Hej, vi har 3 barn (9,6 och 2). Vårt mellersta barn fick diagnosen ADHD för ca 1 år sedan och jag känner mig så himla kluven. Vi är helt slutkörda här hemma, jag känner mig som världens sämsta mamma. Det är utbrott på utbrott, han sparkas, slås,rivs,bits,nyps, drar i håret och skriker och säger så himla fula ord att mamma hjärtat totalt bryts ner. Har försökt med allt känns de som och vi har kontakt med prima, soc, ansökt om stöd från LLS och rehabiliteringen. En ny utredning angående hans mentala utveckling (eller vad man säger)ska göras. Vi håller även på att byta skola då de i denna skola inte alls har förståelse för honom och bara är otrevliga. Är de nån som känner så här? Jag känner mig så ensam. Vågar knappt träffa nya människor för tycker de är så jobbigt med alla dömande/oförstående blickar och alla förbaskade GÖR SÅ HÄR kommentarer. Vet inte vad jag ska göra, ge mig era bästa tips?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Det måste dom ju fixa :( inte roligt alls. Tänkte att det var en bugg men det är endast detta inlägget som har det..... Har också mailat dom!
Cicchan: det har hon inte. Det är nån bugg på Liberos sida som gör att andra användare ser ut att ha samma profilbild som en själv. Jag mailade Libero ang detta för flera månader sen men har inte fått svar och uppenbarligen har de inte rättat till det heller.
Varför har du en bild på mig och mitt barn som profilbild?
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.
Hej! Har ingen egen erfarenhet men arbetat med barn som har funktionsnedsättningar. Mitt bästa tips är förberedelse, gärna med bilder. På förskolor använder de tex färgschema, för varje veckodag. Finns pictogram bilder på nätet. Gå igenom vecka för vecka, dag för dag. Ska ni tex åka buss gå igenom en stund innan vad som kommer att hända och vad som förväntas. Inför avslut, förbered i god tid, gärna med timstock (en apparat med lysdioder som räknar ner min) tex 10 min innan. Välj dina strider. Hoppas ni har någon som kan stötta er. Kanske göra enskilda saker med barnen. Sköt om dig! ❤️
Min son fick sin adhd diagnos när han va 7.. Din beskrivning låter precis som han. Men jag förstod att det va något mer och stod på mig och efter något år fick han även aspbergers i sin diagnos. Då blev det lättare att få hjälp inom skolan osv. Känn dig inte som en dålig mamma! Det är du inte! Mina råd är, välj dina strider och älska mera fast att du känner att du inte orkar. Sen kanske avlastning någon helg i månaden kan hjälpa dig, det fick jag (var dock ensamstående och pappan brydde sig inte) och det hjälpte väldigt mycket. Man orkade då vara en bra förälder när man visste att "snart får jag en paus" Sen blir det bättre med åldern. Min son är nu 17 och hade sitt sista utbrottet för ca 2 årsen även om han bråkar om vissa saker än.. 🙈 Men det är bättre. All lycka till er och stå på er för att få rätt hjälp både i skolan och på hemmaplan,, 🌸
Hej. Känner med dig till 100%. Sonen är just nu under utredning så inte riktigt klart än men det mesta tyder på ADHD där oxå. Du är verkligen inte ensam eller en dålig mamma men man känner sig så väldigt ofta😢 Sonen slåss och provocerar väldigt mycket, även de fulast orden som man kan tänka sig kommer ut ur den söta lilla munnen🤬 så det är precis som du känner....det skär verkligen i mammahjärtat. Riktigt jobbigt är det och ibland känns det som om man inte orkar mer. När vi behöver styrka får man istället de där pekpinnarna på sig, som om man inte har någon som helst koll på hur man uppfostrar ett barn🙄 nä man vet inte allt och lär sig ständigt nya saker här i livet men värdelösa är vi då inte. Kämpa på, skickar massa styrkekramar till er💜
Jag har inte heller erfarenhet, men måste bara ge dig lite sympatier i din kamp. Fy fan, låter riktigt riktigt kämpigt. Och allas kommentarer, vad svarar du?? Som alla proffs runtomkring som ska komma med idéer på varför bebisen gråter; "Hen kanske är hungrig?", "Har du bytt blöjan?" osv. Jahaaaaa? Måste jag mata bebisen och byta blöjan ibland? Tack för tips! Man blir knäpp på såna kommentarer också. Jag önskar er all lycka till och tänker också att Facebook kan vara ett bra forum att få kräkas ur sig till såna som vet precis vad du pratar om.
Ja man vet ju själv att man gör sitt bästa och allt man kan för att får en fungerande familjesituation. Men alla dessa blickar och kommentarer kan vara nog så jobbigt ändå. Här om dagen fick han ett utbrott på bussen och jag gjorde allt jag kunde för att få honom att ta de lugnt och inte skrika, sparkas och kasta sig runt. Nä men då ska de komma nån viktig Petter och påpeka hur farligt de är när barnet sitter på knä på golvet i en buss 😩 ungefär som att jag satte honom där. Ser de inte hur jag redan brottas med honom för att han inte ska springa iväg, svetten rinner och han slår mig så jag får blåmärken. Känner man då att de är superviktigt att komma med sånna kommentarer 😭 Vi har nu börjat med några nya mediciner men de tar väldigt lång tid innan de börjar fungera. De är lite bättre just nu efter uttaget av de förra medicinerna då de inte alls var bra för honom. Hoppas verkligen att de nya kan få honom att må bättre och inte känna som panik hela tiden. Tack för era svar
Hej har en son på snsrt 8 år som håller på precis som din gör dock ha vi inte diagnos på honom då pappan vägrar skriva under för utredning :( jag känner mig precis lika värdelös och dum som mamma då man tycker man testar allt men inget hjälper. Det vi har gjort är o hittat saker som lungnar honom och sen inte ta onödiga strider om precis allt hela tiden utan för o hålla dagarna lungna struntar man i o bråka om små skit min son har dock epilepsi med så man är livrädd för anfall varje gång han bryter ut i ilska;( men fortsätt kämpa o gör som du kan o orkar o skit i alla andra va dom Säger. Kramar
Det finns ju extrafamilj/stödfamilj som barn kan få genom soc. Dem kanske är där nån helg i månaden så föräldrarna kan få pusta ut lite och komma ifrån den tunga vardagen. Kanske nått du kan kolla upp?
Hej. Vad ni kämpar♥️Har inte själv erfarenhet av ADHD men har en son som är högkänslig och har insikt hur det är att ha en son med mkt utbrott och andras blickar på en🙂Du kan inte hitta en grupp på facebook som delar samma vardag som ni? Tycker det är oerhört viktigt att få prata av sig med människor som ”vet”! Sen att du också kanske får prata med någon så du tar hand om dig själv också. Även kommer bort och unnar dig saker. Hoppas den nya skolan är bättre och att kanske någon annan här inne har något som hjälper♥️