Nu måste jag bara skriva av mig och lufta min ilska över det otroligt orättvisa och ojämlika förhållande som råder i Sverige idag runt barnens ekonomi. Förhoppningsvis har de flesta av er ingen erfarenhet av delad vårdnad och jag hoppas att ni aldrig får det heller! Hur det här systemet fungerar tycker jag dock är en riktig samhällsfråga och något för alla att engagera sig i, och speciellt viktigt för alla pappor att vara insatta i. Min sambo hade tre barn sedan tidigare när vi träffades, vilka han har delad vårdnad för. Från början när han separerade från deras mor hade de kommit överens om att även dela barnbidraget eftersom de tänkte ha barnen lika mycket. Ganska snart insåg hon dock att hon inte hade råd att fortsätta leva så utsvävande som hon hade gjort när de fortfarande bodde tillsammans. Hon skaffade en fyra mitt i centrum och sambon var snäll nog att låta henne skriva barnen där för att hon skulle få flera tusen extra i bostadsbidrag, när han istället gick miste om en dryg femhundring/mån som han hade fått annars. Hon behöll hästen som de hade kommit överens om att sälja och dela pengarna för. Hon köper ofta utemat och skräpmat som pizza, McDonalds och har skyhöga telefonräkningar. Kort sagt, hon anstränger sig inte direkt för att hålla igen och leva på den ekonomin som anstår en ensamstående. Ganska snart kollade hon upp reglerna runt barnbidraget och insåg att hon skulle ha rätt att ta hela barnbidraget med tillägg och allt (ca 3900:- för tre barn) om hon inte aktivt valde att dela det med barnens far. Rättvisan för detta är mycket oklar, då villkoren inte på något sätt är varken inkomstbaserade eller baserade på var barnen bor. Kvinnan kan tjäna dubbelt så mycket som mannen och ändå ha bestämmanderätt över hela barnbidraget. Detta gäller ÄVEN när barnen bor hos fadern och vistas hos modern endast varannan helg! Endast när barnen inte alls vistas hos modern kan fadern försöka kräva att få barnbidraget utbetalat till honom. Efter att hon kollat upp reglerna runt barnbidraget (för ca tre år sen) har sambon inte sett ett jota av pengarna. Det har knappt heller barnen! Den äldsta (16 år) får på nåder 500:- av sitt barnbidrag. Pengar som hon kräver ska räcka även till skor, kläder och aktiviteter för honom. Pengar som hon dessutom drar in ibland. I övrigt lägger hon i princip ingenting på barnen. I familjerätten kom de fram till att om hon tar hela barnbidraget så var hon skyldig att stå för barnens basgarderob och skicka en väska med kläder åt dem varje vecka. Något sambon länge motsatte sig eftersom vi inte ville att barnen skulle behöva leva i kappsäck. Visst, hon skickar väskor nu... men i princip varenda plagg som kommer är i strl 110/116 och barnen har strl 146+... nuff said? Till och med kläderna de kommer i varje vecka är alldeles för små! På så sätt tvingar hon oss ändå att köpa en full uppsättning kläder åt barnen, kläder som vi inte kan skicka dit eftersom vi då inte ser dem igen och hon då anser att de redan har vad de behöver och inte köper nåt själv. Hon vägrar även att betala aktiviteter åt barnen, så ska de få göra något får vi stå för det helt själva. Äldsta flickan går pianoskola (470:- per termin), vilket vi måste stå för annars hade hon inte fått fortsätta. De fick på nåder gå på basket en termin på villkor att vi stod för avgiften och de bara gick varannan vecka så hon skulle slippa skjutsa dem. De har t ex regnkläder hos henne, men det har hon förbjudit dem att ta hit så om vi inte har regnjackor åt dem blir de dyngsura när de ska till skolan. Hela tiden gnäller hon också över hur synd det är om henne som är ensamstående kvinna och hur taskigt ekonomiskt man har det då, barnen har ju hört det så många gånger att de tror på henne och inte fattar att det handlar om prioriteringar! Hon har trots allt ut över 20000:- netto tillsammans med bidraget, nog ska man få det att räcka till barnens basbehov! Det är mer pengar än min sambo fick ut under flera år. När pojken gick ut nian fick han av henne (istället för examenspresent!!!) 200:- att köpa examenskläder för. Han blev tvungen att komma till oss och tigga pengar eftersom det han fått av henne inte ens räckte till en skjorta. Och det är ju bara ekonomiskt, det finns inte ord för hur illa hon behandlar dem annars heller. Sista fyra somrarna har de inte haft någon semester över huvud taget med henne, medan vi har sett till att de ska få en riktig semester varje år ändå. Hon har till och med försökt hindra dem att åka till Kolmården med oss trots att de inte skulle få göra nånting alls annars. Hon ger dem en massa tomma löften, ljuger för dem och lämnar dem ensamma fredag kväll för att gå ut med vänner. Inte en enda sjukdag har hon varit hemma med dem heller, antingen är de hos hennes föräldrar eller hos oss. Värst är att barnen hamnar i kläm pga det här, då hon alltid blandar in dem och kräver saker av dem som hon borde ta direkt med min sambo. T ex tyckte hon (allt det här samma vecka dessutom) att äldsta pojken skulle plocka med sig ett av våra!! ps hem till henne eftersom vi har två, han var jätterädd för att åka tillbaka utan spelkonsollen eftersom hon blir så arg och skriker. Hon skickar barnen med tomt saldo på mobilen och kräver att de ska ha oss att fylla kontona trots att vi har kopplat dem till Telia familj så att de ringer gratis till oss och det är hon som tycker att de ska ha telefon. Hon meddelade dem att vi skulle köpa examenskläderna åt dem vilket de fick ta med oss istället för att hon gjorde det. Samma vecka som allt det här andra skickade hon dessutom äldsta dottern med tom väska och instruktioner att packa den full med byxor och ta med till henne eftersom de hade dåligt av den varan där. Vilket dottern förstås hade jättemycket ångest över, precis som allt det andra. Och allt det här samma vecka! Så här brukar det tyvärr se ut. Till slut har vi köpt en massa kläder extra åt barnen och skickat dit eftersom vi inte kan acceptera att de går i urvuxna och trasiga kläder hela tiden, så i princip är det vi som håller henne med kläder istället för tvärtom. Kan ni förstå hur otroligt orättvist det är att hon ska ha ensamrätt att bestämma över barnens ekonomi som det har sett ut? De har inte ens varit halva tiden hos henne trots att det ska vara varannan vecka. Vi har dem helst (som ni kanske förstår) där så lite som möjligt... Är de sjuka på helgen är de ofta kvar hos oss sen, är de sjuka på hennes helg får vi hämta dem på söndagen. I sommar har de varit hos oss 3/4 av tiden. Vi har haft dem nån vecka extra på jullovet eller nån helg ibland. Vi byter på måndagar, men ofta är de då hos oss varje måndag. Hon verkar liksom inte vilja ha dem när det inte är nåt speciellt, som midsommar eller jul. I år var midsommar på en fredag; då hörde vi med henne om hon kanske ville ha kvar dem hela helgen eftersom vi precis haft dem en helg extra och det var midsommar? Och fick då svaret att hon hade annat för sig (typ ett liv) och hade väl inte tid med barnen hela helgen... Varje gång vi har haft barnen extra så är det (enl henne) okej så länge vi inte kräver att hon ska ha dem nån annan helg! Då blir det ju så "besvärligt" för henne. Nu kommer vi till det värsta. När vi nu väntar vårt första gemensamma barn visar det sig att hon inte bara har rätt att styra helt och hållet över sina tre barns ekonomi, utan även över ekonomin runt vårt fjärde barn! Hur i h-e ska hon kunna ha det minsta att säga till om där?! Det räcker tydligen med att en man skaffar barn tillsammans med en kvinna för att hon ska ha rätt att styra över hans ekonomi ända tills barnen är myndiga! Eftersom vi nu till våren kommer att ha fyra barn ska vi ha rätt till flerbarnstillägg. Det fungerar som så att man får halva bidraget för de barnen man har varannan vecka, och hela bidraget för de barn man har hela tiden. Har man fyra barn fulltid har man rätt till ca 1600:- i flerbarnstillägg. I vår situation skulle vi ha rätt till halva delen för varje barn av de tre första och hela delen för det fjärde barnet (200+200+200+400=1000:-) Det är alltså inga små summor det handlar om. Men hör och häpna - vi får av försäkringskassan höra att vi är helt och hållet beroende av sambons före detta välvilja för att alls få det flerbarnstillägg som vi rättmätigen ska ha. Om inte hon väljer att dela barnbidraget med min sambo får vi inte ett öre i flerbarnstillägg. Om vi nu (som planerat) får ett barn till skulle vi ha fem barn. Då är flerbarnstillägget på 2864:- (290+290+290+570+570=2000:-) Nu skulle vår äldsta antagligen ha läst ut gymnasiet när vi får den femte, så flerbarnstillägget för oss skulle ligga på (290+290+570+570=1700:-) varje månad! Det är över 20000 på ett år. Som sagt, inga småsummor och pengar som vi har rätt till för barnen! Nu handlar det alltså om en tusenlapp i månaden och om ett par år mest troligt 1700:- extra. Och man kan tycka att det ska räcka med att bevisa att de har delad vårdnad och varannan vecka, och till och med kunna bevisa att de bor här mer än så, för att få de där pengarna. Men icke! Altså, HUR FAN ska hon kunna styra över om vi ska få flerbarnstillägg eller inte när sambon skaffar fler barn? Det har väl inte hon med att göra över huvud taget! Många är väl beroende av flerbarnstillägget för att ha råd att skaffa fler barn. Hur kan det vara ett jämlikt och rättvist samhälle? Skaffa barn med en man så har du rätt att styra över hans liv tills era gemensamma barn är myndiga... Summa summarum... nu är vi TOTALT utlämnade åt att gulla med henne och försöka få henne att skriva över halva barnbidraget på min sambo om vi ska få några pengar när vi skaffar fler barn. Och väljer hon att skriva över halva bidraget på honom kan hon när som helst ångra sig och det räcker med hennes påskrift för att han ska bli av med bidraget, så hon får en riktig hållhake på honom där vilket hon även har utnyttjat tidigare! När de hade separerat kom hennes mobilräkning hem till min sambo och hon vägrade betala den om han inte gjorde exakt som hon ville i allt, där hade hon som hon själv uttryckte det en hållhake på honom. Det slutade efter mycket problem med att sambon till slut fick säga upp hennes telefonnummer eftersom hon vägrade betala eller skriva över telefonen på sig själv, vilket resulterade i lite drygt 3000:- i telefonräkningar för oss (tre räkningar+ett halvår som var kvar att betala för hennes telefon). Min kille mår förstås jättedåligt över det här och han kommer att måsta boka ytterligare ett samtal hos familjerätten för att träffa henne och försöka få till någon deal. Det värsta är att hon på många sätt styr hela familjens liv och gör så att alla mår jättedåligt, och det kommer att bli ännu värre nu om han får igenom dealen med henne så att hon sen har en hållhake på honom och vi måste känna oro hela tiden för att hon ska kräva hela bidraget åter. Man kan tycka att hon ska inse att det skulle gynna alla barnen med så mycket extra pengar i månaden, men hon har gjort mycket för att jäklas tidigare och mycket av det hon gjort förut har ju även gått ut över barnen! Jag fattar inte hur det kan fungera så här orättvist i Sverige idag, och tydligen är ett av de mest ödesdigra misstagen en man kan göra att skaffa barn med fel kvinna.