Hej alla fina föräldrar/blivande föräldrar. Tänkte bara berätta om min förlossnig, som slutade i ansiktsbjudning, alltså Föds med ansiktet först. Jag fick en tid för Igångsättning i v.40. Vi packade bb väskan och skulle åka in. När jag står och låser dörren så går de hål på yttersta hinnan och de börjar rinna. När vi kommer in på förlossningen och väntar på vårat rum så går vattnet. Grönt, och så mycket att det bara svämmar över stolen jag sitter på. Får lägga mig och blir undersökt så att inte navelsträngen följt med ut, vilket den inte hade. Blev uppkopplad på ctg kurvan och allt såg bra ut. Diskussionen om jag skulle bli igångsatt eller inte startade. Dom ville inte skicka hem mig, och inte sätta igång riktigt än. Efter ca 6 timmar tyckte doktorn att vi ändå kunde börja med Igångsättning då jag inte hade några värkar eller sammandragningar. Fick första tabletten. Efter 4 timmar fick jag en till, sammanlagt fick jag 8 tabletter med 2-4 timmar emellan. Inga sammandragningar, inga värkar, fortfarande 4cm öppen, som när jag kom in. Det sattes värkdropp. Bra tänkte jag som tröttnat Ganska mycket på att INGET hände. 5 timmar med dropp gick, dom ökade takten på droppet med jämna mellanrum. Efter 2 dygn på förlossningen höll jag på att ge upp. Hade inte sovit. Inte ätit och kände mig sämst i världen. Att få såå mycket värkstimulerande mediciner och att det inte händer något alls tog så hårt på mitt psyke. Jag bröt ihop. Grät okontrollerat och fick tillslut en dos att sova på. Lyckades sova ca en timme innan det kom värkar, så intensiva och med 20-40 sekunders mellanrum. Lustgas på mask fick jag, men kunde inte släppa den, värkarna satt liksom ihop. Min barnmorska fick ringa till narkosen för att sätta eda, samtidigt som droppet stängdes av fick jag första eda dosen och brikanyl för att stanna av värkarna. Somnade av utmattning efter 3 timmar Intensivt arbete. Värkarna kom nu med mer jämna mellanrum och jag kunde slappna av lite emellanåt. Vid detta laget var jag så hög på lustgas att jag inte riktigt kommer ihåg så mycket, men vet att jag fick byta ställning mycket då bebisen fortfarande inte låg tillräckligt långt ner och jag fortfarande inte var öppen mer än 4-5 cm. Bebisens hjärtljud började skjuta i höjden Och det började bli bråttom Att Få ut henne. Min barnmorska ville sätta elektron på hennes huvud, men hittade inte rätt ställe att sätta den på. Hon sa att bebisen låg snett, läkaren kom och bekräftade att bebisen låg med näsan i ”hålet” Nu när bebisen var så pass stressad och inte kunde vända sig rätt själv Vart värkdroppet påkopplat igen, vilket resulterade i att Jag låg och skrek rakt ut i lustgas masken, grät floder och fick panik av smärtan och tröttheten. Andra eda dosen. Barnmorskan fick försöka hjälpa bebisen att vända sig rätt i samband med dom högsta värkpikarna, vilket inte bebisen gick med på. Denna gång gjorde droppet sitt och jag vart öppen 10 cm på 20 minuter. Jag förbannade hela mänskligheten och skulle anmäla sjukhuset, alla som var i rummet och jag ville inte ha bebisen. Jag hade min mamma och min kille med mig och mamma sa efteråt att hon aldrig sett mig så svart i ögonen och så arg innan. Jag var så trött på hela situationen, hade så ont och var besviken! Då hon nästan kilat sig fast helt i bäckenet med huvudet så var ett akut kejsarsnitt inte längre aktuellt. Hon måste ut vaginalt. Smärtan var hemsk. Jag hade inte så mycket krafter kvar, men med hjälp av bm som tröck på magen och en en som hjälpte bebisen så gick de. Hon hade ett stort blåmärke i ansiktet, var så svullen och hade deformerat huvud. Jag ville inte kolla på henne, inte hålla henne. Besviken över situationen men ändå förstod jag att det hade varit omöjligt på annat sätt. Kanslan av att inte bli lyssnad på, överkörd i allt de akuta. Men jag älskar min fina dotter, det gjorde jag ”redan” 10 minuter efter att hon föddes.märken efter förlossningen försvann inom 24 timmar huvudformen gick tillbaKa forT