Jag har en dotter på 5 mån, och hon gråter/skriker så fort någon annan bär henne och det menar jag mormor, farmor och andra i familjen eller vänner. Henned farmoe vill så gärna vara barnvakt när jag måste t.ex. gå på läkarbesök eller så. Men hon vill INTE ha någon mer än mig och sin pappa. Har testat med att vara nära henne när någon annan bär henne men hon vägrar !!! Jag MÅSTE ha med henne överallt eftersom att hon inte vill ha någon annan :( Jag kan inte ens gå och handla i typ 20 minuter och hon stannar hos mormor som hon träffar varje dag. Har ni några tips med att lösa detta ? :(
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
För oss ’släppte det’ när sonen började förskola strax innan två års ålder. Jag har dock aldrig sett det som ett problem att bära och låta honom vara nära (däremot gör en del i vår närhet det 😡)
Efter 1 år släppte det på min dotter, nu är hon mer än gärna med andra vuxna. Ibland funkade det att sitta i mitt knä och observera mormor el annan ett tag först och sen gick det att lämna över en stund, ibland gick det inte alls. Håll ut, lyssna på ditt barn som ovanstående skriver.
Äldsta sonen var sådan hela hans första år. Gick knappt ens att lämna till pappan när jag var bredvid. Jag lät honom vara med mig så mycket det gick och idag är han en glad och trygg 3,5 åring som gärna vill sova över en natt då och då hos farmor /mormor. En del barn behöver mycket trygghet och närhet som bebisar... Yngsta sonen var helt annorlunda.
Jag känner igen mig såväl i det du berättar. Från det att min som var ca 3 mån ville han BARA vara hos mig eller pappan. Inte förräns nu när han snart är ett år går det att lämna honom till mormor och morfar en stund. Det är lätt för andra att säga ”men så är det med småbarn”.. nej, det är inte så det behöver varan.. nu har det varit så för oss och vi har fått acceptera detta. Det har varit väldigt påfrestande att ALDRIG kunna lämna ifrån sig honom i ens 5 min. Men det kommer bli bättre ju äldre din dotter blir :) men du är iallafall inte ensam om att ha det så.
Låter som en normal bäbis
Släpp alla tankar på hur du tycker att det ’borde’ vara och lyssna på ditt barn. I slutändan kommer det vara den absolut bästa lösningen.
Lösa och lösa. Låt henne vara så nära som hon behöver, det är en trygghetsfråga. Ju mer du och din partner svarar på hennes behov, desto tryggare kommer hon bli när hon blir äldre. Använd bärsele till affären och boka läkarbesök och sånt när pappan är hemma. Tänk på att det är en så kort period, plötsligt går hon på förskolan och ni har nästan för lite tid tillsammans.