Hej! Nu är det en förtvivlad, trött och arg mamma som skriver, ha det i beaktning. Men min jätte söta och just nu jobbiga (Somsagt jag är slut) dotter på 8 mån sover inte på nätterna och jag bryter snart ihop. I snart 1,5 månar har hon hållt på. Hon är vaken och skriker i snitt 3h per natt, mellan 1-6. Vi försöker rida ut den förbannade jävla stormen men jag är så förtvivlad. Vi bor på en gård med min svärfamilj i huset breve (dem är pensionerade). Och för att inte väcka resten av familjen (2 storasystrar) så går jag och min man varannan natt och sover i deras gäststuga. Så 1 av oss får sova och den andra får kriga sig genom natten. Vi kan tyvärr inte få hjälp av farmorn och farfarn pga svåra sjukdomar. Men nu ligger jag hör och är så ledsen och förtvivlad och arg på min tös som inte sover. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte vara arg på mitt barn som givetvis inte gör detta för att jävlas. Men jag är så trött, känslig och tar det NÄSTAN personligt? Ni som förstår förstår… Hon äter inte på natten längre för då blir hon piggare… Vi har fått sluta vagga och ”anstränga” oss, pga det hjälper inte, snarare stjälper eftersom vi inte orkar vagga våran 10kg bebis i 4h per natt- dvs vi blir frustrerade som hon känner av och blir nästan värre.. hon ligger på magen och sover och vi försöker bara stryka henne över ryggen och schaa. Och vara lugna såklart. Nu har hon precis somnat, 05:50. Min klocka ringer om 10 minuter. Storasyskonen ska till skola och förskola. Jag ska släppa ut hönsen och mata och rasta hundarna. Maken jobbar till 17.. ännu en lång dag framför mig. Inatt är det min natt att sova hemma, då får man ta igen sig lite… hjälp ..