Vi har en väldigt krävande bebis som slukar all vår energi.... Vet inte längre vad vi ska ta oss till. Jag bara sitter och gråter av frustration... Idag är hon 7,5 månad. Hon har ända sedan födseln varit svår att söva samt att hon alltid har sovit korta sovstunder. Inte nog med det, så kan hon inte somna utan att vi går runt med henne och vaggar henne till sömns. Detta har vi alltså gjort i 7,5 månad fler gånger om dagen samt nätter. Hela kroppen värker av smärta hos oss båda... Hon avskyr att åka i bilen, vagnen funkar i ca en kvart sedan vill hon upp, bärselen funkar en stund men inte för att sova i.. Som sagt, endast vaggning till sömns funkar och då sover hon max 40 minuter. Dock oftast 30 min. Hon har inte sovit en hel natt en enda gång än. Hon vaknar allt från 5-25 gånger per natt. Ibland är det napp hon vill ha, ibland närhet, ibland mat, ibland vatten, ibland är hon bara klarvaken och pratar och leker trots att det är kolsvart i rummet. Vi har testat allt känns det som. Hon sover ombonat i sitt nest som är öppet i änden. Försöker få henne att sova i spjälsängen men blir oftast till att hon är mellan mig och mannen då vi är helt slutkörda och inte orkar gå upp 25 ggr per natt. Vi har White Noise på dygnet runt.. Vi försöker turas om för att lasta av varandra men svårt när mannen jobbar. Familjen vill gärna hjälpa till men vågar inte ta sig en natt med henne med tanke på hur jobbiga våra nätter är. När någon avlastar oss en stund på dagen då har vi så många måsten som måste tas tag i så vila inte ens finns på vår karta... Dessutom finns en storebror som måste tas hand om... Har tagit upp det med bvc tidigare men får inte direkt någon hjälp. Utan de hänvisar oss till psykologer... Vet inte riktigt vad jag vill med mitt inlägg. Kanske bara kräka av mig lite. Kanske få lite lugnande ord. Kanske se om det finns någon som varit med om samma, eller går igenom samma... Har tyvärr ingen förståelse av våra nära heller då alla andra bebisar runt om oss sover som de ska. Orkar inte höra en enda person berätta hur deras bebisar sovit hela nätter sedan de blev 2 månader gamla. 😩 Ursäkta långt inlägg...
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Stackare. Jag har inte haft det problemet men när jag blev gravid med barn nr 2 så ville jag att nr 1 skulle kunna somna inomhus och inte bara i vagnen så då införde jag att vi skulle vila på golvet på en tjockare filt. Det var inte populärt alla gånger. Men jag låg bredvid och höll fast honom, inte hårt men bestämt så han inte smet. Sen sjöng jag, läste utantill i böcker tills han somnade. Till slut så gick han själv och la sig när han var trött. Men jag passade på att sova samtidigt som honom ibland bara för att det behövdes. Massor av styrkekramar och hoppas att ni får hjälp.
Åh som jag känner igen mig i det du skriver - lider med dig! Hade ångest varje kväll inför hur natten skulle bli - ska jag få sova alls? Tillslut var vi så förstörda så jag fick åka iväg till mina föräldrar 1 vecka så sambon & storebror fick vila, och att jag fick hjälp. Min mamma tog varje nattning den veckan - var ett j*kla liv på lillgrabben som kämpade för att inte sövas i sängen - men min mamma stålsatte sig och höll honom I sängen (över 1 timme ibland) och tillslut somnade han av trötthet. Sjukt jobbigt att höra honom skrika - men tillslut näst sista dagen hade han förstått att vi ska ingenstans, vi finns kvar fastän han ska sova och han somnade efter flaskan i famnen och vi kunde lägga ner honom! ALDRIG HÄNT TIDIGARE! Detta var även tips från barnpsykologen vi fick ta kontakt med - bryta mönstret & byta miljön. Du skriver att din familj inte vill pga hur nätterna är... mormor & farmor (som också tagit några nätter) sa bägge att vi får sova en annan gång, vill han "kämpa"natten lång så får vi ta igen det en annan dag! Så tacksam för det! Hoppas hoppas hoppas att någon vill hjälpa er med att ta några nätter och att det kanske även för er är räddningen!
Först och främst vill jag bara ge er en stor (Coronafri ;) ) kram. Vilket otroligt jobb ni gör och jag hoppas att det vänder snart för er. Låter verkligen som att ni har det tufft. Vår son är snart 6 månader och vi har haft våra turer också. Han sover ca 30 minuter vid 3-4 tillfällen på dagen och lägger sig mellan 18-19 på kvällen och sover till 05:30-06:00. Till en början i egen säng med några uppvaknanden men efter ca 03 samsovandes med mig. Våra tips är: Skaffa appen babynaps. Detta gav oss ungefärliga tider då sonen skulle sova/ta naps och vi kunde en tid innan det blev dags varva ner, lägga oss i sängen, ge nappen eller mat. Försök att turas om…om den ena parten kan sova i annat rum eller med öronproppar och sedan ta barnet på morgonen så att den andra kan få sova ngn timme ostört. Detta gör riktigt gott för en. Skilj på dag och natt: testa att inte köra white noise på dagen utan bara på kvällen. Eller kanske är white noise inget för ert barn. Testa som vi..babblarnas godnattvisa. Funkar även på vuxna 😅 Vi har även ganska kallt i sovrummet och helt mörkt. Sov på dagen. Prova att Samsova och då även sova också. Testa om ni kan vagga henne till sömns och sedan tillsammans lägga er i sängen. Ni har säkert gjort detta. Samsov: vi uppfattar det som att vår son sover bättre när han sover intill (oftast) mig än i sin egen säng. Därför tar jag upp honom när han blir orolig runt 3-4 tiden. För att börja använda egen säng tyckte vi att det var lättast att göra samma nattrutin som vanligt. Sonen brukar äta och slumra i min famn(till slut)..när han är sovandes (kanske lite innan tungt sovandes) så lägger jag ner honom i sin säng och bäddar in honom i ett tunt täcke och klappar honom på ryggen en liten stund. Han älskar att sova med pannan mot en sovorm som vi har i sängen för att han inte ska slå huvudet i sängkanterna. Efter x-antal sådana läggningar så kunde han vid nästa uppvak somna om av sig själv trots att han inte var i min famn längre. Vänta längre än vad ni tror när ni hör att barnet vaknar. Oftast är man där och pillar fastän att barnet själv hade skött det på egen hand eller kanske bara hade en dröm. Andas och vänta några minuter, blir det gråt så prata inte utan gör det som funkar för er..napp, matning, vaggning eller bara en hand på ryggen. Vi har en kamera med mikrofon som är kopplat till en app. När sonen lagt sig på kvällen sätter vi på den och då kan vi se hur många gånger han faktiskt vaknar upp i sin säng och löser att somna om självmant. När sonen ibland vaknar och börjar prata med sig själv så har jag gett honom en mjuk leksak som han pillar med tills han blir trött. Jag pratar inte med honom eller uppmärksammar honom, bara ger nappen ibland. Försök att minimera antalet aktiviteter per dag och försök att ta det lugnt på kvällen innan läggdags. Det är så mkt lättare att lägga ngn som inte grinar av trötthet utan fortfarande är glad. Om vår sov fortfarande har lite energi kvar när vi lägger oss i sängen för natten så får han krypa runt i sängen och ”stånga” på kuddarna tills han lugnat ner sig och kan äta eller ta nappen. Under tiden spelar vi babblarnas godnattvisa eller sjunger. Vi började tidigt med en nattrutin…byte av blöja, baddning på kroppen och på med pyjamas. Ca 30 minuter innan förmodat läggdags. Detta uppfattar vi som att han blir lugn av. Sist men inte minst be om hjälp av BVC. Eller be nära och kära om hjälp med ert andra barn för en dag. Eller kanske komma med lagad mat. Hoppas ni får några användbara tips av oss som svarat. Kämpa på!
Jag har lite samma problem som du, inte riktigt lika illa men jag hör dig verkligen och känner igen mig. Jag vet att man kan få hjälp av sömncoach, BVC brukar ju mest säga att ”det blir bättre snart” men vad hjälper det när man ligger där kl 4 på morgonen och vet att bebis vaknar igen om 20 min. Har kanske inga konkreta tips förutom att det finns hjälp att få, och att du INTE är ensam. Det är nog väldigt få bebisar som sover bra i den åldern och dom som gör det kanske krånglar med massa annat. Kolla upp sömncoach och om det går att få även om ditt barn är relativt litet fortfarande, och som sagt, kom ihåg att du inte är ensam. Styrkekram!
Känner igen mig en del, förutom nätterna. Nu är (min) döttern 2 år gammal, somnar om man lägger sig bredvid henne i sängen (man får underhålla lite ibland med en bok eller vara lite interaktiv i början) och sover oftast hela natten (10 timmar typ). Jag menar, det går över, det bli bättre tills slut. Ibland behöver man dock pusha fram förändringen. Jag vet faktiskt inte hur ni kan hjälpa situationen, i vårt fall började barnet somna om av sig själv på natten. Vi väntade lite när hon vaknade och inte gick in till henne om hon inte började gråta (eller att vi såg hon var riktig orolig och ville skippa att hon blir jätte ledsen), då ofta var det så att hon rörde sig lite och somnade igen efter några minuter. Om hon blev ledsen då gick man in, försökte först lugna utan att plocka upp, plocka upp var det sista om det inte gick annars (rätt ofta i början). Samma på dagtid, sprang inte in i rummet direkt så fort hon vaknade, vi har en kamera som visar henne och spelar upp rösten om hon börjar bli orolig. Dock var dagtid alltid jobbigare och hon somnade inte lika ofta om, snarare undantagsvis. Man får ge de möjlighet att försöka lugna sig själva. Man kan även testa med snuttefilt/nalle (till början bär alltid den med dig och barnet, lägg när de tillsammans så barnet börjar skapa anktyntning med tiden). Om bebisen vaknar på natten och inte blir ledsen, bara pratar och leker runt, kan ni testa att låtsas sova och inte interagera, hon måste förstå det är sovtid. Absolut inte tända ljus eller bara någon slags nattlampa så det blir rätt mörkt ändå. Så lite interaktion som möjligt. Bara om bebisen blir ledsen agera och undvik plocka upp direkt. Nappar kan ni lägga några av samma typ nära henne så hon kan hitta själv på natten. Det att ge vatten - vi gav fortfarande ersättning vid den tiden och då hade vi några fasta tider så hon fick inget mitt emellan om hon vaknade. Kanske något att se över med vatten också, så ni t.ex. alltid ser till att vänta i alla fall 2-3 timmar emellan och hon får klara sig utan vatten tills dess? Jag tänker att det kanske blir lite jobbigare till början men nu är hon så stor så hon borde kunna börja anpassa sig efter vissa rutiner och ges chans att försöka lugna sig själv även om ni ser att hon rör sig - för om hon rör sig i 20 min och tills slut somnar själv så var det ändå värt än att försöka hjälpa henne.