Bf okt 2018

Håller med dig, man måste få gnälla lite och lätta hjärtat men det allra viktigaste är att inte glömma bort tacksamheten. Även om det är väldigt svårt ibland. Man får försöka leva i nuet och göra det bästa av det. Tack för tummarna och tårna, jag håller mina för dig med! Hoppas vi får långa och så normala förlossningar som möjligt! Usch ja den där glukosen. Ser inte alls fram emot den, kommer må så fruktansvärt illa. Hoppas du slipper den och att dina foglossningar inte blir alltför outhärdliga

Förstår precis vad du menar. Hade en BM först som slutade som jag tyckte väldigt mycket om. Fick en ny, men hon gjorde inte ul så då blev jag skickad till en systerklinik där jag fick en tredje som gjorde ul. Hon ville dubbelkolla allt iom myomet så då kom det en fjärde BM och alla hanterar situationen olika vilket är sjuuuukt frustrerande! Hjärnspöken har vi alla. Jag har varit super nojjog om att lillas hjärta inte ska slå varpå Sverker på sitt sätt som han är sa" varför skulle det inte slå?" Jag kände mig du förklarad med min sambo skrattade och höll med. Jag tycker du ska skriva ett mail eller ringa din BM pch förklara hur du känner och att du vill prata med någon om de oroligheter du har. Det gjorde jag till min, därav besöket hos Sverker. Det gör ingen gott av att du går runt och oroa dig, det samma gäller för oss alla. Framförallt prata med din partner pch kanske din mamma om ni har en bra relation. Utan min sambo hade jag aldrig klarat av att ta mig igenom det känslomässiga helvetet man genomlidit. Så länge du känner dig frisk och mår bra i kroppen är jag övertygad om att allt kommer gå bra för dig och din bebis :)

Absolut är det så - 2 av 3 läkare har sagt att barnet är friskt och jag vill såklart tro det. Men hjärnspökena finns ändå där, tyvärr. Det i kombo med att jag aldrig riktigt fått prata med. Ska på mitt tredje möte med BM i början av juli och det blir också min tredje BM, de två tidigare har slutat. allt blir liksom hela tiden en upprepning av historien som måste berättas. Jag visste inte att det fanns annat val än KUB när jag gjorde det, men eftersom både jag och min sambo är 23/24 sa den BM jag träffade först att vi skulle vara en på 20000, alltså innan jag ens gjort kub. Därför blev smällen när vi gjorde och fick 1:17 så himla stor.

Sverker Ek. Jag förstår precis vad du menar. Tyvärr tror jag att han är väldigt kunnig i sin sak men saknar people skills. Hade vi inte fått förvarningen hade jag säkert känt som du. Alla kan ha fel på jobbet och jag tycker att du ska försöka slappna av (lätt för mig att säga). Men du har fått utlåtande av 3 experter varav 2 tycker det ser bra ut. I slutändan känner du din kropp bäst och jag tror helt ärligt att om något varit fel hade du känt det på dig. Att ha molvärk eller liknande är enl min BM normalt, men det är klart att det är olika för alla. Fick du göra NIP eller liknande? Isf, vad fick du fär resultat? Tänker att kub är ju bara en sannolikhet. Har en kollega som fick barn för 10 år sedan och fick 1/200 vid kub på första barnet och 1/50 på andra, idag har hon 2 fullt friska pojkar. Vet att det inte gör så mycket men ibland kan även små ord hjälpa :)

En sak jag har lärt mig är att jag ska vara tacksam för det jag har fått. Precis som du säger läser man om solskenshistorier med dom som har en underbar graviditet men så stöter man på anda som har prpblem som är större än ens egna och då får man perspektiv. Missförstå mig rätt, man måste få gnälla och prata av sig, dela med sig, få andras syn på sin egna situation men vi ska ändå vara glada över att vi är gravida. Jag håller alla tummar och tår att det går bra fär dig heeeeela långa resan och som du säger, den magiska gränsen är v28. Vissa dagar, typ idag, känns det som att buken hänger nere vid knäna och kände foglossning i höfterna ÅH HERREGUD va jobbigt allt blev. Ville bara gråta men insåg att det inte skulle hjälpa. Det är extra tungt eftersom jag redan bar på övervikt innan graviditeten. Min BM säger att det bara kommer bli tyngre så i morgon ska jag träffa en gyn specialist som ser ut som hon hör hemma på en plastikklinik. Magdalena Cappelli, hon är också i en klass för sig, men hon kan sin sak och jag hoppas hon säger att jag slipper göra glykosbelastningstestet pga mitt höga BMI annars ko,,er dom få torka spyor på sjukhuset haha!!

Åh, den förvarningen önskar jag också att jag hade kunnat få! Hela besöket började med att han frågade efter mitt efternamn, varpå jag presenterar mig med både för och efternamn. Svaret jag får är: ”Ditt förnamn struntar jag helt i. Det spelar ändå ingen roll”. Jag var på besöket för att jag fick 1:17 på kub. Där ligger jag ung, ensam och skräckslagen och ska göra UL innan moderkaksprovet ska göras. Efter på riktigt 30 sekunder säger han: ”ja, det här ser inte alls bra ut så det här kommer inte att gå vägen. Det är med all sannolikhet något stort fel på ditt barn.” Jag hade då alltså 29 minuter kvar på besöket och enligt mig kollade han inte speciellt noga innan han uttryckte sig så. Jag bad honom att inte berätta mer fören jag skulle gå, vilket han struntade i och istället började rabbla allt som kunde vara fel. Allt från missbildningar, CP-skada, för tidigt födande osv. När resultatet kom tillbaka och inte visade något fel gjorde jag två till ultraljud med två andra läkare i samma rang och INGEN såg det som han hade sett. Det kanske inte låter så dramatiskt som det var där och då, men fortfarande (är nu i v24) så upprepas hans ord i mitt huvud och varje dag, varje värk i magen tänker jag att jag kommer att föda tidigt, att det kommer att vara fel på barnet. Jag tror att det var hela grejen att ligga där på båren, utlämnad, ensam, ung och livrädd som gjorde att jag tänkte att han kunde vara lite ödmjuk, men inte...

Sverker Ek. Min BM förvarnade oss om att han är väldigt rakt på sak och förskönar inget. Jag tror vi därför var mentalt inställda på han kyliga attityd. Vi var desperata efter svar och jag tror att vi därför upplevde honom som väldigt bra. Han är anledningen till att vi nu kan njuta av vår graviditet. Jättetråkigt att han fått er att känna så. Du behöver inte berätta om du inte vill, men får jag fråga vad det var som gjorde att det blev pannkaka av besöket? :)

fort Hur har du det med foglossningar förresten? Tänker med din extra tyngd så måste din stackars kropp bli överbelastad?

Ja det har varit och är en väldigt tung period. Vi tog mod till oss och körde och tittade på barnvagnar en dag och då stört blödde jag på natten. Så när vi väl har vågat satsa så har det alltid hänt något sådant. Haha ja man får väl försöka skratta lite ibland. Men fy vad hemskt ni har haft det!! Jag känner inte till så mycket gällande er situation men tycker det är konstigt att det bara kan komma så plötsligt och växa så snabbt! Förstår att det måste varit jättejobbigt! Tur ni fick en så bra läkare! Det känns som jag har haft varenda en på sjukhuset men där är ingen som kan svara på nånting och skulle någon svara på något så säger nästa något annat. Så jag vet inte roligt vad jag ska tro. Ja man blir knäckt som du säger. Ovissheten är så fruktansvärd. Man hade ju mycket väl kunnat gå igenom både det ena och det andra om man bara hade vetat att det tillslut blir bra. V 28 är en väldigt viktig vecka för oss båda då! Jag är så rädd för att bli inlagd på varje kontroll. Usch ja, din sambo kan inte ha det lätt. Dubbel oro. Skönt att du blir sjukskriven iaf och kan ta det lite lugnt samtidigt som du inte är bunden till sängen. Jag har fått en rullstol så jag får komma ut lite men jag får så lätt sammandragningar att minsta lilla lilla ojämnhet i vägen ger mig en sd. Så jag får hålla mig i sängen och soffan och vänta och vänta. Det är skönt att få prata med någon, jag har som sagt ingen i min närhet som är gravid och jag tror inte heller att det är så många som förstår vad det är man går igenom. Jag ser och hör så många i sociala medier som klagar för lite illamående eller trötthet och visst, det är inte heller så roligt men om jag hade så gärna bytat. Sen finns det säkert någon som velat byta med mig oxå kanske. Man tycker ju att nu har det gått så långt. Det är så nära nu till den där magiska gränsen i V 28. Jag vet inte hur jag skulle klara gå igenom allt om något hände nu. Man missar ju så mycket oxå, inget som har någon betydelse egentligen men släktkalas, att få planera lite, åka runt och titta på barnvagnar och skötbord, köpa kläder och börja inreda. Köpa lite fina klänningar och stolt få visa upp den fina magen. Jag har alltid velat bli mamma och längtat och kämpat för att bli gravid. Och nu när jag äntligen är det, då vill jag bara det ska vara över, att tiden ska springa iväg och att han kommer ut naturligt. Det känns som att man går miste om så mycket samtidigt som man borde njuta till 110% av varje dag eftersom man inte vet hur många fler det blir. Jag bor lite utanför Kristianstad nere i Skåne:-)

Du som har träffat Sverker Ek, vad var din uppfattning om honom? Han är en stor anledning till att jag känner att min graviditet är förstörd. Han uttryckte sig otroligt idiotiskt när jag var där för att ta ett moderkakstest pga väldigt dåligt kub-värde. Hur var han mot dig/er?

Nämen fy va jobbigt!!! Du skulle behövt mitt myom som hade blockerat din lilla prins från att bryta ut om man ska skoja till eländet lite. Jag förstår att det är jobbigt både fysiskt och mentalt. Vi har haft en emotionell berg och dalbana. Dom upptäckte mitt myom under RUL, så den hade växt från ingenting till storleken dem har idag på 8 veckor och det gjorde BM väldigt orolig + att hon inte hade sett ett så stort myom tidigare. Sedan var vår lilla väldigt liten. Hon låg på -11 dagar på en kurva där dom får bara max -12 dagar för att utesluta fel på tillväxten. Ingen kunde svara på våra miljoner frågor, tar hon skada, kan vi mista banet, kan jag förlora livet, är det en tumör, vad händer om hon inte får plats i magen osv. Tillslut fick vi tid hos Sverker Ek som är docent och överläkare på Karolinska i Huddinge för foster medicin som lutade sig bak i sin stol och sa "Ni behöver inte vara oroliga, hon ligger i världens bästa kuvös och kommer ta den plats hon behöver. Det finns en person som kommer få det tugnt och jobbigt och det är du, jag." Dock tog det ca 4 veckor innan vi kom till honom och dom 4 veckorna var ett rent helvete. Jag grät i två dagar efter att dom upptäckt myomet och saken blev inte bättre av att ingen verkade känna till detta och informationen på nätet handlade bara om klimakterie tanter som hade myom! haha Vi har hintills varit på 5 UL hos olika experter och v 28 ska vi till Foster medicin på Karolinska där förlossningsläkarna ska göra ett tillväxtsUL och bedömma om hon ska stnna eller komma ut. Om myomet kommer i kontakt med moderkaka kommer myomet ta blod från bebisen och då är det kritiskt. Fysiskt mår jag och bebisen bra men att leva med ovissheten, precis som du att det kan hända närsom och triggas av vad som tar nästan knäcken på en. Det är min sambos första barn med och han har det nästan värre än mig eftersom han oroar sig för både mig och bebisen. Man har ju hört att en del får problem men aldrig att jag kunde drömma om detta. Allt började bra, gravid på första försöket, inget illamående, inga speciella cravings, ingen mat eller doft som gjort mig illamående heller. Precis som du är jag så tacksam att min kropp orkar med denna graviditeten och att jag skattar mig lycklig för varje dag som går bra :) Kommer bli sjukskriven från imorgon pga situationen, dock kommer jag inte bli sängliggande men ajg behöver sova 1-2 timmar på dagarna för att orka :) VArt bor du föresten? Jag bor i Sthlm.

fort. Jag har pga alla blödningar ett fruktansvärt dåligt järnvärde och blir även pga det lite slö. Men det värsta är väl mina sammandragningar. De tror att det är dem som gjort livmoderhalstappen kortare så drf jag måste vila. För att få så få sammandragningar som möjligt och för att undvika en alldeles för tidig förlossning

Tycker du det är jobbigt eller du känner dig ändå lugn trots allt? Förstår att det är tungt att bära men skönt att du i övrigt mår bra iaf:-) Går du på många kontroller då? Jag har haft en komplicerad graviditet ända från början. Jag har fått åka in akut pga rejäla blödningar 5 gånger än så länge. Har en för kort livmoderhalstapp så har varit sjukskriven i stort sätt hela tiden och legat inlagd i 4 dygn. Är hemma nu men går på kontroller varje vecka och håller andan tills V 29 då chanserna att han överlever är betydligt större. Har varit så rädd och orolig hela graviditeten och utöver allt så har ju även de 'normala' symptomen varit där, trötthet, illamående, foglossningar osv. Är sjukskriven just nu och får vara hemma men jag är sängliggande, får gå på toa och jag får duscha, thats it. Så rör mig från soffan till toa till soffan o tbk. Det är väldigt frustrerande att inte få göra nånting och att allt är så ovisst. Man kan inte planera nånting och man kan inte köpa nånting, inte göra nånting. Men jag är glad och tacksam för varje dag som jag får vara gravid. Men visst har jag dippar, massor..

Jobbigt med illamåendet, för mig slutade det runt V 20

Jag har ett myom i livmodern som blockerar förlossningskanaöen. Den är lika stor som en honungsmelon. Ju större det lilla livet blir desto mindre plats får hon. Foster medicin på Karolinska beräknar att plocka ut henne 2-4 veckor innan beräknat datum. Värkarna får absolut inte gå igång sa dom. Utöver det mår jag prima, men det är tungt att bära "tvillingar" haha. Vad har du för komplikationer? :(

Jag har bf 19 oktober! Jag har mått pyton hela graviditeten med trötthet, illamående och huvudvärk 😔

Oh vad roligt att vi har samma datum! :-) Jag har oxå en komplicerad.. När tror du att hon kommer? Är det ditt första?:-)

Åh, jag har också BF 13 oktober, men jag har dessvärre en "komplicerad" förlossning så hon kommer säkert komma tidigare :)

Vad roligt, grattis! Jag har bf den 13:e också med mitt första :-) Har du en okomplicerad/komplicerad graviditet? Hur mår du?

Jag har BF 19/10 med mott första barn 🌸