Vår dotter är 1 år och 9 mån och har börjat trotsa rejält. Allt är nej, kastar saker, kastar mat och beter sig rätt argt mesta delen av tiden. Allt är nej och det är svårt stt få något gjort. Hur hanterar ni trots? Bara att göra vissa saker eller hur tänker ni? Nappen är också ett hett diskussionsämne här hemma. Med den i munnen kan hon inte prata och göra sig förstådd. Men utan den så gråter hon hysteriskt. Hur göra med trotsen och sådär?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Det där att inte säga inte är supersvårt! 🙈 Har blivit totala vredesutbrott både vid lunch idag och igår. Hon måste till slut sitta i vårt knä för stt äta. Innan dess kastar hon sig av och an och skrikgråter. Idag sa hennes morfar till henne på skarpen när hon drog ner hela tallriken på golvet. Hon blev rätt ställd då. Var nog för att någon annan än mamma och pappa sa till. 🙄 Här hemma hjälper också kramar bra! Skönt stt kunna dela tankar och händelser med andra.
Jag tycker att humöret blir sämre ju senare på dagen, och därav ju tröttare vår dotter är. Vår dotter mår bäst av dagliga rutiner, minst två utevistelser om dagen. Det viktigaste är att inte bara säga ”nej”, ”vänta”, eller ”försiktig med lillasyster”. Utan pedagogiskt förklara ”du kan inte/får inte göra så för att ,,,”, eller ”om du väntar lite så kan jag hjälpa dig” mm, att tydligt förklara varför jag säger nej, eller varför hon inte får göra det hon gör. Ibland hjälper en kram, ibland får hon sitta i knät tills hon lugnat sig.
Måste bara börja med att skriva att det är så skönt att höra att vi inte är ensamma. Vi har haft skrik,,bråk och en grabb som testar gränserna var och varannan minut känns det som. Han kastar muggen och mat på golvet och blir vansinnig när han inte får som han vill. Han är 1 1/2 och detta har hållit på dagligen i 1 månad. Vissa dagar är tuffare än andra och man får bara kämpa på. Undrar lite om era barn sköter sig på förskolan eller om det är samma sak där?
Håller med Mimmins om att det kan vara bra att hålla nere användande av "nej". Det går att markera även på andra sätt att beteendet inte accepteras, man blir ju knäpp att gå runt och säga nej dagarna i ända ;). Jag försöker reservera nejet till de mest "allvarliga" beteendena, särskilt eftersom det verkligen triggar mitt barn. Sedan försöker jag också hjälpa min 2,5-åring med att sätta ord på sina känslor, typ "Jag ser att du är arg", och att inte försöka få henne att sluta känna ilska. Även att sätta ord på andra känslor, om barnet protesterar när man ska sluta leka t.ex. säga "Visst var det roligt att leka? Det tyckte jag också! Ska vi göra det igen i morgon?" Snarare än att fokusera på protesterna. Utöver det försöker jag förbereda på vad som ska hända genom att berätta det, typ "Snart ska vi gå ut, så vi ska klä på dig strax." Då får bli barnet möjlighet att förbereda sig mentalt. Man kan då också skapa situationer där barnet kan få välja vissa saker, t.ex. vilken tröja det vill ha på sig. Sedan vill jag också skicka pepp! ☺️💪🏻
Tur att man inte är ensam. 🙈 Nappen är supersvår att få bort just nu. Vi försöker också vara konsekventa, men ibland håller det inte. Intressant det där med inte! Supersvår att få bort det ordet. Men ska nog försöka trappa ner på det. Vi kör rätt mycket på att hålla om dottern om det går och krama och försöka vara lugna när hon får sina vredesutbrott. Vill ju bara henne väl och förstår att det är jobbigt att utvecklas. ❤️
Jag har hört att barn har svårare att ta in meningar med 'inte'. Det skulle således vara bättre att säga "Håll i glaset" än "Släng inte glaset"... Hur det fungerar vet jag dock inte då sonen är något år bort än så länge. :p Lycka till allihopa!
Här har vi det likadant 🙋🏼♀️ Skrik, inte äta mat, bråk och tjafs. Vi försöker vara konsekventa med vad vi accepterar att hon får göra och inte. Vägrar hon äta, så får det vara. Ingen annan mat serveras. För är hon hungrig så äter hon trots allt. Häller hon ut sin dricka så tar vi bort muggen och säger till. Då skriker och gråter hon ett tag, sen brukar de bli bättre. Det är tufft ibland och visst tappar jag tålamodet. Men när hon får ett utbrott så är vi väldigt måna om att när hon lugnat sig så ska hon få en kram och så försöker vi prata om vad som hänt och varför vi sa till henne. Nappen har vi samma problem med här hemma, vi försöker använda den enbart nattetid. Men det är svårt.. allt som oftast 😅
Vår 2,5 åring är i trotsen, jag tycker det hjälper att andas själv ibland och komma ihåg att hon HAR det jobbigt inte att hon ÄR jobbig. Att vara konsekvent upplever vi bra, och att vi som föräldrar tillåter samma saker och inte annat. Vår tjej testar tex genom att fråga hoppa i soffan? Jag säger nej, ibland lyssnar hon. Hon trampade på någon förvaringskartong med leksaker, på locket, jag sa nej, flers gånger eftersom jag ammade lillebror, då hon ändå gjorde det så reagerade jag plockade bort alla leksaker i lådan och bort med den och höjde rösten rejält, hon gråter jättemycket oftast då vi säger till, vi kramar alltid henne då hon är ledsen och tröstar. Vi är arg på det hon gör, inte henne. Men fasiken vad tufft det är!! För oss alla!
Jag har egentligen inga bra tips för jag håller själv på att gå under av all trots från min son på 2 år och 2 månader men en bra sak som jag märkt är att försöka att gå runt ordet nej, att säga andra saker istället för bara nej och att verkligen tänka på vilka strider man tar. lycka till och hoppas det inte blir en långvarig period ! (5 månader av nej och inte här hemma än så länge)