Hejsan.

Vår son är 10mån och vi funderar på att låta lillkillen sova i sitt egna rum hädanefter.

Men jag får sådan klump i magen av att han är "så långt borta" ifrån mig. Han sover, växer, äter fint. Han har alltid sovit i spjälsäng men då inne hos oss. Jag vet att han kommer klara det här galant, kanske tom sova bättre då han inte hör pappa snarka och en mamma som skall "pilla" på honom hela tiden.

Hur gamla var era barn och hur mådde ni?

Mvh Jenny

Min dotter är idag 10 veckor. Upplever sedan start att hon sover oroligt i vagnen. Tror hon känner sig ensam för somnar direkt om vi plockar upp henne i sele. Vill ge henne närhet men samtidigt är det ju inte alltid möjligt att bära. Hur ”öva” på bästa sätt?

Jag har en spellista med vaggvisor på Spotify (https://open.spotify.com/playlist/13PrEC72GInUJ3u727qnwo) som jag brukar sätta på när det är dags för den lilla att sova.

Men nu börjar jag bli lite trött på låtarna som har gått på repeat det senaste halvåret. Så jag skulle behöva lite ny musik till min spellista. Vad har ni andra föräldrar för goto-musik när barnen ska somna? Behöver ju inte vara rena vaggvisor heller för den delen, bara dom funkar.

Mitt andra barn är nu snart 6 veckor gammal. Han vill ha mycket närhet och helst sova i famnen/på oss föräldrar. Vårt första barn hade inga problem med att sova ensam i spjälsäng på rygg.

Ända sedan födseln har bebis inte velat/ haft svårt att somna och sova ensam på rygg i spjälsängen. Vi föräldrar har fått dela upp nätterna. I och med att jag är föräldraledig så tar jag den största lasten på nätterna. Sover ca 2-4 timmar per natt. Han somnar i min famn, jag väntar med att han verkligen sover djupt för att sedan lägga honom i spjälsängen. Ibland fungerar det och jag får sova några timmar men oftast reagerar han direkt och blir ledsen eller så tar det några minuter. Han börjar då sprattla med armarna och liksom väcker sig själv. Jag har försökt med mycket tycker jag; gjort ombonat och lite trångt i spjälsängen, lagt en tröja med min doft, lindat om en filt, lagt en lite tyngre filt för närhet. Trots att det ibland har blivit lite bättre så tycker jag inte att det fungerar. Är desperat behov av sömn. Han låter mig inte sova på dagarna/de timmar storebror är på förskolan då han också vill vara i famnen.

Känner mig ensam i detta och har ingen i vänskapskretsen med samma problem som förstår.

Kan och beskriva att storebror på 4,5 år har haft det lite svårt med nytt syskon och är nu också i behov av närhet och uppmärksamhet varför han också sover med oss föräldrar, därav svårt att samsova med bebis.

Någon som känner igen sig?

Ja jag gnäller. Men hur kan det "vara så att ha barn"?

John har aldrig sovit bra, jo kanske några nätter och då är det bra för han (inte bra).

Han vaknar ungefär 7 gånger per natt och är 5 månader gammal. Han är inte inne i någon sömnregression för han har inte sovit bättre och att det sen har blivit sämre utan så här har det varit i 5 månader men även att det har varit värre än så många nätter. Får höra att det är såhär att bebis, men är det verkligen så? Är de flesta bebis vakna så mycket under en natt i den åldern? Det känns inte som att normen är det men det kanske är jag som har fel och bara gnäller. Han har i hela sitt 5 månaders liv vaknat varje till varannan timme. Ibland sover han 3 timmar första svängen men sen är han upp och ner hela nätterna. Ibland vill han bara ha nappen, ibland är han hungring, ibland kan han inte somna om och är vaken 1,5 timme tills han blir trött igen, ibland är det gaser, ibland vill han ha närhet. Han somnar i spjälsäng men slutar oftast med att jag flyttar över honom till oss för jag orkar inte springa upp hela tiden. Han har ätit enbart ersättning sedan han var 3 månader. Jag vill egentligen veta om jag har "rätt till att gnälla" när vi har haft det såhär eller om det är såhär för dom flesta?