Hej, jag har precis fått mitt första barn ca 3 veckor sedan. Jag behöver lite pepp och hjälp att sortera mina känslor och ber i förskott om ursäkt för rörig och lång text. Jag har varit väldigt förstående med att mina och min mans föräldrar vill träffa deras första barnbarn och sagt ok till besök. Innan vi fick barn hördes varken mina eller min mans föräldrar av sig särskilt mycket, nu är det varje dag och flera gånger om dagen. Det ska skickas bilder och vi ska redogöra precis allt vi gör.. Tilläggas är att jag helammar och det blir inte så mycket mer än äta vissa dagar och då ska det också ifrågasättas, ska du verkligen mata så mycket? Har du provat med napp blablabla.. Mina föräldrar är bättre nu och förstår att jag behöver tid för att anpassa mig, känner efter och har backat och sagt att vi ska säga till om de får komma och kika på underverket igen. Det kändes väldigt skönt och nu är det snarare jag som får fråga hur det är med dom osv. Min mans föräldrar är helt tvärt om, dessutom är dom skilda vilket gör att det blir ju dubbelt med besök hela tiden. Jag har sagt ifrån och bett om att få vara lite i fred och fått 1 vecka ca utan besök men nu börjas det igen, är ni hemma nu? Kan jag komma om 30 min? Kan du skicka en bild? Delar med sig om alla framtidsplaner vad De ska göra själva med mitt barn när han inte sitter fast vid sin mamma.. Detta har gjort att jag blivit lite överbeskyddande, jag vill mest hålla i honom hela tiden och vill inte alls lämna ifrån mig honom.. Känns jobbigt att de blivit såhär och undrar mest om någon varit med om samma? Är detta känslor som kommer när jag inte får vara i fred i min roll som mamma, känslan av att alla andra ska göra allt roligt första gången med mitt barn utan mig gör mig så ledsen och vill bara be alla sluta med sina planer :( Jag vill knappt gå utanför dörren för jag är så rädd att jag ska träffa på dem och de ska hållas och gosas.. Hur har ni gjort för att bli kvitt dessa känslor? Är det att utsätta sig för dem och finna sig i det? Känner mig så otroligt egoistisk som känner som jag gör för tillfället.. :(
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Dom slutar nog till slut. Men jag hade sagt ifrån. Hade aldrig orkat med det i början när allt är så nytt och så mycket känslor. Ibland undrar man vad det är för fel på folk.
Tack för alla svar
Jag är inte riktigt i samma situation som du utan för mig är det tvärt om eller varit tvärt om kanske man ska säga med tanke på corona nu då. Men kan säga såhär att jag har 4 barn den äldsta är 4.5 år men den som är 3 år träffade min mamma senast när han va 3 månader. De andra 2 har hon inte träffat alls. Och dom är 2 år och 3 månader. Mina föräldrar kommer aldrig o hälsar på dom bor ca 1.5 timme bort. Jag frågade nu för en vecka sedan om dom ville komma o ta en fika i trädgården hos oss.. Fick svar att inte i helgen men kolla på en tid om 3 veckor 😮 min svärfar kommer förbi då o då (gillar inte honom), stressad som fan är han jämt o det är superjobbigt. Sen min svärmor älskar jag men hon har aldrig tid att träffas för är det inte det ena så är det de andra o är det inte det så är det de tredje. Jag hade uppskattat om någon hade sagt till oss att dom kunde passa barnen ett par timmar så vi tex kunde åka o handla mat eller något men nej. Så det är jobbigt på ett lite annat sätt.. Sen håller jag med leab. Du ska nog inte ta det så hårt att dom säger att dom ska göra ditten o datten med ditt barn. Det är ändå ni föräldrar som beslutar det i slutändan. Jag har skällt ut min svärmors gubbe en gång för han suttit o försökt mata i våra barn tårta när dom va små. Utan vår tillåtelse. Jag har alltid haft det att när barnen ska smaka sött första gången är när dom ska äta tårta på sin ettårsdag då ska ingen annan få ta det ifrån oss o det har de runt omkring oss fått veta oxå. Jag vet att det är lite svårt ibland att säga til folk. Sen tänker jag om du inte vill ha besök just nu så hitta på något. Säg att du inte känner dig helt kry tex. Då brukar folk ändå hålla avstånd:) grattis till bebis 🤗 Till dig Elisabeth jag läste din kommentar oxå. Om dina svärföräldrar ska komma när bebis är 3 dygn o tro att dom ska gå långpromenad på 2-3 timmar så lever dom i en drömvärld. Oftast äter bebisar väldigt väldigt tätt de dygnen dels för att få igång mjölken o oftast vill dom inte ligga själva. Nää säger samma som till ts. Hitta på något om du inte vill ha besök o tycker det är jobbigt att säga sanningen. O glöm inte bort att vara sann mot dig själv det är det viktigaste 🤗 lycka till med graviditeten o bebisen 🤗
Ville bara säga att du inte är ensam, jag har inte ens fött ännu och jag känner redan så, trots att jag är en sådan person som hela tiden säger och sagt att jag tycker det är viktigt att alla får hålla och passa osv, för det tycker jag är viktigt, så får jag smått panik och blir irriterad varje gång det kommer på tal med svärmor då hon tjatar om att de skall gå på barnvagnspromenad med vårt barn i några timmar när hen blivit 3 dagar gammal för att avlasta oss. Jättefin tanke absolut, men med tanke på coronasituationen vilket gör att jag måste vara ensam på BB efter födseln så kanske jag precis kommit hem dag 3 och min man kanske för första gången får spendera lite tid med sitt barn.. känner att avlastningen är ju säkert välkommen efter ett tag/veckor, men på våra villkor, och inte i flera timmar?! Detta var bara ett av de exempel som kommer på tal, hon testar tålamodet ständigt..
Mor/far föräldrar, dem flesta blir överglada att de ”äntligen” har barnbarn, de känner sig lyckliga och kärleksfulla. Sä det är klart de får massa känslor och typ ”oh när hen blir äldre” ska vi si och så. Men det betyder inte att de kommer att göra det, och att du redan nu ska känna att andra ska göra saker me dit barn men inte du, är Lite fel, tycker jag. Oftast gör man alltid grejer me Sina föräldrar, de kommer i sin tur, de vill nog uttrycka Mer som att ta en promenad tillsammans me barnbarnet, (?) så hade jag tänk iallafall och nt gjort big deal av det. Men däremot de här med att fråga om exakt allt, tror också de bara nyfikna, glada och gör de omedvetet fel, och vi är mer” Snälla läggg av” bry er inte om mitt privatliv. Men tycker mer att du ska säga lite ifrån, men inte stötta bort. El bara svara inte och dagen efter ” va upptagen, vi mår bra” .
Hej, Du är inte ensam om att ha massa känslor och jobbiga svärföräldrar! Jag har problem med dom också. De kom på besök samma dag vi kom hem från BB dock stanna de bara en kvart. De vill att man ska komma hem på besök hela tiden och de kommer på oinbjudna besök, de prickar alltid in dagar då man typ har som minst kläder på sig..De försöker ge bort massa gamla saker från deras tid. Ringer till min sambo flera gånger om dagen och frågar hur det går! Jag känner att jag kommer bli ovän med de om de fortsätter och jag har ändrat på mig sen jag fick barn och säger saker rakt ut som jag känner och tycker!! Min sambo vet även vad jag känner och tycker om allt. Hoppas det löser sig för dig och lugnar ned sig=)