Är en vanligtvis positiv person som sällan mår dåligt. Men har haft en riktigt tuff höst som började med utmattning (fick aldrig det diagnoserat då min BM och deras läkare sa att det var vanligt att vara trött.) i samband med att jag blev gravid. Mådde bara sämre och sämre. Kunde inte stiga upp alls vissa dagar och behövde sova några timmar efter minsta lilla (så som plocka ur diskmaskinen). Efter månader i sängen blev det inte bättre. Började fundera på vad som verkligen var fel då jag också började få panikattacker och inte kände någon glädje till något alls - inte ens till den lilla i magen. Hittade att gravid-depression faktiskt är en sak- men det står knappt något om detta. Mådde bättre en kort period men nu är det lika illa igen. Ingen aptit, panikattacker och så utmattad - trots att jag bara går hemma. Kan knappt prata med sambon om detta då det knyter sig i hela kroppen så fort jag ska ta upp ämnet - ännu värre med min BM. Någon annan som upplevt liknande? Är så rädd att det ska bli en förlossningsdepression av det hela...
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Vilket oproffsigt bemötande av vården. Depression i samband med graviditet och förlossning är väldigt vanligt. Jag blev deprimerad under första trimestern och fick panikångest, valde att medicinera då jag haft dessa problem tidigare. Tycker absolut du ska ta upp detta med din barnmorska, det är väldigt viktigt att må bra när barnet kommer. Det är tufft att vara gravid, men tiden med en nyfödd är också tuff (om än underbar). Lycka till, du är långt ifrån ensam 💛
Känner igen mig i det du skriver och känner skuldkänslor för att jag inte är glad över att vi ska få barn! Jag känner mig som en annan människa som lever i min kropp, jag är aldrig deppig och nu känns lite fruktansvärt. ❤️
Känner precis som du. Jag hoppas att detta är tillfälligt för mig och att jag kommer börja må bra igen efter förlossningen.:(
Hej! Känner mig också nedstämd och orkeslös samt att jag ibland känner mig apatisk när det blir för mycket runt i kring. Ibland behöver det inte ens vara mycket runt i kring det kan vara en sak som gör mig orkeslös. Jag tvingar mig själv med de måsten man har som stiga upp, fixa frukost och middag till barnen samt skicka dem till skolan. Allt annat hamnar i skymundan då jag oftast bara ligger ner och gärna sover, dock inte för att jag är ”trött” men jag har ingen lust till nått. Min man har varit väldigt hjälpsam och tagit på sig mycket men jag får sånt dåligt samvete och känner mig lat och dålig. Jag har googlat och hittat att det finns graviditetsdepression, vet inte om jag har det men är rädd för att om det är det och jag inte tar tag i det så finns risken för förlossningsdepression längre fram. Har en läkartid på måndag för att prata om det och hitta en lösning. Testa prata med din barnmorska om det eller iaf någon du litar på för att försöka lösa det hela. 🌸