Jag är gravid med andra barnet som är beräknat till april. Och på något sätt har jag så mycket funderingar kring hur det skall finnas möjlighet till detta nya liv i mitt hjärta. Så mycket känslor och så mycket som jag älskar vår son, räcker verkligen kärleken till? Alla man pratar med säger att det är en självklarhet. Och visst någonstans tror jag ju också på det med tanke på att man inte trodde man hade så mycket kärlek över som man hade till första barnet. Låter konstigt kanske men jag hoppas någon förstår vad jag menar..