Ibland undrar jag hur vår fem månaders son mår och känner sig? Han har egentligen allt som han behöver och mer därtill och våra liv handlar såklart om att prioritera honom.
Han äter väldigt bra, växer mycket, sover regelbundet och djupt dag som natt i sin lilla bedsidecrib, men kämpar tyvärr med magen på morgonen - något jag hjälper honom med genom olika positioner och massage tills allt kommer ut.
Han ler och skrattar några gånger om dagen och kan vara "själv" en stund och då upplevas tillfreds och bara vara, men ibland gråter han såväl ledsamt som väldigt upprört och ibland tittar han på mig tomt - jag undrar ibland om det kan bero på mig?
För även om jag försöker vara närvarande, lyssna in honom och variera dagen med roligt innehåll varvat med sömn och matbehov, så är jag medveten om att jag bara är människa och inte alltid kan prestera på topp, att det är okej och att kraven inte får vara så höga - som idag så har jag känt mig trött och nere och det ledde till att jag kände mig låg och disträ, jag pratade med lillen, dansade runt och försökte le och vara glad, men det blir liksom inte äkta och jag undrar ibland om lillen känner det? Jag fann mig själv titta i min telefon mer än tidigare och även under amningen har jag varit lite borta.
Påverkas barnen så små av att man inte alltid är på topp?