Hej, jag väntar mitt första barn som är beräknad den 21 juni, jag är i vecka 32 nu och börjar bli ganska trött på att vara gravid. Jag tänker mycket på förlossningen och jag förvånar mig själv när jag inte alls är rädd inför förlossningen. Jag till och med längtar tills vattnet går/värkarna sätter igång och vi måste åka in till förlossningen. Innan jag blev gravid va jag jätterädd för att föda. Ville nästan inte bli gravid av rädslan. Men nu känner jag ingen oro alls. Är detta normalt? Är det någon annan som också längtar till förlossningen och att få föda barn?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
De beror nog mycket på hur man e som person. E man en människa med hög smärttröskel så e man säkert mindre rädd jämfört med en med låg smärttröskel. Sen kan de också va så att man vet att de e ett känsligt område de där nere å man vet att man måste gå igenom den där förlossningen för ungen ska ju ut, så för varje dag å varje vecka närmar man sig de oundvikliga, man närmar sig något man vet kommer att göra ont å man kan inte komma ifrån de. Å då byggs rädslan upp mer. Sen mot slutet brukar nog många komma över rädslan för man e så oerhört trött på att vara gravid, sen kanske man har olika besvär under graviditeten som man längtat efter att slippa också (typ sura uppstötningar, foglossning, svullnad, sömnlösa nätter osv) å då börjar man istället längta efter förlossningen (å bebisen så klart, fast bebisen längtar man ju oftast efter redan när man får veta att man e gravid =p).
Jag tror det är en häftig upplevelse! Jag har knappt tänkt tanken att det skulle var något jobbigt eller läskigt. Men alla håller på och prata om det som de är livrädda för det, och vill adoptera bara för att få slippa, okej vissa överdriver nog men jag känner att visst gör det säkert ont, men jag menar det är det ju som fan värt, ingen smärta kommer vara mer värd någonsin. Det är ju oftast ingen farlig smärta. Gäller bara att andas och hålla lugnet, jag tror det kommer gå jättebra, annars gör det inte det och så blir det! Orka hålla på att gå runt och oroa sig förrän man vet hur det blir för en själv. Det är nog det blir värre, när man skrämmer upp sig själv, tror jag. Längtar också lite, men ett tag kvar för min del!
Tvärt om för mig. Har inte varit ett dugg orolig tills för 2 veckor sedan, då började jag bli jätte rädd. Nu är jag skräckslagen i v 35. Inte så kul
Jag har bf om tre veckor och längtar så! Inte för att jag mår dåligt men håller på att spricka av nyfikenhet för att få se vem som finns därinne! Det ska bli så spännande, och så får man ju sin egen historia att berätta, jag älskar förlossningsberättelser!
Nej, jag var inte rädd inför första barnet. Vår BM tyckte nog vi var väldigt konstiga, för vi hade liksom inga frågor om någonting. Vet att hon kommenterade det väldigt mycket, men sen vid besöket då vi skulle skriva inför förlossningen så lät det bättre att vi faktiskt skulle ta det som det kommer, utan några större förväntningar/oroligheter åt något håll. Nu med andra är jag dock liiite mer nervös, eftersom jag vet hur ont det gör. Födde utan smärtlindring med första, och lyckas bara skrämma upp mig själv med diverse biverkningar av de alternativ som finns. Men ska prata med min BM sen när förlossningen närmar sig. Det som lugnar mig är ju att jag vet att jag klarar det - för jag har ju lyckats en gång ;-)
Hejsan, Jag är också beräknad i juni omkr ditt datum. Känner heller ingen rädsla alls egentligen. Visst kan man bli lite nervös, men smärtan är ju inte farlig. Jag tror det beror mycket på att man fokuserar mer på livet efter förlossningen. Låter sunt tycker jag, och man ska nog vara glad att inte de "negativa" tankarna suger ut energin. Det kommer gå jättebra för dig:-)
Jag är i vecka 33 och ska ha 12 juni! Jag längtas som ett tok på att det ska bli av snart! Men jag tror jag är mer less på att vara gravid så jag bryr mig inte om att vara rädd, men ibland så kan jag ligga och tänka på det och få nästan panik av att allt det där ska hända! Så då blir jag rädd men det försvinner ganska fort! :p sedan så tror jag inte jag har förstått hur ont det egentligen gör! :p
När jag väntade första barnet såg jag väldigt mycket fram emot förlossningen och att få uppleva allt och att få föda fram mitt eget efterlängtade barn!
Jag var inte orolig någonting utan längtade bara och undrade hur det skulle vara :)
Var inte ett dugg orolig... Och även denna gången känner jag detsamma... :)
Jag väntar också mitt första och känner exakt lika som du gör. Har bf på lördag o jag bara längtar, tror dock att ja kommer gå över tiden.
Jag längtade hela tiden efter förlossningen och var inte ett dugg rädd:-) Förlossningen blev inte alls som jag tänkt mig, fick avsluta med sugklocka och blev sydd i två timmar efteråt (läkaren sa att det normalt tar 1/2 - 1 timme). Men det är ändå det bästa jag varit med om och jag längtar efter att få göra det igen om några år:-)