Jag och min partner har sagt till våra närmaste att vi vill vänta med besök i alla fall 2 veckor efter att vi kommit hem från BB så vi hinner landa lite. Men känner redan nu stress och ångest inför detta första besök, att det liksom förväntas att mitt barn ska ligga i andras famnar hela tiden. Att min kropp ska skrika efter mitt barn men där folk låter sitt behov av att hålla gå före mitt/vårt. Det här är mitt och min mans första barn och jag är pga en del tråkigheter i livet en ganska skör person så jag är orolig för att jag inte kommer klara av om folk sliter och kladdar med mitt barn. Tänker även på Corona, våra närmaste är vaccinerade men det är ju inget kvitto på att de inte drar med sig något skit hem till oss. Undrar därför lite hur ni har gjort med det första besöket av anhöriga? Är jag dum som känner såhär? Fick era anhöriga hålla i bebisen hur mycket de ville eller bara lite grann? Inget alls? Vill poängtera att jag inte vill framstå som värsta momzillan men den här beskyddarinstikten jag känner redan nu gör mig knäpp. 🙈
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag förstår dig helt och hållet, när min son var nyfödd hade jag sååå svårt att bara lämna över honom och släppte inte blicken en sekund från dom som höll honom. Hade ångest varenda gång, som att en del av mig saknades så fort han inte var hos mig. Jag hade dock tur att det var knappt någon som frågade om dom fick hålla, utan det var jag som frågade när jag kände mig redo! Men som du redan fått tips om, skyll på BVC och att de råder till att ej låta andra hålla barnet första tiden pga risk för covid! Eller så säg "nej jag känner mig inte bekväm att lämna från mig hen ännu" även om det är jobbigt. Det är DITT barn och du vet vad som är bäst för dig och lillen! Be även din partner vara med och "backa upp" din story om att BVC har sina uppmaningar till avstånd och att dom inte får hålla /peta på bebis därav. Lycka till!
Ett tips om du känner att det är jobbigt att säga nej till släkt/vänner är att säga att de på förlossningen/BB/BVC har sagt att ni inte ska låta andra hålla bebis pga risk för diverse virus och sånt när den är så liten. Det ska inte behövas en ursäkt för att du inte vill att de ska hålla i er bebis men det kan hjälpa för både dig och dem att det finns en tydlig gräns som någon annan har satt upp! Vi tvingade alla tvätta händerna när de kom på besök och inga barn har fått hålla eller ”peta” på vår bebis. Hon är 3 månader och jag känner fortfarande ibland att jag inte vill att andra ska hålla henne för mycket! Det är helt normalt! :) ”värst” tycker jag det är när vissa andra småbarnsmammor håller henne för de tenderar att bli mammiga och då känns det som att de försöker ta min plats. Så är självklart inte fallet, men det känns så och det är nog inte så ovanligt det heller! :)
Jag bodde hos min mamma första 1,5 månaden så min mamma va ju med oss från början och ja, hon var honom sedan dag 1. Min bror hälsade på efter en vecka och bar honom också. Jag började inte träffa vänner förrän tidigast när han var 3 månader och då var alltid kravet att alla i deras familj och den personen ska vara frisk även om det bara var min vän som träffade barnet. Jag har samma regler nu, ingen får vara sjuk i den familj vars vän jag ska träffa och självklart träffar inte vi någon om vi eller jag är sjuk.
Fick vår dotter i slutet av november, och efter två veckor hemma så släppte vi in folk i hallen där de fick stå och titta på avstånd! Andra fick se henne genom fönster osv. Först när hon var en månad så fick mor och farföräldrar hålla i henne, men inget gos och pillande i ansiktet. Nu får ingen träffa henne igen, eftersom alltfler spädbarn läggs in på sjukhus med covid utöver RS-virus, och smittspridningen skenar.
Känner igen känslan, vår flicka är nu 4 månader och hon har inte fått träffa alla i vår familj än. Min bror har 2 barn som går på förskola och i nollan, vi har varit så himla rädda för RS viruset att vi undvikit kontakt med mindre barn. Likaså min mans brors barn som är 13 o h 14 har heller inte fått träffa henne.. Det börjar göra lite ont i mitt hjärta att dom inte fått träffa henne men hennes hälsa går före. Dom som väl fått träffa henne har inte klängt efter henne, vilket jag tycker är ganska skönt, för jag älskar och få ha min bebis hos mig. Dock märker jag, att när jag väl lämnar ifrån mig henne nu så tar det inte lång tid innan hon blir ledsen om jag lämnar rummet (om det inte är någon hon träffat ofta, min familj bor lite utspritt, så den som träffar henne mest är min bästa vän, det fungerar bra) Ta det i den takt du känner och vill du inte någon ska hålla henne så våga säga det, dom kan gott vänta tills ni alla är redo. 😊
Du ska göra precis det som känns rätt för dig och ditt barn. Vill du vänta med besök första veckorna och att ingen tar i ditt barn är det okej. Du och ditt barn är det viktigaste. Jag hade ett otroligt stort behov av att få träffa alla mina nära direkt efter förlossningen och jag ville också att andra bar mitt barn. Det var absolut inte det bästa utifrån smittorisken men det var det bästa för mig och mitt barn. Så gör det som är bäst för dig och försöka att inte vara för hård mot dig själv. Inget sätt är fel sätt.
Innan barnet har kommit vet man inte hur babyn kommer må, eller hur man själv kommer må. Man måste få vara i babybubblan. Det är ok att säga att man vill avvakta av just den anledningen. Dygnen för oss har varit upp och ned under de här första veckorna, därför bra med korta besök och att inte alla kommer samtidigt utan delar upp det. Vi anar på vår baby att han är känslig för mycket stimuli också då han varit mer orolig efter besök, därför bra att det inte blir för många som kommer eller intensivt. Jag och min man har bestämt att bara våra närmaste ska få hålla vårt barn. Vi har även varit noga med att fråga upp om symtom innan besök, samt att de tvättat sina händer. Vi träffade min mans familj efter två veckor och vi kände oss redo för det men innan vi åkte och hälsade på dem så ställde vi oss frågan om vi verkligen ville detta. Kommer dröja till februari innan min mamma och bror kommer på besök och då har de köpt ombokningsbara biljetter så att de kan boka om ifall pandemin toppar eller de får symtom. Vi är främst oroliga för RS-viruset men så klart även covid.
Vi fick våran innan vi hade tagit vaccin, många i vår närhet höll på att ta vaccin men alla var inte fullvaccinerade. Vi höll oss för oss, själva första 3 veckorna och den första och enda som fick hålla var min mor, som jobbar på barnavd på sjukhus och därav kände jag lugn över att jag vet hur hon hanterar god hygien. Men det tog nog också minst 1 månad innan hon fick hålla. Bara mormor /farmor /farfar /morfar fick hålla första... Ja, 3 månaderna iaf. Ingen kompis lr så. Och Alla var fullt förstående och ville nästan inte hålla heller pga pandemin, de ville inte va orsaken till att något hände. Än idag, han är drygt 9 mån, så får alla som kommer hit tvätta händerna innan de börja leka med honom och ska hålla honom. Låter som vi är övernoga, men allt går som av sig självt nu och ingen tycker det är konstigt. Gör precis som ni känner.
Menade såklart oro :)
Förstår din otur. Jag hade exakt samma då min familj kan vara mycket ”på”. Min son föddes i juli 2021 och vad beräknat till september. När vi kom hem i mitten på augusti hade de första fall av RS redan kommit. Våran familjer fick se honom men inte hålla eller ens röra. Vi fick råd från BVC att göra så. Än idag har ingen fått bära honom. Många ur familjen tycker att vi överdriver och jag kan förstå att man kan uppfatta det så men han är faktiskt våran son och vi ska skydda honom. Han är prematur men är helt frisk, jag vill ändå inte utsätta honom för fara. Är glad över beslutet, skulle nog inte förlåta mig om jag lät alls bära honom och han råkade bli sjuk av rs eller Corona. Så, det är ert barn, ta den tiden som behövs.
Håller med helt! Ja det är jätte skrämmande oron blir ju total. Har gått i samtal tidigt i graviditeten för att påtryckningarna började redan när de fick veta att jag var gravid. Ibland känner man sig som en som bara ska föda och sedan lämna bort barnet. Så hemskt..
Blubb90 - Fy, det är fruktansvärt att man ska känna sån panik och att man bara är en bärare av barnet. Tycker det är så tråkigt att man har familjemedlemmar som man vet kommer ha svårt att ta till sig av det man säger.
Går igenom samma känslor som dig just nu, och är livrädd för att inte bli respekterad och sårad under första mötet med barnbarnet, att folk ska dra bort mitt barn från mina armar och inte tänka på hur de känns för mig som nybliven mamma... har haft panik över de i ca 3månader och blir så ledsen varje gång de tjatas om "kommer barnet snart" man känner sig som en som bara ska föda ut ett barnbarn helt osynlig. Har dessutom själv blivit sjuk i cov19 tsm med sambon så är livrädd inför förlossningen och känner att alla frågor om när barnet kommer bara sårar mig djupt...
Tack snälla för era svar! ❤ Då tänker jag inte fel där i alla fall. Precis, det är ju både RS och Corona att oroa sig över och barnets hälsa går före någon släktings bebismysbehov. De får vänta med att hålla helt enkelt!
Hej Jag och min man bestämde redan innan förlossningen att ingen fick ta i våran bebis under den första månaden utan anhöriga fick bara titta på han, sedan så sa vi att vi hör av oss när vi orkade med besök efter att vi kommit hem från bb och då skedde besöken en och en så att det inte skulle bli jobbigt för mig eller bebis! Dröjde 3 veckor innan jag ville att någon skulle komma och hälsa på! Efter förlossningen så är man ganska skör och det är mycket som händer i kroppen och mycket som händer mentalt! Vår BVC sköterska sa att det är våran bebis och att det är vi som bestämmer och att vi inte ska känna oss pressade av vad andra vill, utan fokusera på vad vi är bekväma med och utgå från det. Så gör som ni vill och bry er inte om ifall någon anhörig blir sur.
Vi fick vårt första barn i juni 2020, dvs innan vaccinet. Vi gjorde det tydligt för ALLA att dom gärna fick komma och se vårt underverk, men att dom inte fick ta i henne. Oavsett Corona så är små barn känsliga för bakterier och virus, så vi gjorde det av ren princip och kommer göra samma sak nu med nästa barn. Vi lät familjen hålla vårt barn när hon var ungefär 2-3 månader. Men tills dess var det se men inte röra, som gällde.
Ingen fick hålla vår tjej i början , var sååååå rädd att hon skulle bli sjuk. Än idag o hon blir 1 år snart. Det tog flera veckor innan någon i familjen fick hålla i henne. Vi stannade hemma första 3 veckorna, tog bara små promenader. Jag har sett vad RS gör med spädbarn, min väns dotter var jätte dålig och då har hon inte ens bjudit hem folk, utan pappa blev förkyld o smittade. En annan väns dotter på 1 år ligger smittad med Corona just nu. Så va försiktig
Det är erat barn, bara ni väljer hur ni vill göra. Ni bestämmer när ni vill att anhöriga eller så ska komma o hälsa på. Med tanke på pandemin o att den är starkare än någonsin nu hade jag absolut avvaktat. En bebis är väldigt känslig och inte värt ett riskera något. När ni väl ses, så bestämmer ni om ni vill att någon ska hålla i bebisen. Känns det inte rätt, gör inte det då. Bara ni kan bestämma. Gå efter vad ni känner. Du tänker helt rätt.