Jag känner mig bara så trött just nu på min äldstas förskolepedagoger. Idag när vi hämtade så påpekade den ena pedagogen att mitt barn idag hade gömt sig undan pedagogerna (som jag förstod det i situationer när dem ska gå iväg) och igår när dem hade varit ute i skogen så hade hon gömt sig utan att avge ett ljud. I höstas sa samma pedagog att mitt barn hade (tillsammans med en kompis som blev namngiven trots sekressregler) ritat på väggarna och tagit bort kludd som fanns bakom täckningarna. Dessa två tillfällen som skett under 2 månaders period, och när pedagogen berättade om dessa tillfällen så ville hen försäkra sig om att vi säger samma sak hemma, att vi inte tillåter vårt barn rita på väggarna hemma, och att vi säger till henne att hon inte får springa iväg och gömma sig och inte berätta var hon är. Jag blir upprörd av flera orsaker. 1) den låga tanken de har om oss att vi tex skulle tillåta vårt barn rita på väggen?? 2) och om vi skulle tillåta hen göra det, det är väl isf vårt beslut och förskolepersonalen får sätta upp egna regler som dem får försöka få barnen att följa. Pedagogen vill att vi ska samarbeta. Och absolut, jag vill samarbeta, dock har dem valt i vissa frågor köra sin egen väg trots dem känt till våra önskningar och värderingar. Och det kan väl knappast bara vara vår 3 åring som busar och gömmer sig eller som busar på förskolan genom att exempelvis rita på väggen?? Det är ett litet barn. Den samma pedagogen halvdrog mitt barn också i höstas bara för att hon busade och inte kom till ”sko-rummet” och jag sa då till pedagogen att hen är där och jag inte får gå in pga corona, då gick pedagogen, tog i henne i armen och halvt drog henne/gick med bestämda steg mot mig. Det som också gör att hela situationen känns jobbig är känslan av att ena pedagogen inte gillar vårt barn. Personlighetsmässigt är dem olika och vårt barn är väldigt energisk, har stundvis svårt att sitta stilla och lyssna och en behöver ibland säga 5 gånger innan hen lyssnar. Återigen som vilket ’normalt’ barn som helst? Hen gav en bild av vårt barn med ”livlig fantasi, och ibland behöver man upprepa hens namn innan hon ger respons, hon seglar iväg” medan den andra pedagogen (som vi dessutom sett tydligt att hen gillar vårt barn) beskrev vårt barn som ”glatt, väldigt energiskt, gillar att styra i leken etc”. Vad ska jag göra? Det är inte roligt att lämna mitt barn på förskolan där jag har känslan av att ena pedagogen tycker hon är ’mindre smart/duktig’. Vet inte exakt hur jag ska formulera känslan, gillar inte att skriva ut de orden. Jag funderar på att skriva ett mejl till alla 3 pedagoger samt rektorn gällande detta. Jag vill att vi ska kunna samarbeta, att det ska synka, för våra barns skull. Men det skär sig och jag blir så ledsen. Ledsen att känna att
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tack för era svar. Jag har precis lämnat mina barn på förskolan. Ska försöka under dagen att skriva ihop et sakligt mejl och skicka det till dem. Vill ju att det ska bli på bästa sätt för mitt barn, andra barnet har det super bra med sina pedagoger som är pedagogiska, visar hänsyn där vi särskiljer oss av olika orsaker från resten.
Hej! Vilken jobbig känsla att behöva känna! Jag jobbar själv på förskola. Utifrån det du skriver så låter det som att denna pedagog förväntar sig samma ifrån alla barn? Det blir ett problem då alla barn är olika. Pedagogernas ansvar är att försöka hitta sätt som fungerar för ditt barn. Jag ser inget fel i att informera föräldrar om saker som sker i förskolan, men det ska ju göras i syfte att just informera och verkligen inte skuldbelägga vare sig er eller barnet. Utan mer att ”bara så att ni vet om det så har det här hänt, vi bemötte det på det här sättet så vet ni om hen skulle prata om det hemma” osv. Att en 3-åring ritar på väggarna är ju inte direkt ovanligt, tror alla mina barn har testat det här hemma. Sen om det är återkommande, att det händer hela tiden på förskolan så får man ju ta det därifrån och försöka förstå varför barnet gör så. Lång historia kort i alla fall så är det super viktigt att du känner dig trygg att lämna ditt barn på förskolan och jag tycker absolut inte att du ska låta det vara. Prata i första hand med pedagogerna och om det inte blir bättre så tycker jag att du ska vända dig till rektorn på förskolan. Och det här med att sitta stilla och inte svara direkt på tilltal är ju inget du kan kräva av ett barn som kanske inte har de förmågorna. Då får man ju försöka hitta andra sätt att nå barnet på. Som sagt, alla barn är olika. Det är ju inte barnet som man ska ändra på utan sättet du bemöter barnet på utifrån dess behov, förmågor och intressen.
Och speciellt inte nämna de andra barnens namn. Glöm inte ta me de på Mejlet !!!!!!
Till föräldrar ** skulle de stå
Skriv ett mejl främst till rektorn! Det är helt meningslös att ens ta upp det hära. Varför? Jo för han är och leker och är energiskfull precis som Många andra barn. Ett viktigt uppdatering till försäkrar är till ex : dit barn har inte ätit mat idag, eller sovit osv. Eller om barnet är för aggressiv och slåss osv. De du beskriver är något MAN BARA INTE SKA TA UPP!!!!!!!!!!!!!!
Skriv ett mail och ta upp det. Känns det inte bra så säg till. Ibland kan det vara svårt att ta det personligen, så Maila. Själv jobbat inom förskola så känner igen det. Alla funkar inte ihop, självklart. Men inget barn ska bli svarta fåret för att pedagogen inte orkar sköta sitt jobb.