dag, 28 år gammal inte kan sova ensam så upplever jag att det inte gjorde någon nytta för mig. Att utmana sin rädsla tror jag hade varit bättre för mig. Men alla är ju olika. Självklart vill jag INTE utsätta min son för trauma men alla i familjen måste också kunna få sova och må bra för att livet med jobb och vardagen ska funka.
Hej, Min dotter är fortfarande bebis än så länge , så detta har vi ännu inte stött på. Dock bor vi litet och hon har inte ett eget rum, så hon kommer få sova inne hos oss i egen säng eller mellan oss tills vi flyttar ( kommer dröja år). Om detta händer oss; Så skulle jag absolut låta henne sova mellan oss tills hon inte längre upplever rädsla ♥️. Jag sov själv oroligt som barn, och vill inte att min dotter ska behöva uppleva det. Lycka till!