Jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig. Vill börja med att jag älskar min familj och älskar mitt liv men just nu tar den här i magen all min energi. Jag är i vecka 14 nu och jag känner knappt någon livsglädje längre, jag sover så otroligt dåligt på nätterna, senaste 3 dygnen har jag sovit runt 8-9 h. Försöker sova mitt på dagen men det går inte. Nu är jag så trött att jag tror jag är deprimerad, känner mig helt tom. När folk säger grattis till att vi ska få en till så tvingar jag mig att säga tack. (Detta är såklart väldigt svårt att skriva och innerst inne längtar jag till knodden kommer) Jag tog mod till mig och försökte berätta för min barnmorska om hur illa jag mår. Hennes svar var att jag skulle vända mig till vårdcentralen så de fick ta några extra prover. På henne verkade det väldigt konstigt hur jag kunde må så vilket gjorde att jag stängde mig helt. När hon till slut frågade om jag kanske ville prata med någon så var det försent för mig, kände ingen tillit till henne alls. Känner ingen tillit till sjukvården och jag är så jävla uppgiven nu. Vet inte vad jag söker här men någon kanske har mått såhär? Letar väl efter hopp. När vi väntade vår första så mådde jag i stort sett toppen, visst hade man ont och sov lite sådär men absolut inte såhär.