Jag fick mitt första barn 26 maj och det har ju verkligen varit annorlunda att få barn under en pandemi... det tog lång tid innan vi träffade familj och vänner och öppna förskolan och andra aktiviteter finns ju inte på kartan. Har också haft oturen att få en liten kille som avskyr vagnen hur vi än gör, så promenaderna man såg fram emot blev inte av. Generellt upplever jag bebistiden som rätt tråkig, mysigt såklart, men tycker inte det varit kul förens typ nu när han börjar bli lite mer av en person. Man vill ju njuta av den här tiden men kommer på mig själv med att längta efter att han börjar prata, gå och kunna umgås med. Snälla säg att jag inte är ensam om detta? Känner mig som en dålig mamma som inte njuter...