Hej, jag har precis fått mitt första barn ca 3 veckor sedan. Jag behöver lite pepp och hjälp att sortera mina känslor och ber i förskott om ursäkt för rörig och lång text. Jag har varit väldigt förstående med att mina och min mans föräldrar vill träffa deras första barnbarn och sagt ok till besök. Innan vi fick barn hördes varken mina eller min mans föräldrar av sig särskilt mycket, nu är det varje dag och flera gånger om dagen. Det ska skickas bilder och vi ska redogöra precis allt vi gör.. Tilläggas är att jag helammar och det blir inte så mycket mer än äta vissa dagar och då ska det också ifrågasättas, ska du verkligen mata så mycket? Har du provat med napp blablabla.. Mina föräldrar är bättre nu och förstår att jag behöver tid för att anpassa mig, känner efter och har backat och sagt att vi ska säga till om de får komma och kika på underverket igen. Det kändes väldigt skönt och nu är det snarare jag som får fråga hur det är med dom osv. Min mans föräldrar är helt tvärt om, dessutom är dom skilda vilket gör att det blir ju dubbelt med besök hela tiden. Jag har sagt ifrån och bett om att få vara lite i fred och fått 1 vecka ca utan besök men nu börjas det igen, är ni hemma nu? Kan jag komma om 30 min? Kan du skicka en bild? Delar med sig om alla framtidsplaner vad De ska göra själva med mitt barn när han inte sitter fast vid sin mamma.. Detta har gjort att jag blivit lite överbeskyddande, jag vill mest hålla i honom hela tiden och vill inte alls lämna ifrån mig honom.. Känns jobbigt att de blivit såhär och undrar mest om någon varit med om samma? Är detta känslor som kommer när jag inte får vara i fred i min roll som mamma, känslan av att alla andra ska göra allt roligt första gången med mitt barn utan mig gör mig så ledsen och vill bara be alla sluta med sina planer :( Jag vill knappt gå utanför dörren för jag är så rädd att jag ska träffa på dem och de ska hållas och gosas.. Hur har ni gjort för att bli kvitt dessa känslor? Är det att utsätta sig för dem och finna sig i det? Känner mig så otroligt egoistisk som känner som jag gör för tillfället.. :(
Besök av föräldrar och svärföräldrar
5 svar