Hej! Jag och min man har försökt bli gravida i 4 månader nu. Slutade med p piller i augusti, så drygt 6 månader sedan. I princip ingen vet att vi ska försöka, jag vill inte att folk ska ha förhoppningar osv... Så jag har ingen att prata med. Är det bara jag som upplever det så sjukt påfrestande psykiskt att försöka? Varje gång jag får mens blir jag helt förstörd. Känns som hela världen handlar om barn och jag kan f*n inte ens lyckas hitta när jag har ägglossning. Bästa vännen gravid, syskonen har småbarn, svägerskan fick precis sitt andra, svärmor pratar bara barnbarn... Etc etc. Jag har oregelbunden mens så bara det gör livet svårt när det gäller att bli gravid. Är det bara jag som känner att det är så himla jobbigt ibland? Eller är vi fler? :)
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag känner också samma! Hade varit så skönt att prata med någon i samma sits!
Jag känner exakt likadant, har du Instagram eller mail, något så vi kan prata där? :) eller om jag skickar min mail?
Jag blev gravid på första försöket i höstas, vilket tyvärr blev missfall. Eftersom det gick så lätt första gången var jag helt inställd att jag skulle bli gravid igen direkt efter missfallet, men nej. Månaderna gick, jag hade "gravidsymtom" och sen kom min mens. Mådde så psykiskt dåligt de månaderna vi aktivt försökte, så under månad 5 hade jag bara sex när jag kände för det, inga ÄL test eller gravtest med andra ord. Hade inga som helst symtom, men i onsdags när jag vaknade och inte hade fått min mens så tog jag ett test som visade positivt! Mitt bästa tips är att sluta stressa, planera in andra saker och försök koppla av 😊
Känner exakt samma, två års försök, lyckades bli gravid efter spolning av äggledare! Fick veta igår att det bara fanns en tom hinnsäck. Så nu inväntar jag missfall, känns så jobbigt allting
Jag förstår dig. Jag var likadant. Jag försökte att bli gravid i 8 år. Från dag 1 kände jag mig påfrestad. Jag sa inte till kågon heller under 8 år att jag försöker. Jag gjorde allt. Naturliga mediciner, akupunktur och ivf. Nu är min babis 8 mån och jag försöker a få andra också. Det är en påfrestande tid. Det som du kan göra att läsa mycket om olika tips, tappa inte hoppet, ge dig själv tid, låt dig vara arg och ledsen ibland, försök att jålla dig syselsätt också. Nästan alla kvinnor som har livmoder kan blir gravida för eller senare. För vissa kan ta en månad och för vissa tar några år. Lycka till!
Jag förstår hur det känns. Jag trodde aldrig jag skulle bli gravid med vare sig första eller andra barnet. Särskilt andra var så frustrerande, för jag visste ju att jag kunde bli gravid, och mensen var regelbunden (till skillnad mot första gången när jag inte hade mens på 6 månader utan att vara gravid). Men barnmorskan sa att det kan ta upp till ett år att bli gravid efter att man slutat med preventivmedel. Kämpa på och försök att inte stressa upp dig över det.
Hej, Förstår din frustration. Det tog nästan 1 år för oss att bli gravida med vårt första barn. Varje gång mensen kom så kändes det hopplöst. Det gick så långt att vi nästan bara hade sex när jag trodde att jag kunde bli gravid. Med andra barnet gick det jättefort. Inte alls planerat. Då hade vi sex för att vi hade lust och inte för att göra ett barn. Mitt tips är att FÖRSÖKA slappna av och inte fokusera så mycket. Lättare sagt än gjort såklart. Men kroppen är smart och känner av om du är stressad i situationen. Kämpa på. Ni når snart målet!
Hej. Jag och min pojkvän slutade med p-piller i augusti, jag tog ägglossningstest i flera månader men mensen kom alltid när den skulle. Vilken gjorde att jag mådde så dåligt. Sen slutade jag med ägglossningstesten för det gick ändå inte men vi hade samlag som vanligt. Sen i januari ringde jag till barnmorskan och frågade om råd. Hon sa ta inte test för det gör att kroppen stressas upp om du verkligen vill ha barn. Sen sa hon istället att ha samlat varannan dag då spermierna är kvar i 3-5dagar. Och du har 48h på dig när du har ägglossning så då kan du inte missa din ägglossning. Några veckor senare visade sig att jag va gravid redan när jag ringt till barnmorskan. Men låt det ta sin tid. Försök att inte tänka på det för mycket men jag vet att det är svårt. Och gör det varannan dag. Hoppas det kommer gå vägen snart för er :)
Det är bara och kämpa och tillåta sig att bli ledsen och besviken när mensen kommer! Vi tajmade ögglossningar tack vara ägglossningtesten men smileys och hade sex ca 5 dagar i stäck däromkring gärna 1-2 per dag. Månaden vi plussade var månaden vi testade ”bisolvon” slump eller ej?! Vi tog en vecka innan ägglossning morgon och kväll en tablett på båda! Kämpa och lycka till!!
Jag och min man försökte i ett och ett halvt år innan vi sökte hjälp för att ta reda på om det var något som gjorde att vi inte blev gravida. Man kan göra sådana undersökningar, vi vände oss till Reprodutionscenter i Malmö för utredning. Där fick vi veta att allt var normalt utom mina sköldkörtelvärden, vilket är superviktigt för reproduktionen. I dagens stresssamhälle är det vanligt med problem med sköldkörteln och det är lätt tillrättat med medicin, eller om man har mer tålamod och längre tid än vad vi hade så går det att styra upp med rätt mat. Men för min del blev det Levaxin. Tre veckor efter att jag börjat med Levaxin blev jag gravid och födde vår son tre veckor före min 42-årsdag. Det är värt ett blodprov för att utesluta sådant problem. Tror även att många kan få missfall tidigt pga att de är omedvetna om sköldkörtelns inverkan på fostret i magen, det måste produceras tillräckligt mycket hormon för att fostrets hjärna ska utvecklas bra. Det fick jag veta av läkaren som hade hand om min dosering. Lycka till alla och ge inte upp!
Du är absolut inte ensam! Vi har också försökt sen i augusti utan resultat + ett missfall. De är en berg och dalbana utan dess like av alla känslor och vilja. En närstående blev gravid i samma veva vi började försöka och sen känns de som att hälften man känner ska ha barn! En stor Styrke kram, snart blir de våran tur!
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.
Här har vi en till 🖐🏻 Det är frustrerande att försöka bli gravid och som du märker är du verkligen inte ensam. Jag har alltid haft oregelbunden mens. Efter 6 månader av oskyddat sex när lusten föll på sökte jag hjälp privat pga mina oregelbundna cykler. Och det visade sig vara problem hos mig, inga ägglosningar. Fick ägglosningsstimulerande medicin. Gravid vid andra försökt me medicinen som tyvärr slutade i missfall men gravid igen efter ytterligare två försök med medicinen med min dotter på snart 9 månader. Men totalt tog det 2 år från start till vår guldklimp att komma till välrlden. Lycka till!
För oss tog det ca 1 år att bli gravida. Nu är han 4 månader gammal och vi försöker redan att få till ett syskon eftersom det kan ta så lång tid. Mitt hetaste tips är att slappna av och sexa till det när ni känner för det istället för att försöka tajma in ägglossningar. Spermierna överlever upp till 5 dygn inuti dig så satsa på att ha sex när ni känner för det men inte låta det gå så många dagar emellan. Lycka till!
Jag är i samma situation som dig. Vi började försöka nyår 2017/18, blev gravida med tvillingar i juli men det slutade med missfall i vecka 13. Vi tog nya tag och försökte igen. Nu har vi precis "misslyckats" med tredje försöket efter missfallet. Jag tycker också att det känns jobbigt och tungt ibland, speciellt när mensen kommer. Det känns också som att 2019 är ett riktigt babyboom år. Typ alla jag känner är gravida verkar det som, kompisar, släktingar, kollegor osv. Jag önskar att vi kunde slappna av lite, ha sex när vi känner för det och plötsligt blir det ett plus. Men det är som att hjärnan inte kan tänka på något annat. Min menscykel är regelbunden och jag fungerar som en klocka, men ändå är det sååå svårt! Jag kissade på hundratals ägglossningstickor men aldrig fick jag ett plus. Till slut blev jag så ledsen och trodde att jag inte hade någon ägglossning så jag slutade använda stickorna. Lustigt nog så var det då jag blev gravid. Nu provar vi med Natural Cycles. Vi kämpar inte ensamma! Heja oss!
Vi försökte länge, blev missfall sedan gick det inte, slutade med ivf och då gick det direkt. Andra barnet kom direkt och helt oplanerat för då försökte vi inte. Tror man tänker för mycket, jag gjorde det iallafall, fruktansvärt jobbigt och varje pms var så likt gravidsymtom men mensen kom ändå. Mitt tips är nog ändå att försöka fokusera på nåt annat, fast det är skitsvårt, och tänka att går det inte så finns ju hjälp att få!!
Du är inte ensam. Precis som många skriver så är tiden det tar inte konstigt. Jag har alltid haft regelbunden mens men då vi försökte så ville jag givetvis pricka in ägglossningen. Visade sig att jag på ett år bara hade ägglossning ca 4 gånger. Gick så långt att jag tog ägglossningstest en gång om dagen för att hitta rätt dagar. Så att ha regelbunden mens hjälpte inte mig. När vi efter nästan ett år slutade försöka och bara hade sex när vi kände för det så blev jag rätt så snabbt överraskad med ett plus! Nu väntar vi första i April. Lycka till och ge inte upp!
Nej du är inte ensam, försökt i 1-1,5 år nu 😭 Så jag hoppas på att + innan sommaren, ialf innan årets slut annars börjar jag gråta tror jag! Försök & inte tänk så mycket på det, vet att de är svårt när de enda man hör & ser är bäbisar & barnvagnar😢 Lycka till ❤️
Ett halvår till 1 år är normalt att det tar. Suttit i samma situation två gånger nu. Jag har också alltid haft oregelbunden mens. Jag la av med p-piller på hösten, sen till sommaren ringde jag om lite hjälp och fick prova tabletter som skulle stimulera ägglossningen, ett par månader. Men inget resultat. Provade utan något alls något halvår till.. sedan började jag med hormonsspruta som funkade med jättetur med en gång! Allt tog ca 3 år! Ha tålamod. Kram
Det var samma för mig o min sambo. Vi försökte i nästan ett år. Men sen när jag höll på att ge upp så blev det ett plus på stickan 🙂så ha tålamod även fast det är det jobbigaste att ha 🙂
För oss tog det 7 månader slutade i missfall. Sen tog det hela 2 år, o man såg bara alla gravida o d va jättejobbigt. Barn nr 2 tog sig på 2:a försöket. Så ja det är psykiskt jobbigt o man känner sig ledsen. Jag fick tipset att använda mig av LactalBalance (engångstuber)i samband med när jag försökte bli gravid vilket återställer balansen där nere så spermierna får en trivsam miljö o överlever. När jag jag började använda det blev jag gravid. Tror faktiskt det va d som hjälpte mig att bli gravid. Lycka till
För mig och min sambo tog det ett år med första barnet, beräknad nu i februari. Lycka till!
Vi försökte i 2,5 år för första barnet (och fick ett missfall) och i 8 månader för andra
Hej Jag slutade med ppiller i början av sommaren efter att ha tagit dom sen jag varit 16 år (är 28 år). Fick höra att det tar ett tag för kroppen att ställa om efter så många år med ppiller. Jag blev precis som du oerhört ledsen varje gång mensen kom. Jag har varit med om mycket i livet och började tänka "jag kan säkert inte få barn med min otur". Vid varje ägglossning hoppades jag så oerhört mycket och min sambo försökte ta ned mig på jorden genom att säga "Hoppas inte för mycket denna gång så du blir ledsen". Men det hjälper inte alls när man är som jag (och kanske du?) en känslomänniska. Vi slutade tillslut planera in sexet perfekt utan hade sex när vi ville och kände för det för att få bort lite av pressen. I början av december visade stickan positivt. Så du är verkligen inte ensam och det är säkert måånga fler som känner som oss!
Kände så mellan första och andra. Vi ville så gärna ha en till och alla runt omkring frågade om det inte var dags för ett syskon snart. Jag har oxå oregelbunden mens och efter 6 år lyckades vi. Så 6 månader är inte lång tid än. Hoppas det ger lite uppmuntran