adoptera bort

Hej Emma! Ser ju att det här är en gammal tråd, men jag hoppas att du kom fram till ett bra beslut och att både du och ditt barn har det bra idag.

Jag är 32 och har redan 2 barn och en man. Jag mår inte heller bra psykiskt och är väldigt orolig över hur jag skulle kunna klara det med ett barn till. Barnet var oplanerat och jag vågade inte att göra abort. Klart kan vi försörja barnet, men jag som mamma har inga resurser allts. Dessutom måste jag kämpa hårt, plugga och skaffa ett bra jobb vilket jag inte har för tillfälle. Jag klarar mig inte att vara mamma en gång till och vet inte hur jag kan leva med detta.

Denna kommentar har tagits bort av dess författare.

Men åh jag känner med dig! Däremot tänker jag skriva lite annorlunda än de andra att adoption också är ett bra beslut. Självklart är det svårt men det kanske är rätt väg för dig och det lilla barnet. Jag skulle råda dig att prata med en kurator så att du får hjälp att ta ett välgrundat beslut. Lycka till

Jag måste hålla med de andra. Kan lova att du inte vet vad du ger dig in på när du säger att du ska lämna bort ditt barn. Ett barn är den finaste gåvan du ka få. Jag har 2 själv å väntar mitt 3 den 23 februari. Som jag skrev innan känslan du får när du får upp ditt barn på magen är den bästa känslan i hela världen. Du kommer bli så lycklig när du ser de lilla livet. Jag kan inte förstå hur man ens kan fundera på å lämna bort sitt eget barn. Du kanske ändrar dig när barnet kommer? Å tänk om du ångrar dig när det är för sent? Min värsta mardröm är att förlora ett barn. Om du ändå har stöd från familjen å vill behålla barnet minsta lilla så gör de 💕 Skit i pappan han kan inte bestämma över dig. Dåligt av han att inte säga nåt innan isåfall när de va ok å göra abort.

emma finns ju medicin o få! jag tror att det finns många andra som inte mår psykiskt bra heller och har redan barn. Allt löser sig. jag är 21 och mamma till två. Den första var inte planerad men det är det bästa som hänt mig. Så jag vet inte, du kan ju bestämma dig ändå för adoption sen är flickan är hos dig i dina armar så har du ändå 6 veckor på dig o ångra dig. jag tycker att barnet kommer aldrig ha det bättre någon annanstans än vad den hade haft det hos dig! oavsett din psykiska hälsa eller inte

emma bara för pappan inte finns med i bilden så betyder det inte att din flicka inte kommer ha det bra. Du är säkert en jätte fin och bra mamma, men jag säger som den andra om du har stöd i form av vänner och familj så tror jag allt kommer lösa sig. Den ekonomiska biten löser sig alltid också barnbidrag föräldrarpenning ev komplterrande från soc. Eller vad är det som gör att du inte tror att din dotter kommer ha det bra? är det nått med din psykiska hälsa eller nått annat? för det finns hjälp där också o få

jag är 23, är mitt första barn.. hade inte velat nått annat än att ha det här barnet med just honom men sånt är livet antar jag, jag har ju mina föräldrar som skulle stötta mig ofall jag skulle bestämma mig för att ha kvar det, allt beror på omständigheterna runt omkring en, jag mår inte bra psykiskt så jag tror hon skulle få det bättre hos någon annan samtidigt som jag vill ha kvar henne, det är ju ändå min lilla bebis..

Vilken fruktansvärd sits du måste vara i. Lider med dig! Tycker dock du är stark som åtminstone funderar över vilka alternativ du har...Får jag fråga hur gammal du är? Har du någon familj som kan hjälpa dig om du bestämmer dig för att behålla barnet? Pappans familj kanske finns där trots att pappan själv väljer att lämna..min erfarenhet av folk i min närhet som blivit ofrivilligt gravida eller lämnade eller helt plötsligt fått veta att de har ett barn (när barnet är 1 år) är att allt löser sig och barnen mår jättebra idag och har en trygg uppväxt. Men det hade aldrig funkat utan stöd från omgivning (i någon form).

mer än så är det ingen som behöver veta men jag värderar i alla fall att hon ska få det bra, eftersom att jag vet att jag aldrig kommer kunna ge henne ett bra liv själv.. han har lämnat mig, mer än så behövs inte.. finns anledningar bakom allt som jag inte tar upp men så är fallet nu..

ja det är klart att jag helldre gjort en abort än att adoptera bort, men nu är det så att kag har gått lite för långt för att göra en abort.. sen så tär det vell i mig själv att kanske måsta göra det eftersom jag så gärna ville ha det här barnet men tyvärr klarar jag inte av att ta hand om det ensamen.. hade en pappa men han lämna mig.. å nu står jag här gravid v25 å vet med mig själv att jag inte kommer kunna ta hand om den själv, hon får i alla fall ett liv och förhoppningsvis ett bra liv! så behöver ingen dömma mig

hon ställer en fråga och fick sitt svar från andra. sen valde jag och skriva min personliga åsikt. Något fel på det eller?

Hon skriver ju inte rakt ut att hon ska adoptera bort... hon ställer en fråga....man kanske inte ska värdera andras beslut?

Det är inte så lätt som man tror. Men typ så placeras det nyfödda efter förlossningen (om du nu inte önskar att ha bebisen) , oftast hos någon nära släkting eller fosterhem via socialen. Sen när adopitionsfamiljen bestämts så har du 6 veckor på dig att ångra ditt beslut. Sen beslutar tingsrätten om att adoptionen kan genomföras och från det har du tre veckor till på dig att ångra dig och överklaga beslutet. Sen är barnet inte ditt längre.

har 2 barn och kan inte och kommer aldrig förstå hur man klarar av och adoptera bort ett barn. Känslan när man får barnet är det finaste som finns och jag hade kunnat göra det tusen gånger om. hade hellre gjort en abort än adoptera bort. jag förstår inte varför man uttsäter sig för något sådant, att de bort halva en själv.

Själv tror jag inte det är något man klarar att göra när den väl "ploppat ut" eftersom det är den bästa känslan i världen. Jag skulle vilja uppleva den hur många gånger som helst. Om man nu klarar av å lämna bort sitt barn är det nog bäst å planera. Har du tänkt adopetera?

det är nog bäst att du gör det innan bebisen kommer så soc får tid på sig att hitta ett lämpligt hem och planera. lycka till vännen!

Knyter sig i bröstet när jag läser detta... :( Hade gärna hört lite bakgrund till dina funderingar.