Fick idag besked på posten om att jag har 'måttliga förändringar' och har nu läst mig till att det är grad 2 (CIN2). Jag kommer snart få ny kallelse. Är det någon här som haft det också? Vad fick ni göra? Blir ju livrädd när jag läser om att man ska ta bort förändringarna med laser, glödtrådar etc... Är inte rädd för själva förändringen alltså, utan för ingreppen!
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tack dock är jag inte gravid för tillfället, födde min son för 1,5 år sedan och det har bara blivit värre sen dess... :/ Man måste ju gå igenom proceduren vare sig man vill eller inte (vill ju inte få cancer) så inser att jag måste bita i det sura äpplet och bara göra det... Man får väl försöka vara positiv och tänka att det kunde ju varit värre! :)
Jag blev sövd under koniseringen.. Dvs igreppet där dom tar bort cellförändringarna, dock måste man va vaken när dom tar prov till labbet för att besluta om konisering eller inte.
Verkligen tack för att ni tar er tid att svara.. Det känns skönt att hitta några som har varit med om liknande och få veta hur det gått för er! Jag inväntar min kallelse och kommer uttrycka min starka oro... Som tur är har jag en väldigt stöttande och förstående sambo som varit med mig på liknande ingrepp och situationer. Utan hans stöd vet jag inte vad jag hade gjort! Hoppas på att bli nedsövd under proceduren och att jag blir kallad så snart som möjligt. Vill bara få detta överstökat...
Hej! Jag fick samma besked, cellförändringar, efter att jag skrivit in mig hos MVC i samband med min graviditet. När jag skrevs in så hade jag inte gjort något sådant test tidigare så hon tyckte det var lika bra, BM alltså. Fick dock efter det ett brev med posten som meddelade mina förändringar och att jag skulle infinna mig på sahlgrenska för vidare undersökning. Jag var och är alltså gravid också. Tankarna gick runt runt i huvudet och såklart att det var värsta tänkbara, cancer. Väl på sahlgrenska träffade jag en superduktig läkare/gynekolog som klippte bort en del av tappen samt sprutade på en ättikslösning för att skicka till analys. Hon sa att det är väldigt vanligt, och att det inte är cancer bara för att det är en förändring. Tänk det lite som en leverfläck på huden som möjligen, kanske, någon gång i framtiden kanske kan utvecklas till cancer. Att få cancer av en cellförändring tar 10-15 år (vanligtvis), därför man går på regelbunda undersökningar för att kontrollera så det inte skett någon förändring. Själv så fick jag ett samtal när analysen kommit tillbaka att jag inte behövde gå på fler undersökningar, utan att jag skall på ett återbesök 4 månader efter bebis är född. Väldigt skönt, men samtidigt lite oro. Men nu ska jag bara njuta av kommande bebis och hoppas på det bästa! Lycka till, och ta det inte för allvarligt!
Hej tack för svar! Jag får veta det vid besök, så har ingen aning... Fick du välja om du ville bli sövd? Är nog hellre sövd när dom gör det för jag är så fruktansvärt rädd!
Hej! Förstår att du undrar och att det inte känns så kul. För tre år sedan fick jag starka cellförändringar (CIN3) och de togs bort med laser och fick en lokalbedövning. Själva ingreppet kändes inget tyckte jag men däremot så var bedövningen lite otäck då jag fick en adrenalin kick av den så hjärtat bara rusade. Efteråt så blödde jag lite grann i några dagar men sen var det bra igen och jag har inte haft ont eller så varken under själva ingreppet eller efter. Vet du vilket typ av ingrepp de ska göra eller det får du veta vid nästa besök? Kram